Upplands runinskrifter 895

runristning i Uppland (Uppsala 364:1)

Runinskrift U 895 är en runsten som står i närheen av Hågahögen i Uppsala och Uppsala kommun i Uppland.

Upplands runinskrifter 895
Upplands runinskrifter 895
Upplands runinskrifter 895
SignumU 895
OmrådeUppland
Placeringnära Hågahögen i Uppsala 59°50′21″N 17°35′09″Ö / 59.83917°N 17.58583°Ö / 59.83917; 17.58583 (Upplands runinskrifter 895)
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avokänd

Stenen redigera

Runstenen står idag i en hästhage bara några hundra meter norr om Hågahögen i Uppsala. Den har tidigare lagats vid foten, men runorna och ornamentiken är välbevarade. Stenen är korsmärkt och orneringen med flätade bandslingor går i Ringerikestil. Det lär tidigare även ha funnits en informationsskylt av Riksantikvarieämbetet, men bara stolpen till skylten står kvar.

 
Runslingan på U 895

Inskriften redigera

Inskriften är fördelad över två av stenens ytor. Medan den första delen täcker den stora sidan med en snygg runslinga begränsar sig dedikationen till en enkel, vertikal rad som slutar i ett malteserkors.

Inskriften i runor[1] redigera

(sida A) ᛏᛅᚾ᛫ᚢᚴ᛫ᛋᚴᛅᛚᛁ᛫ᚢᚴ᛫ᛒᛁᛅᚱᚾ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᚱᛁᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ
(sida B) ᛅᛏ᛫ᛒᚭᚱᚠᛅᛋᛏ᛫ᚠᛅᚦᚢᛁ

Inskriften i translitterering redigera

(sida A) tan uk skali uk biarn litu risa stain
(sida B) at borfast faþui

Inskriften i översättning[2] redigera

"Danr och Skalli och Björn lät resa sten
efter Borgfast, fader."

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Unicode-stöd för runor behövs i din webbläsare
  2. ^ Samnordisk runtextdatabas

Tryckta källor redigera

Peringskiöld, Johan (1719). Monumenta Ullerakerensia cum Upsalia Nova illvstrata, eller: Vlleråkers häradz minnings-merken, med Nya Vpsala, vti Vplands första del Thiundaland. Stockholm: Johan Laurentius Horrn. sid. 325 f. 

Jansson, Sven B. F. (1943). ”Ytterligare några nyfunna runinskrifter”. Fornvännen (Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien): sid. 313. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_309. 

Wessén, Elias; Sven B. F. Jansson (1951). Upplands runinskrifter. 3. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien. sid. 604 

Se även redigera