Öppna huvudmenyn

Vg 216 eller Högstenagaldren är ett medeltida (1100-talet) bleck av brons funnet på Högstena kyrkogård, Högstena socken och Falköpings kommun.[1] Blecket hittades i samband med gravgrävning norr om kyrkan 1920[2], och är 88 mm långt, 19-20,5 mm brett och 1,3-1,4 mm tjockt och förvaras i Statens historiska museum (inventarienummer 16449).[3] Inskriften består av en besvärjelseformel för att förhindra någon från att gå igen.[2] Den lyder i något friare översättning:

Högstenagaldren
Fyndplats
Kat nr 069 Bleck av brons - KMB - 16000300015636.jpg
Land Sverige
Landskap Västergötland
Län Västra Götaland
Kommun Falköping
Socken Högstena
Koordinater 58°13′58″N 13°43′09″E / 58.23267°N 13.71910°Ö / 58.23267; 13.71910
Information från FMIS.

Jag riktar min besvärjelse mot den dödes ande, mot gengångaren, antingen han kommer ridande eller rännande, visar sig sittande eller segnande, kommer farande eller flygande. I alla skepnader skall spöket förlora sin livskraft och dö.[2]

InskriftenRedigera

Translitterering av runraden:

kal anda uiþr kankla uiþr riþa(n)da uiþ ¶ uiþr rinanda uiþr s--ianda uiþ¶r sikn--a uiþr f-r(a)(n)da uiþr (f)liuh¶(a)͡n(d)a s-- a(l)(t) fu--na uk um du-a[1]

Normalisering till äldre fornsvenska:

Gal anda viðr, gangla viðr, riðanda viðr, viðr rinnanda, viðr s[it]ianda, viðr sign[and]a, viðr f[a]randa, viðr fliuganda. S[kal] allt fy[r]na ok um døy[i]a.[1]

Översättning till nusvenska:

Jag galdrar mot anden, mot den (ande) som är benägen att gå, mot den ridande, mot den rännande, mot den sittande, mot den segnande, mot den farande, mot den flygande. Allt skall förlora sin livskraft och dö.[2]

KällorRedigera