Denna artikel handlar om kurfursten. För den medeltida lantgreven med samma namn och nummer, se Vilhelm I, lantgreve av Hessen.

Vilhelm I (fram till 1803 Vilhelm IX av Hessen-Kassel och från detta år Vilhelm I av Hessen), född den 3 juni 1743 i Kassel, död där den 27 februari 1821, var en tysk furste, som var son till Fredrik II av Hessen-Kassel och Maria av Storbritannien.

Vilhelm I (IX)
Porträtt från kring 1795
Regeringstid 1803 - 1821
Företrädare Sig själv som lantgreve
Efterträdare Vilhelm II
Regeringstid 1785 - 1803
Företrädare Fredrik II av Hessen-Kassel
Efterträdare Sig själv som kurfurste
Vilhelmine Karoline av Danmark
Barn Vilhelm II av Hessen
Ätt Hessen-Kassel
Far Fredrik II av Hessen-Kassel
Mor Maria av Storbritannien
Född 3 juni 1743
Kassel
Yrke Furste
Religion Kalvinism
Död 27 februari 1821 (77 år)

Han var lantgreve av Hessen-Kassel från 1785. År 1803 avskaffades denna titel och ersattes med kurfurste av Hessen, som Vilhelm alltså blev den förste innehavaren av.

Biografi

redigera

Efter att föräldrarna separerade växte Vilhelm upp i Danmark där han också fann sin fru 1764. För att sköta om sin ansenliga förmögenhet hade han 1769 som tronföljare anställt Mayer Amschel Rothschild (grundaren av bankirdynastin Rothschild) som sin hovjude.

Vilhelm deltog 1778 som preussisk generalmajor i det Bayerska tronföljdskriget. 1785 flyttade Vilhelm med familjen till Kassel för att överta sin bortgångne fars lantgrevskap. I franska revolutionskrigen ställde han sig på Preussens sida, återtog 1792 Frankfurt am Main och lät 1793 sin 12 000 man starka armé, i brittisk tjänst strida i Flandern mot fransmännen. För det mindre område på vänstra Rhenstranden, som han förlorade i freden i Basel 1795, fick han 1803 ersättning genom flera mainzska amt och riksstaden Gelnhausen, genom vilken han därigenom erhöll värdigheten som kurfurste.

Efter slaget vid Jena 1806 annekterades kurfurstendömet 1807 av det franska lydriket Westfalen och Vilhelm I gick då i exil i Danmark. Han återkom till kurfurstendömet 1813 efter att Napoleon tryckts tillbaka med förlusten i Slaget vid Leipzig. Vilhelm I försökte vid Vienkongressen 1815 bli erkänd, likt flera andra kurfurstar i det forna tysk-romerska riket, som "kung av Chatti". Det försöket att övertyga stormakterna misslyckades dock. Tre år senare i kongressen i Aix-la-Chapelle tillerkändes han däremot predikatet kunglig höghet.

Kurfurste Vilhelm I avled 1821 i Kassel och efterträddes av sonen Vilhelm (II).

Han gifte sig 1764 med Karoline av DanmarkChristiansborgs slott i Köpenhamn och fick med henne två söner och två döttrar. Bland barnen inom äktenskapet märks sonen Vilhelm II av Hessen (1777–1847), som också blev hans efterträdare som kurfurste.

Med sin mätress Rosa Dorothea Ritter hade han sönerna Carl och Julius von Haynau.

Antavla

redigera
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
8. Lantgreve Karl I av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
4. Lantgreve Vilhelm VIII av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
9. Maria Amalia av Kurland
 
 
 
 
 
 
 
 
2. Lantgreve Fredrik II av Hessen-Kassel
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
10. Hertig Moritz Wilhelm av Sachsen-Zeitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5. Dorothea Wilhelmine av Sachsen-Zeitz
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
11. Maria Amalia av Brandenburg
 
 
 
1. Kurfurst Vilhelm I[1]
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
12. Kung Georg I av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
6. Kung Georg II av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
13. Sofia Dorotea av Celle
 
 
 
 
 
 
 
 
3. Maria av Storbritannien
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
14. Markgreve Johan Fredrik av Brandenburg-Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
7. Caroline av Ansbach
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
15. Eleonore Erdmuthe av Sachsen-Eisenach
 
 
 


Referenser

redigera

Externa länkar

redigera
Företrädare:
Fredrik II
Lantgreve av Hessen-Kassel
1785–1803
Efterträdare:
Sig själv som kurfurste
Företrädare:
Sig själv som lantgreve
Kurfurste av Hessen
1803–1821
Efterträdare:
Vilhelm II