Wikipedia

VM i segelflyg

(Omdirigerad från VM i Segelflyg)

Världsmästerskapen i segelflyg kom till som en ersättning för de utlovade segelflygtävlingarna i OS-programmet vid London OS 1948, redan till Helsingfors OS 1940 var segelflyg en sport som stod på det olympiska programmet för första gången. London kunde inte genomföra tävlingarna och i Helsingfors kom andra världskriget i vägen.

Internationaler Wettbewerb-Wasserkuppe 1937 i Wasserkuppe, Tyskland räknade deltagare från England, Schweiz, Österrike, Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Tyskland. Tävlingen vanns av Heini Dittmar som tillsammans med landsmaninnan Hanna Reitsch och polacken Mynarski noterade de längsta flygningarna. Ibland räknar man denna tävling som den första VM-tävlingen trots att Fédération Aéronautique Internationale (FAI) gav tävlingarna officiell status först under 1950-talet.

Resultat 1937:

  • 1 Heini Dittmar, Tyskland, Fafnir II, 1 662,5 poäng
  • 2 Hofmann, Tyskland, Moazagotl, 1 427 poäng
  • 3 Späte, Tyskland, Minimoa, 1 325 poäng
  • Utöver huvudtävlingen delades det ut några specialpriser:
  • Priset för längsta flygning: Mynarski Polen, samt Reitsch och Dittmar Tyskland
  • Priset för högsta höjd: Zabsky, Polen, 2 800 meter
  • Priset för uthållighetsflygning: Frena, Österrike, 19.01 timme
  • Hermann Göringpriset: Ludwig Hofmann, Tyskland
  • General Milchs pris: Wolfgang Späte, Tyskland
  • Priset från NSFK: Sandemeier, Schweiz
  • Priset från Aero-Clubs von Deutschland: Kurt Schmidt, Tyskland
  • Priset från den tyska flygindustrin: Hanna Reitsch, Tyskland

VM 1948, Samedan, Schweiz redigera

Vid tävlingarna deltog 26 tävlande från åtta nationer, från början var elva nationer anmälda. Tävlingarna omfattade bland annat höjdflygning, målflygning, hastighetsflygning på rak bana cirkelflygning i kombination med höjdflygning, detta är tävlingsformer som inte är aktuella idag.

Årens resultat redigera

Resultat VM 1948 redigera

 
Per-Axel Persson
  • 1, Per-Axel Persson, Sverige, 27 086 poäng
  • 2, Schachenmann, Schweiz, 26 258 poäng
  • 3, Kuhn, Schweiz, 25 970 poäng
  • 4, Arne Magnusson, Sverige, 22 319 poäng

VM 1950, Örebro, Sverige Sverige fick förtroendet att arrangera VM som en del av KSAKs 50-årsjubileum. Startlistan upptog 29 deltagare från 11 nationer. Tävlingarna omfattade nu de tre grenarna distansflygning i förening med höjdflygning, distansflygning mot valfritt mål och hastighetsflygning på rak bana. Tävlingen var egentligen det första världsmästerskapet med officiell status från FAI

Resultat VM 1950 redigera

 
Billy Nilsson
  • 1, Billy Nilsson, Sverige, 866,756 poäng
  • 2, Paul McCready, USA, 842,989 poäng
  • 3, Milan Borisek, Jugoslavien, 777,484 poäng
  • 5, Arne Magnusson, Sverige, 740,608 poäng

VM 1952, Madrid, Spanien Till tävlingen infördes klassen tvåsitsiga flygplan, med samma grenar som vid VM 1950. Vid tävlingarna deltog 41 tävlande från 14 nationer i klassen ensitsiga flygplan och 17 par från 9 nationer i klassen tvåsitsiga flygplan.

Resultat VM 1952 redigera

 
Philip Wills
  • 1, Philips Wills, Storbritannien, 4 333 poäng
  • 2, Gerard Pierre, Frankrike, 4 048 poäng
  • 3, Forbes, Storbritannien, 4 043 poäng
  • 20, Billy Nilsson, Sverige, 2 623 poäng

Resultat VM 1952 tvåsitsiga flygplan redigera

  • 1, Luis Jues och Miguel Ara Spanien

VM 1954, Camp Hill, Great Hucklow, England Tävlingarna öppnades av Lord Brabazon of Tara i hällande ösregn, tävlingarna kom att gå till historien som de blötaste och mest hasardartade av alla segelflyg-VM. Som vid tävlingarna i Spanien 1952 tävlade man i klasserna en- och tvåsitsiga flygplan. I den ensitsiga klassen deltog 34 tävlande från 19 nationer

Resultat VM 1954 redigera

 
Gérard Pierre
  • 1, Gerard Pierre, Frankrike, 2 956 poäng
  • 2, Philips Wills, Storbritannien, 2 855 poäng
  • 3, A. Wiethüchter, Västtyskland, 2 817 poäng
  • 6, Per-Axel Persson, Sverige, 2 118 poäng

Resultat VM 1954 tvåsitsiga flygplan redigera

 
Zvonimir Rain
  • 1, B. Komac och Z. Rain, Jugoslavien

VM 1956, Saint-Yan, Frankrike Tävlingen blev inte någon riktigt stor tävling eftersom det var svårfluget väder och därmed blev tävlingsuppgifterna komplicerade. Eftersom fotoförbud rådde från luften kontrollerades brytpunkterna med duksignaler på marken, knepigt nog gällde detta förbud endast fransmän, men övriga nationaliteter rekommenderades att inte visa upp brytpunktskameran för eventuellt uppdykande gendarmer. Vid tävlingsdagen den 6 juli havererade brasilianaren Da Dosa i bergen och bröt ett ben, och sista tävlingsdagen inträffade ett haveri som höll på att kosta amerikanen Bill Ivans livet.

Resultat VM 1956 redigera

 
Paul McCready

Resultat VM 1956 tvåsitsiga flygplan redigera

 
Nick Goodhart and Frank Foster
  • 1, Nick Goodhart och Frank Foster, Storbritannien

VM 1958, Leszno, Polen Inför tävlingarna i Leszno infördes nya tävlingsbestämmelser samt tävlingsklasserna Standard och Open medan klassen tvåsitsiga flygplan togs bort. Samtidigt utarbetade Nils Söderberg en ny matematisk formel för poängberäkningen, med dessa ändringar skapades den mer moderna tävlingsform som fortfarande används. Till tävlingarna var 61 deltagare från 23 nationer anmälda. Organisationen av tävlingen var i stort sett bra, men språkproblemen tvingade tävlingsledningen att införa även engelska vid sidan av franska och polska som officiella språk. Under träningsveckan före tävlingen passade Irve Silesmo på att sätta nytt svenskt rekord på 200 och 300 km triangelbana.

Resultat VM 1958 Standardklassen redigera

 
Adam Witek
  • 1, Adam Witek, Polen, i Mucha, 5 232 poäng
  • 2, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 5 086 poäng
  • 3, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 021 poäng
  • 14, Irve Silesmo, Sverige, Zugvogel IV, 3 352 poäng

Resultat VM 1958 Open-klassen redigera

 
Günter Haase
  • 1, Günter Haase, Västtyskland, i HKS-3, 5 651 poäng
  • 2, Nic Goodhart, Storbritannien, i Skylark 3, 5 172 poäng
  • 3, R. Mestan, Tjeckoslovakien, i Zugvogel 3, 5 124 poäng
  • 15, Harry Molander, Sverige, Zugvogel 3, 3 937 poäng

VM 1960, Köln, Västtyskland Till tävlingarna var 55 piloter från 23 nationer anmälda. På grund av den täta flygtrafiken runt Köln var molnflygning inte tillåten.

Resultat VM 1960 Standardklassen redigera

 
Heinz Huth
  • 1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 619,1 poäng
  • 2, G Münch, Brasilien, i Ka 6, 5 237,8 poäng
  • 3, Adam Witek, Polen, i Foka, 5 201,9 poäng
  • 22, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 3 051,3 poäng

Resultat VM 1960 Open-klassen redigera

 
Rolf Hossinger

VM 1963, Junin, Argentina Till tävlingarna i Junin var 23 nationer representerade med 38 deltagare anmälda i Standard och 25 deltagare i Open. Tävlingarna genomfördes på flygplatsen Laguna de Gomes. Under sista tävlingsdagen råkade holländaren Breunissen överskrida max tillåtna flyghastighet med sin Skylark III, som fick vingflutter och vingbrott varvid flygplanet singlade rakt ner mot startområdet. Breunissen lyckades ta sig ur flygplanet och tog sig ner med fallskärm medan flygplanet landade 50 meter från startplatsen.

Resultat VM 1963 Standardklassen redigera

 
Heinz Huth och Rolf Hossinger
  • 1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 6 221,0 poäng
  • 2, Laciny, Frankrike, i Edelweiss, 5 356,5 poäng
  • 3, Horma, Finland, i Vasama, 5 291,1 poäng
  • 19, Sture Rodling, Sverige, Ka 6, 4 401,7 poäng

Resultat VM 1963 Open-klassen redigera

 
Edward Makula
  • 1, Edward Makula, Polen, i Zefir, 6 107,1 poäng
  • 2, J. Popiel, Polen, i Zefir, 5 638,4 poäng
  • 3, Schreder, USA, i HP-II, 5 370,7 poäng

VM 1965, South Cerney, England Vid tävlingarna deltog 86 tävlande från 28 nationer. Samtidigt med tävlingarna genomfördes OSTIV-kongressen, som tilldelade Slingsby Sailplanes OSTIV-priset för fabrikens konstruktion av Dart 15

Resultat VM 1965 Standardklassen redigera

  • 1, Francois Henry, Frankrike, i Edelweiss, 4 945 poäng
  • 2, M. Ritzi, Schweiz, i Elfe, 4 798 poäng
  • 3, F. Kepka, Polen, i Foka 4, 4 627 poäng
  • 17, Per-Axel Persson, Sverige, i Vasama, 3 830 poäng

Resultat VM 1965 Open-klassen redigera

 
Jan Wróblewski
  • 1, Jan Wroblewski, Polen, i Foka 4 5 263 poäng
  • 2, R. Spänig, Västtyskland, i D-36, 5 164 poäng
  • 3, R. Kuntz, Västtyskland, i SHK-1, 4 990 poäng
  • 35, Irve Silesmo, Sverige, i Ka 6Cr, 2 138 poäng

VM 1968, Leszno, Polen Tävlingen kom att bli det största VM genom tiderna med 105 tävlande från 32 nationer.

Resultat VM 1968 Standardklassen redigera

Resultat VM 1968 Open-klassen redigera

  • 1, Harro Wödl, Österrike, i Cirrus 5 730 poäng
  • 2, Göran Ax, Sverige, i Bölkow Phoebus, 5 699 poäng
  • 3, Ruedi Seiler, Schweiz, i Diamant, 5 673 poäng
  • 33, Göte Olsson, Sverige, i Bölkow Phoebus, 3 879 poäng

VM 1970, Marfa, Texas, USA vid tävlingarna deltog 79 tävlande från 24 nationer. Detta var det första VM där hastighetstävlingar på slutna banor dominerade. Tävlingen omfattade 9 deltävlingar varav 7 stycken var hastighetsflygningar.

Resultat VM 1970 Standardklassen redigera

  • 1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-1, 8663 poäng
  • 2, Jan Wroblewski, Polen, i Cobra 15, 8228 poäng
  • 3, Franciszek Kepka, Polen, i Cobra 15, 8084 poäng
  • 31, Walter Hansson, Sverige, i Libelle, 6847 poäng

Resultat VM 1970 Open-klassen redigera

  • 1, George Moffat, USA, i Nimbus 8323 poäng
  • 2, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 12, 8036 poäng
  • 3, Michel Mercier, Frankrike, i ASW 12, 7811 poäng
  • 13, Åke Pettersson, Sverige, i Diamant, 7208 poäng

VM 1972, Vrsac, Jugoslavien 89 deltagare från 28 nationer deltog i tävlingarna. Tävlingen kom att bli de mest dramatiska med två dödsolyckor och två fallskärmsräddningar. Den fjärde tävlingsdagen kom ungraren Lajos Warkozi i en Cobra 15 troligen in i ett cumulonimbus moln och man drar den slutsatsen att flygplanet blev svårt nedisat och att det gått i spinn, huven var fastfrusen så att föraren inte kunnat öppna den för att genomföra ett nödhopp med fallskärm, fyra dagar senare kolliderade kanadensaren Wolfram Mix vid en lågflygning med en rullande lastbil, han ådrog sig mycket svåra skador och avled på ett sjukhus i Belgrad efter ett dygn. Sista tävlingsdagen rammades Åke Petterssons Nimbus 2 av delar från Guernsey-piloten David Innes LS-1 som brutits sönder i luften, båda piloterna räddade sig med fallskärm. Petterssons flygplan dalade sakta mot marken och hejdades i sista fasen av en träddunge, inte värre skadat än att det senare kunde repareras.

Resultat VM 1972 Standardklassen redigera

  • 1, Jan Wroblewski, Polen, i SZD-43 Orion, 5 529 poäng
  • 2, Eugen Rudensky, Sovjetunionen, i ASW 15, 5 219 poäng
  • 3, Franciszek Kepka, Polen, i SZD-43 Orion, 5 107 poäng
  • 13, Gunnar Karlsson, Sverige, i Cirrus, 4 457 poäng

Resultat VM 1972 Open-klassen redigera

 
Göran Ax
  • 1, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2 5 816 poäng
  • 2, Matias Viitanen, Finland, i ASW 17, 5 779 poäng
  • 3, Stanislav Kluk, Polen, i Jantar, 5 760 poäng
  • 29, Åke Pettersson, Sverige, i Nimbus 2, 3 889 poäng

VM 1974, Waikerie, Australien Premiärminister Gough Whitlam invigde tävlingarna som samlat 67 deltagare från 22 nationer. Tävlingarna omfattade 11 tävlingsdagar, i standardklassen genomfördes nio hastighetsflygningar och i Openklassen genomfördes tio hastighetsflygningar. I Open och Standard flögs totalt en distans på 238 740 km vilket motsvarar nästan sex gånger jorden runt vid ekvatorn.

Resultat VM 1974 Standardklassen redigera

  • 1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-2, 9 325 poäng
  • 2, Ingo Renner, Australien, i Cirrus, 9 296 poäng
  • 3, Franciszek Kepka, Polen, i Jantar, 9 266 poäng
  • 11, Göran Andersson, Sverige, i Cirrus, 8 367 poäng

Resultat VM 1974 Open-klassen redigera

  • 1, George Moffat, USA, i Nimbus 2 10 635 poäng
  • 2, Bernt Zegels, Belgien, i Kestrel, 10 227 poäng
  • 3, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 17, 10 059 poäng
  • 7, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2, 9 245 poäng

VM 1976, Räyskälä, (Loppis), Finland lockade 85 deltagare från 24 nationer. Trots att briefing och väderinformationen sköttes mycket bra blev inte vädret vad meteorologerna och tävlingspiloterna önskade, varför vädret spelade en negativ roll för tävlingens genomförande.

Resultat VM 1976 Standardklassen redigera

  • 1, Ingo Renner, Australien, i PIK 20B, 4 056 poäng
  • 2, Gunnar Karlsson, Sverige, i PIK 20B, 4 048 poäng
  • 3, George Burton, Storbritannien, i PIK 20B, 3 924 poäng
  • 19, Göran Andersson, Sverige, i PIK 20B, 3 225 poäng

Resultat VM 1976 Open-klassen redigera

 
George Lee
  • 1, George Lee, Storbritannien, i ASW 17 4 594 poäng
  • 2, J. Ziobro, Polen, i Jantar 2, 4 535 poäng
  • 3, H. Muszcynski, Polen, i Jantar 2, 4 488 poäng
  • 9, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2, 3 572 poäng

VM 1978, Chateauroux, Frankrike Tävlingarna utökades med klassen 15-meters som lockade 23 deltagare, totalt medverkade i alla klasser 79 tävlande från 21 nationer.

Resultat VM 1978 Standardklassen redigera

  • 1, Baer Selen, Nederländerna, i ASW 19, 10 681 poäng
  • 2, Leonardo Brigliadori, Italien, i Cirrus, 10 321 poäng
  • 3, Michel Recule, Frankrike, i Cirrus, 10 185 poäng
  • 13, Åke Pettersson, Sverige, i ASW 19, 9 094 poäng

Resultat VM 1978 15-metersklassen redigera

  • 1, Helmut Rechmann, Västtyskland, i SB 11, 10 544 poäng
  • 2, Karl Striedieck, USA, i ASW 20, 10 500 poäng
  • 3, Göran Ax, Sverige, i ASW 20, 10 142 poäng

Resultat VM 1978 Open-klassen redigera

  • 1, George Lee, Storbritannien, i Schempp-Hirth Nimbus-3, 6 685 poäng
  • 2, Bruno Gantenbrink, Västtyskland, i Nimbus 2, 10 018 poäng
  • 3, Francois-Louis Henry, Frankrike, i Nimbus 2, 9 919 poäng

VM 1981, Paderborn, Västtyskland Antalet deltagare blev 81 tävlande från 25 nationer efter att ett flertal lag dragit sig ur tävlingen till följd av Sydafrikas närvaro. I Openklassen tog George Lee sin tredje VM-titel i följd och han är därmed unik i VM-historien.

Resultat VM 1981 Standardklassen redigera

  • 1, Marc Schroeder, Frankrike, i Rolladen-Schneider LS4, 5 769 poäng
  • 2, Swein Kristiansen, Norge, i LS-4, 5 755 poäng
  • 3, Gabriel Chenevoy, Frankrike, i LS-4, 5 732 poäng
  • 22, Göran Andersson, Sverige, i Jantar, 3 093 poäng

Resultat VM 1981 15-metersklassen redigera

 
Göran Ax

Resultat VM 1981 Open-klassen redigera

  • 1, George Lee, Storbritannien, i Nimbus 3 6 685 poäng
  • 2, Klaus Holighaus, Västtyskland, i Nimbus 3, 6 590 poäng
  • 3, Bruno Gantenbrink, Västtyskland, i Nimbus 3, 6 358 poäng

VM 1983, Hobbs, New Mexico, USA

VM 1985, Rieti, Italien

VM 1987, Benalla, Australien

VM 1989, Wiener Neustadt, Österrike

VM 1991, Uvalde, Texas, USA

 
Janusz Centka

VM 1993, Borlänge, Sverige Med 116 tävlande från 25 nationer i alla klasser blev 1993 års VM det största genom åren. Under tävlingsveckorna blev det flera utelandningar, bland annat landade schweizaren Federico L. Blatter i en myr där enda möjligheten att transportera bort flygplanet var med en helikopter. Vid avslutningsceremonin fick han en tavla utförd av konstnären Kjell Fristedt föreställande ett forntida myrlandskap med en vikingahjälm och ett segelflygplan. Det litauiska landslaget som gjorde sitt första deltagande i VM utförde den mest spektakulära ankomsten, 2 st segelflygplan på släp efter en Antonov An-2, bogseringen över Östersjön tog 4½ timme.

Resultat VM 1993 Open-klassen redigera

 
Janusz Centka

Resultat VM 1993 15-metersklassen redigera


Resultat VM 1993 Standardklassen redigera



VM 1995, Omarama, Nya Zeeland Tävlingarna genomfördes på Omarams flygfält som är beläget mitt på Sydön. Till tävlingarna var 23 nationer anmälda. Redan under träningsveckan före tävlingen havererade fransmannen Gherard Lherm då han under svår turbulens förlorade vingspetsarna och flygplanet bröts sönder i luften, Lherm lyckades hoppa med fallskärm och kunde tack vare arrangörerna låna ett nytt flygplan. De tuffa förhållandena bidrog till ytterligare tre stycken haverier och ett par piloter drog sig ur tävlingen, eftersom de ansåg flygningen som alltför farlig.

Resultat VM 1995 Standardklassen redigera

Resultat VM 1995 15-metersklassen redigera

Resultat VM 1995 Open-klassen redigera



VM 1997, Château-Arnoux-Saint-Auban, Frankrike En nyhet inför tävlingen var att flygplanens spännvidd mättes med laser, och det uppdagades att flera flygplan var upp till 25 mm för breda, piloterna fick välja mellan straffpoäng eller att modifiera vingarna till rätt spännvidd. De flesta valde att fila på vingarnas infästningar eller med hjälp av en värmepistol värma upp vingen och ändra vinkeln på wingleten.

Resultat VM 1997 Standardklassen redigera

Resultat VM 1997 15-metersklassen redigera

 
Werner Meuser

Resultat VM 1997 Open-klassen redigera

  • 1, Gerard Lherm, Frankrike, i ASW 22, 7533 poäng
  • 2, Didier Hauss, Frankrike, i Nimbus 4, 7523 poäng
  • 3, Robert Schroeder, Tyskland, i ASW 22BL, 7518 poäng


VM 1997, Inonu, Turkiet Tävlingen omfattade 7 tävlingsdagar.

Resultat VM 1997 World klassen redigera

  • 1, Frederic Hoyeau, Frankrike, i PZL PW-5, 5622 poäng
  • 2, Henry Julien, Frankrike, i PZL PW-5, 5338 poäng
  • 3, Jesper Engström, Sverige, i PZL PW-5, 5278 poäng



VM 1999, Bayreuth, Tyskland Till tävlingarna var 122 piloter från 24 nationer anmälda. Från Sverige deltog sju tävlande dessutom omhändertogs Norges enda tävlande av den svenska lagledningen. Under VM flögs sammanlagt 357 253 km, nästan 10 varv runt jorden. Under tävlingen svepte den omtalade solförmörkelsen förbi Bayreuth vid 12:40-tiden den 11 augusti. Parallellt med VM genomfördes den 26:e OSTIV-kongressen.

Resultat VM 1999 Open-klassen redigera

 
Holger Karow


Resultat VM 1999 15-metersklassen redigera

 
Giorgio Galetto


Resultat VM 1999 Standardklassen redigera


VM 1999, Leszno, Polen Tävlingarna lockade 25 deltagare, bland piloterna fanns namnkunniga piloter från andra tävlingsklasser och mästerskap.

Resultat VM 1999 Standardklassen redigera

  • 1, Henry Julien, Frankrike, i PZL PW-5, 6 114 poäng
  • 2, Fredric Hoyeau, Frankrike, i PZL PW-5, 5 882 poäng
  • 3, Sebastian Kawa, Polen, i PZL PW-5, 5 333 poäng



VM 2001, Mafeking, Sydafrika Till tävlingarna var 71 deltagare från 21 nationer anmälda. Efter att Anders Hyllander förolyckats i ett flyghaveri på Milano-Linate flygplats svalnade det svenska intresset för att delta, och för första gången någonsin var Sverige inte representerade. Tävlingarna inleddes 17 december och avslutades 30 december.

Resultat VM Open 2001-klassen redigera

 
Oscar Goudriaan

Resultat VM 2001 15-metersklassen redigera

Resultat VM 2001 Standardklassen redigera

 
Laurent Aboulin


VM 2001, Gawler, Australien Var den första tävlingen för den nya Klubbklassen. Till tävlingarna var 44 deltagare från 22 nationer anmälda.

Resultat VM 2001 Klubbklass redigera

  • 1, Peter Masson, Storbritannien, i DG-101, 6972 poäng
  • 2, Richard Hood, Storbritannien, i Standard Cirrus, 6879 poäng
  • 3, Tomas Suchanek, Tjeckien, i Standard Cirrus, 6789 poäng
  • 13, Torbjörn Hägnander, Sverige, i LSZ 7, 5814 poäng


VM 2001, Lillo, Spanien



VM 2002 Freudenstadt, Tyskland Till tävlingarna var det 66 tävlande anmälda, eftersom IGC av säkerhetsskäl inte tillät större startfält än 55 tävlande tvingades man dela in de tävlande i två grupper där länder med två anmälda fick en pilot i vardera gruppen. Under tävlingsperioden genomfördes föreläsningar om Claus Oldmanns världsrekordflygning i Argentina och Gerhard Waibel om framtida utvecklingsmöjligheter för segelflyget.

Resultat VM 2002 Klubbklass redigera



VM 2003, Leszno, Polen Till tävlingarna kom 128 tävlande från 31 nationer.

Resultat VM 2003 Open-klassen redigera

Resultat VM 2003 15-metersklassen redigera

 
John Coutts

Resultat VM 2003 18-metersklassen redigera

 
Wolfgang Janowitsch

Resultat VM 2003 Standardklassen redigera

 
Andrew Davis


VM 2003, Nitra, Slovakien

 
Sebastian Kawa
  • World Klass 1, Sebastian Kawa, Polen, i PZL PW-5



VM 2004, Elverum, Norge Till tävlingarna var 57 deltagare från 23 nationer anmälda. På grund av vädret kunde bara fem tävlingsdagar genomföras.

Resultat VM 2004 Klubbklass redigera

  • 1, Sebastian Kawa, Polen, i SZD-48-3M Brawo, 3 494 poäng
  • 2, Jay Rebbeck, Storbritannien, i Cirrus 75, 3 408 poäng
  • 3, Arkadiusz Downar, Polen, i SZD-48-3M Brawo, 3 398 poäng
  • 19, Per Weastling, Sverige, i LS 1f, 3 030 poäng



VM 2006, Eskilstuna, Sverige Till Eskilstuna var 29 lag från 6 kontinenter, sammanlagt 350 personer anmälda.

Resultat VM 2006 Open-klassen redigera

Resultat VM 2006 18-metersklassen redigera

 
Phil Jones

Resultat VM 2006 15-metersklassen redigera

  • 1, Janusz Centka, Polen, i SZD 56 Diana 2, 8160 poäng
  • 2, György Gulyás, Ungern i Ventus 2a, 8147 poäng
  • 3, Börje Eriksson, Sverige i Ventus 2a, 7559 poäng
  • 16, Mikael Engström, Sverige i Ventus 2b, 6461 poäng

Resultat VM 2006 Standardklassen redigera

VM 2006, Vinon-sur-Verdon, Frankrike

VM 2008, Rieti, Italien

  • World Klass
  • Standard
  • Klubbklass

VM 2008, Lüsse, (Bad Belzig, Tyskland

Dam-VM i segelflyg redigera

VM 2001 Pociunai, Litauen

VM 2003 Jihlava, Tjeckien

VM 2005 Klix, Tyskland

VM 2007 Romorantin, Frankrike

    • Standardklassen
    • 15-meter-klassen
    • Klubbklassen

VM 2009 Szeged, Ungern

    • Standardklassen
    • 15-meter-klassen

Junior-VM i segelflyg redigera

VM 1999 Terlet, Nederländerna

VM 2001 Issoudun, Frankrike

  • Resultat VM 2001 Standard

klassen, 1, Jay Rebbeck, Storbritannien, i Rolladen-Schneider LS8

VM 2003 Nitra, Slovakien Vid invigningen genomfördes en flyguppvisning där fyra Blanikar blev uppbogserade av en Cmelak i ett kvadrupel-släp.

Resultat VM 2003 Standardklassen redigera

  • 1, Jeremy Hood, Storbritannien, i Rolladen-Schneider LS8, 8478 poäng
  • 2, Luke Rebbeck, Storbritannien, i Rolladen-Schneider LS8, 8430 poäng
  • 3, Achim Besser, Tyskland, i Discus 2, 8290 poäng
  • 6, Johan Stormats, Sverige, i Rolladen-Schneider LS8, 7542 poäng

Resultat VM 2003 Klubbklassen redigera

  • 1, Michael Streit, Tyskland, i Alexander Schleicher ASW 19, 9 030 poäng
  • 2, Peyer Toft, Danmark, i Standard Cirrus, 8 835 poäng
  • 3, Stephan Zemmel, Tyskland, i Alexander Schleicher ASW 19, 8 499 poäng
  • 22, Per Westling, Sverige, i LS 1f, 7 577 poäng

Junior-VM 2005 Husbands Bosworth, Storbritannien Tävlingen omfattade nio tävlingsdagar, varken Norge eller Sverige deltog.

Resultat VM 2005 Standardklassen redigera

  • 1, Mark Parker, Storbritannien, i Rolladen-Schneider LS8, 7 322 poäng
  • 2, Jonathan Meyer, Storbritannien, i Discus, 7 184 poäng
  • 3, Andy May, Storbritannien, i LS 8/15m, 7 172 poäng

Resultat VM 2005 Klubbklassen redigera

  • 1, Christoph Nacke, Tyskland, i Rolladen-Schneider LS1-d, 7 260 poäng
  • 2, Jan Rothhardt, Tyskland, i Rolladen-Schneider LS1-d, 7 260 poäng
  • 3, Roman Mracek, Tjeckien, i Standard Cirrus, 7 218 poäng

VM 2007 Rieti, Italien

    • Standardklassen
    • Klubbklassen

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=VM_i_segelflyg&oldid=50035741”