Öppna huvudmenyn

Ungerska revolutionen var ett väpnat uppror som utbröt i Ungern 1848 mot det österrikiska styret. En österrikisk motreaktion ledde sedan till att ett regelrätt frihetskrig bröt ut. Parternas styrka vägde ganska jämnt och krigslyckan växlade. Konflikten avgjordes till sist av den ryske tsarens inblandning på Österrikes sida. Efter sjutton månaders krig hade upproret krossats.

Ungerska frihetskriget 1848-1849
Skirmish during Hungarian Revolution 1848-1849.PNG
Skärmytsling mellan österrikiskt och ungerskt kavalleri. Olja på duk av Alexander Bogdanovich Villevalde.
Ägde rum 15 mars 1848-4 oktober 1849
Plats Kungariket Ungern (1920–1946) Ungern
Kejsardömet Österrike Österrike
Resultat Österrikisk-rysk seger, upproret nedslaget
Stridande
Kejsardömet Österrike Österrike
Kejsardömet Ryssland Ryssland
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png Ungerska upprorsmän
Befälhavare och ledare
Kejsardömet Österrike Frans Josef I
Kejsardömet Österrike Alfred Windisch-Graetz
Kejsardömet Österrike Julius von Haynau
Kejsardömet Österrike Josip Jelačić
Kejsardömet Österrike Stevan Knićanin
Kejsardömet Österrike Ľudovít Štúr

Tsarryssland Ivan Paskevitj

Flag of Hungarian Revolution of 1848.png Lajos Kossuth
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png Lajos Batthyány
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png Artúr Görgey
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png György Klapka
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png János Damjanich
Flag of Hungarian Revolution of 1848.png Ludwig Aulich
Styrka
Kejsardömet Österrike 170 000 man
Tsarryssland 200 000 man
170 000 man (1849)

UpptaktRedigera

Kungariket Ungern var sedan 1500-talet i personalunion med Österrike. Ungern skulle ha kungar ur huset Habsburg men bibehålla sin integritet. Habsburgarna försökte emellertid skilja på olika delar av Ungern och stegvis integrera dessa i sitt alltmer centraliserade rike. När nationalismen växte och en reformperiod inleddes under första delen av 1800-talet, var det dels sociala reformer (exempelvis livegenskapets avskaffande), dels politiska reformer och den ungerska suveränitetens successiva återställande (inom personalunionen) som var på agendan.

Revolutionen i PestRedigera

Den europeiska revolutionsvågen våren 1848 (Paris och Polen med flera) svepte även över Ungern. 15 mars 1848 utbröt en revolution mot det österrikiska styret. Inspirerad och delvis ledda av nationalskalden Sándor Petőfi krävde ungrarna politiska reformer och ökat självstyre.

Snart bildades, med ledning av greve Lajos Batthyány, den första ungerska regeringen som bara var ansvarig inför den ungerska riksdagen. Man ordnade riksdagsval i april och i juli samlades den nya riksdagen, som avlöste den gamla ståndsriksdagen.[1]

Riksdagen återställde landets enhet och återförenade Transsylvanien, som länge åtnjöt en viss självständighet, med övriga Ungern. Merparten av Ungerns minoriteter (kroater, serber, rumäner, slovaker, Siebenbürgen-saxare och ungerska schwaber), som redan tidigare var vana vid att söka stöd hos kejsaren, såg sina intressen stå i konflikt med ungrarnas sak. På Wiens uppmaning gjorde senare flera av dem blodiga uppror eller anslöt sig till den österrikiska armén.

Wien tillmötesgick merparten av ungrarnas krav men i september 1848, skickade de 40 000 soldater till Pest-Buda för att slå ner upproret. Armén leddes av den kroatiske banen Josip Jelačić.

Krigets förloppRedigera

Kejsarens agerande ledde till stor upprördhet bland ungrarna vilka kände sig förrådda. En i hast organiserad ungersk folkarmé stoppade och besegrade den österrikisk/kroatiska hären vid Pákozd den 29 september. Slaget blev startskottet för ett frihetskrig mot Österrike och många ungerska officerare och soldater, vilka tjänstgjorde i den österrikiska armén, anslöt sig till upproret och bildade en ny nationell armé, kallad "Honvédség" ("Fosterlandsförsvararna").

En revolution bröt även ut i Wien. Ungrarna försökte bistå upprorsmännen, men efter att de alltför länge tvekat att gå över den österrikiska-ungerska gränsen, besegrades de. Revolutionen i Wien krossades och kejsar Ferdinand I abdikerade i förmån för sin 18-årige brorson Frans Josef.

Beslutet accepterades dock inte av ungrarna, vilka avsatte huset Habsburg från Ungerns tron. Strax därefter intog ungerska trupper Buda och vann den 6 april en stor seger vid Isaszeg. Motgångarna fick kejsaren att be den ryske tsaren Nikolaj I om militär hjälp.

Upproret krossasRedigera

Tsaren skickade en armé på drygt 200 000 man som svepte genom östra Ungern under våren-sommaren 1849, varpå de ungerska styrkorna tvingades till kapitulation.

Lajos Kossuth och många med honom flydde ur landet, medan ryssarna överlämnade alla upprorsmän de tillfångatagit till österrikarna. Den 6 oktober 1849 avrättades 13 medlemmar av revolutionsledningen i staden Arad, på order av den österrikiske generalen Julius von Haynau.

Ungern styrdes därefter hårdhänt av Wienadministrationen.[2]


ReferenserRedigera

Tryckta källorRedigera

  • Hungary's War of Independence, János B. Szabó.
  • 1848–1849. A szabadságharc és forradalom története. Szerk.: Hermann Róbert. Bp., 1996. Videopont.

NoterRedigera

  1. ^ Deák István: A törvényes forradalom. Kossuth Lajos és a magyarok 1848–49-ben. Bp., 1994. Gondolat [1983]
  2. ^ Hermann Róbert: Megtorlás az 1848–1849-es forradalom és szabadságharc után. Változó Világ, Bp., 1998


Externa länkarRedigera