Öppna huvudmenyn

Uvarovit, kalkkromgranat, Ca3Cr2Si3O12, är ett mörkt smaragdgrönt mineral. Det upptäcktes 1832 av Germain Henri Hess som namngav den efter greve Sergej Semenovitch Uvarov (1765-1855), en rysk statsman och amatörmineralsamlare. Namnet har ofta missbrukats i det förflutna för att hänvisa till andra gröna och/eller krombärande granater såsom kromhaltig grossular och pyrop, grön andradit och knorringit.[1]

Uvarovit
Uvarovit från Uralregionen, Ryssland (storlek: 18,3 x 13,1 x 2,0 cm).
KategoriNesosilikater
Dana klassificering51.04.03b.03
Strunz klassificering9.AD.25
Kemisk formelCa3Cr2Si3O12
FärgGrön, smaragdgrön, grönsvart
FörekomstsättEuhedrala kristaller, granulärt, massivt
KristallstrukturKubiskt
SpaltningIngen
BrottOjämnt, mussligt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)6,5-7,5
GlansGlasglans till fettglans
RefraktionIsotrop
Ljusbrytningn=1,865
Dubbelbrytningspecialfall 0,006
Dispersion0,027 (BG), 0,021 (CF)
TransparensTransparent, genomskinlig
FluorescensFluoescerande röd på både kort och lång UV
StreckfärgVit
Specifik vikt3,77-3,81
RadioaktivitetIngen

Egenskaper och förekomstRedigera

Uvarovit är ett av de mest sällsynta mineralen inom granatgruppen, och är den enda genomgående gröna granatarten, med en smaragdgrön färg. Den är kontinuerligt blandbar med grossular och andradit (ugranditsammansättning) men beränsad blandbar med pyrop, almandin och spessartin (pyralspitsammansättning)[2]. Den uppträder som välformade små kristaller. Vissa uvaroviter uppvisar som specialfall ordnad Al-Cr-katjonuppsättning, vilket resulterar i ortorombiska, monoklina eller trikliniska symmetrier, medan den fortfarande är starkt pseudokubisk.[1]

Uvarovit har påträffats med krommalm i Spanien, Ryssland, och Quebec i Kanada. Det förekommer också i Outokumpu i Finland, Norge och Sydafrika.

 
Hänge i uvarovit. Längddimensionen är 2 cm.

AnvändningRedigera

Uvarovit används som smyckesten.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Uvarovite, 15 april 2016.
  1. ^ [a b] http://www.mindat.org/min-4125.html
  2. ^ Jan Olov Nyström, Mineralens egenskaper och paragenes, kompendium 1975, Geologiska Institutionen Mineralogiska Avdelningen, Stockholms Universitet, sidan 97

Externa länkarRedigera