Uppslagsordet ”vala” leder hit. För asteroiden, se 131 Vala. För valar i Tolkiens fiktiva värld, se Valar (Tolkien).

En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är i nordisk mytologi en spåkvinna (shaman), som i trans uppnår kontakt med andevärlden. Staven som hon uppkallats efter kan vara en symbol för övernaturlig makt. Staven kan användas som redskap för låta den från kroppen frigjorda frisjälen rida. Jämför häxornas trollspö och marskalkstaven. [1]

Rekonstruktionsteckning av kvinnan som ägt Klintastaven. I Historiska museets utställning Vikingar. Teckning Mats Vänehem.
Fynd från en Völvas grav i KöpingsvikÖland. Här syns en 82 cm lång järntrollstav med bronsdetaljer, och en unik modell av ett hus i toppen. Här syns också en bägare från Persien eller Centralasien, och en västeuropeisk bronsskål. Völvan hade, klädd i björnskinn, begravts i en båtgrav med både människo- och djuroffer. Fynden visas på Historiska museet i Stockholm.

Flera völvor omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i Valans spådom (fornisländska: Vǫluspá), den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen i Erik Rödes saga kapitel 4 av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande.

EtymologiRedigera

Ordet völva är en avledning av det fornnordiska ordet vǫlr, som är en rund stav.[2] Man kan därför tolka ordet som "stavbärerska". Under förkristen tid var valan en högt aktad kvinna och de gravar som brukar identifieras som völvors har ofta rika gravfynd. Hon vandrade omkring i landet och välkomnades till folkets gårdar bland annat för att besvara framtidsfrågor angående kommande skördar etc. Detta gjorde hon under så kallad sejd, det vill säga att hon kontaktade andevärlden genom att försätta sig i trans. Förmodade völvagravar har innehållit frön till hampa och bolmört.

Den kvinna som Ahmad ibn Fadlan beskriver som "Dödens ängel" i sitt möte med ruserna anses allmänt ha varit en völva. Denna "Dödens ängel" ska ha styrt cermonierna omkring begravningen av en hövding. Ibn Fadlan beskriver hur kvinnan skall ha assisterats av sina döttrar, vilket antyder att völvayrket liksom många andra yrken under medeltiden gick i arv.

Det isländska ordet tölva, som betyder dator, är en sammandragning av tal och völva.

ReferenserRedigera

 Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
  1. ^ Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 106. Libris 7236542. ISBN 9129593956 
  2. ^ Heggstad, Leiv; Hødnebø, Finn; Simensen, Erik (1990). Norrøn ordbok (4. utg). Oslo: Det Norske samlaget. sid. 508. Libris 7301114. ISBN 8252134939