Völva
En völva eller vala (fornisländska: vǫlva, av vǫlr, stav, trollstav) är i nordisk mytologi en spåkvinna (shaman), som i trans uppnår kontakt med andevärlden. Staven som hon uppkallats efter kan vara en symbol för övernaturlig makt. Staven kan användas som redskap för låta den från kroppen frigjorda frisjälen rida. Jämför häxornas trollspö och marskalkstaven. Völvestavar har hittats i närmare 40 gravar i och nära Skandinavien.[2][3]
Flera völvor omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i Valans spådom (fornisländska: Vǫluspá), den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen i Erik Rödes saga kapitel 4 av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande. [4]
Etymologi
redigeraOrdet völva är en avledning av det fornnordiska ordet vǫlr, som är en rund stav.[5] Man kan därför tolka ordet som "stavbärerska". Under förkristen tid var valan en högt aktad kvinna och de gravar som brukar identifieras som völvors har ofta rika gravfynd. Hon vandrade omkring i landet och välkomnades till folkets gårdar bland annat för att besvara framtidsfrågor angående kommande skördar etc. Detta gjorde hon under så kallad sejd, det vill säga att hon kontaktade andevärlden genom att försätta sig i trans. Förmodade völvagravar har innehållit frön till hampa och bolmört.[3] En möjlig vövlagrav från 900-talet hittades i Birka i slutet av 1800-talet. I graven, kallad ”bj 660”, fanns en kvinna med ett krucifix med en bild av Jesus (det så kallade ”Birkakrucifixet”) som anses vara det äldsta Kristusframställningen hittad i Norden. En järnstav var lagd tvärs över hennes kropp och detta har tolkats som att hon kanske var en kristen völva.[6][7][8][9]
Den kvinna som Ahmad ibn Fadlan beskriver som "Dödens ängel" i sitt möte med ruserna kan ha varit en völva. Hon ska ha styrt ceremonierna omkring begravningen av en hövding vilket inkluderar ett människooffer av en ung slavinna som tillhörde hövdingen och enligt deras tro skulle medfölja hövdingen i livet efter döden.[10] Ibn Fadlan beskriver hur kvinnan skall ha assisterats av sina döttrar, vilket antyder att völvayrket liksom många andra yrken under medeltiden gick i arv.
Det isländska ordet tölva, som betyder dator, är en sammandragning av tal och völva.
Referenser
redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vala, 1904–1926.
Noter
redigera- ^ Gunnar Andersson (7 maj 2018). ”Vikingaexperten berättar: Kvinnan med staven”. Historiska museet, filmad föreläsning. https://historiska.se/upptack-historien/artikel/klintastaven-en-riktig-trollstav/#:~:text=I%20Historiska%20museets%20samlingar%20finns,hur%20respektive%20forskare%20uppfattat%20dem.. Läst 16 mars 2024.
- ^ Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 106. Libris 7236542. ISBN 9129593956
- ^ [a b] Harrison, Dick (2007). Vikingaliv. Natur och kultur. sid. 55-62. ISBN 978-91-27-35725-9. Läst 9 juli 2025
- ^ Harrison, Dick (2007). Vikingaliv. Natur och kultur. sid. 53-54. ISBN 978-91-27-35725-9. Läst 9 juli 2025
- ^ Heggstad, Leiv; Hødnebø, Finn; Simensen, Erik (1990). Norrøn ordbok (4. utg). Oslo: Det Norske samlaget. sid. 508. Libris 7301114. ISBN 8252134939
- ^ cocohund (29 juli 2019). ”Krucifix och kristendomen”. Birka Vikingastaden. https://www.birkavikingastaden.se/krucifix-och-kristendomen/. Läst 9 juli 2025.
- ^ ”Birkakrucifixet”. samlingar.shm.se. https://samlingar.shm.se/object/326E9853-8E45-4765-8555-CCA7959E2D25. Läst 9 juli 2025.
- ^ Harrison, Dick (2007). Vikingaliv. Natur och kultur. sid. 56-57. ISBN 978-91-27-35725-9. Läst 9 juli 2025
- ^ ”Skandinaviens äldsta krucifix | Historiska Museet”. historiska.se. https://historiska.se/upptack-historien/foremal/skandinaviens-aldsta-krucifix/. Läst 9 juli 2025.
- ^ Harrison, Dick (2007). Vikingaliv. Natur och kultur. sid. 79. ISBN 978-91-27-35725-9. Läst 9 juli 2025