Viracocha
Viracocha är den stora skaparguden i för-Inka- och Inkafolkets mytologi i Anderna i Sydamerika. Hans fullständiga namn och några stavningsalternativ är Wiracocha,[1] Apu Qun Tiqsi Wiraqutra och Con-Tici (stavas också Kon-Tiki, vilket är källan till namnet för den norske äventyraren Thor Heyerdahls flotte). Viracocha var en av de viktigaste gudarna i Inkapantheonen och betraktas som alltings skapare, eller det ämne från vilket allt skapats och är intimt associerad med havet.[2] Viracocha skapade universum, solen, månen och stjärnorna, tiden (genom att beordra solen att röra sig över himlen)[3] och själva civilisationen. Viracocha dyrkades som solgud och stormgud. Han avbildades med solen som krona, med blixtar i händerna och tårar som faller från hans ögon likt regn.
Viracocha förknippas med fruktbarhet och de livgivande krafterna i naturen, exempelvis regnet. Tillsammans med Mama Cocha fick han sonen Inti.
I berättelserna beskrivs hur Viracocha steg upp ur Titicacasjön efter den översvämning som utraderade det första människosläktet. Efter att ha rest runt bland Inkafolket och predikat en tid försvann han norrut för att aldrig återvända.
Viracocha är också slutledet av namnet på andra gudar, till exempel Tiki Viracocha, och mer allmänt ett begrepp som betyder den högste guden.
Etymologi redigera
Tiqsi Huiracocha kan ha flera betydelser. På quechua betyder tiqsi grund eller bas, wira betyder fet och qucha betyder sjö, hav eller reservoar.[4] Viracochas många epitet är bland andra den store, den allvetande och den mäktige. En del hävdar att Wiraqucha kan betyda "Havets fett (eller skum)".[2][5]
Men språkliga, historiska och arkeologiska bevis tyder på att namnet kan vara en inlåning från aymarans Wila Quta (wila "blod", quta "sjö") på grund av de offer av kameldjur som utfördes vid Titicacasjön av de andinska kulturerna före inkatiden som talade Aymara.[6]
Dyrkan av Viracocha redigera
Viracocha dyrkades av de andinska kulturerna som föregick inka innan han införlivades i inkatrons pantheon. Enligt inkatron gav Viracocha en huvudbonad och stridsyxa till den första inkan, Manco Capac, och lovade honom att inkafolket skulle erövra allt i sin väg. Namnet Viracocha antogs även av härskaren som kallades Viracocha Inka (död 1438 CE, Common Era, vår tideräkning) och det är möjligtvis då som guden formellt upptogs i inkornas pantheon. Viracocha tillbads i inkornas huvudstad Cusco och hade tempel och statyer tillägnade sig i Caha och Urcos. Vid viktiga ceremoniella tillfällen förekom människooffer (inklusive barn) och ganska ofta offrades Lamadjur. Då andra gudar var viktigare för det vanliga folkets dagliga liv så dyrkades Viracocha främst av adeln, och då ofta under politiska kriser.[7]
Viracocha i konsten redigera
I konst avbildas Viracocha ofta som en gammal skäggig man som bär en lång kappa och stöder sig på en stav. Den gråtande statyn vid ruinerna av Tiwanaku, nära Titicacasjön, vilken är platsen där allting skapades enligt inkatron, är förmodligen en av de äldsta kända avbildningarna av Viracocha. Där kan han ses skulpterad i toppen av en massiv portal med blixtar i händerna och med en krona av solstrålar medan hans tårar representerar regnet.[7]
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ E., Elorrieta Salazar, Fernando ([2005?]). Cusco and the sacred valley of the Incas. Tankar E.I.R.L. ISBN 9786034509115. OCLC 879623657. https://www.worldcat.org/oclc/879623657. Läst 11 mars 2019
- ^ [a b] Andean cosmologies through time : persistence and emergence. Indiana University Press. 1992. ISBN 0253318157. OCLC 24065164. https://www.worldcat.org/oclc/24065164. Läst 11 mars 2019
- ^ Tiwanaku : papers from the 2005 Mayer Center Symposium at the Denver Art Museum. Denver Art Museum. [©2009]. ISBN 0806199725. OCLC 298513342. https://www.worldcat.org/oclc/298513342. Läst 11 mars 2019
- ^ Pérez Silva, Jorge Iván (2017). ”La adquisición de oposiciones en bilingües castellano–quechua y quechua–castellano”. Lexis 41 (1): sid. 149–177. doi:. ISSN 0254-9239. http://dx.doi.org/10.18800/lexis.201701.005. Läst 11 mars 2019.
- ^ Popular art and social change in the retablos of Nicario Jiménez Quispe. Edwin Mellen Press. 2004. ISBN 0773462171. OCLC 56956343. https://www.worldcat.org/oclc/56956343. Läst 11 mars 2019
- ^ Rodolfo., Cerron-Palomino, (2012). Las lenguas de los incas.. Peter Lang, Internationaler Verlag der Wissenschaften. ISBN 9783653024852. OCLC 829460900. http://worldcat.org/oclc/829460900. Läst 11 mars 2019
- ^ [a b] ”Viracocha”. Ancient History Encyclopedia. https://www.ancient.eu/Viracocha/. Läst 11 mars 2019.