Ulvåsaätten
svensk stormannaätt
Ulvåsaätten var en stormannaätt med godskoncentration i Väster- och Östergötland. Anfadern Gudmar Magnusson, riddare, riksråd, lagman, känd 1291-1313, förde ett avhugget hjorthuvud, barnen ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld.[1] Ätten, som fått sitt sentida namn efter gården Ulvåsa, dog ut i slutet av 1300-talet, men många ättlingar på spinnsidan finns i modern tid.
Ulvåsaätten | |
Gudmar Magnussons vapen, ett hjorthuvud | |
Gudmar Magnussons ättlingar förde ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld | |
Ursprung | Västergötland och Östergötland |
---|---|
Stamfar | Gudmar Magnusson |
Framstående | Katarina av Vadstena, saligförklarad |
† Utslocknad i Sverige | |
Utslocknad | 1300-talet |
Kända medlemmar
redigera- Gudmar.
- Magnus Gudmarsson, riddare.
- Katarina Birgersdotter
- Ingeborg Magnusdotter (Ulvåsaätten), född omkring 1327. Begravdes 1390 28/6 i Vadstena kloster (E). Ägde jord i Norra Vedbo härad (F).[2]
- Ulf Gudmarsson, lagman, gift med Birgitta Birgersdotter (Finstaätten) (mer känd som heliga Birgitta).
- Karl Ulvsson till Ulvåsa, delaktig i upproret mot Magnus Eriksson
- Karl Karlsson, död 1398, lagman i Närke. Gift med riksrådet Algot Magnussons (Sture) dotter Katarina.
- Märta Ulfsdotter
- Katarina Ulfsdotter
- Ingeborg Ulfsdotter
- Birger Ulfsson
- Bengt Ulfsson
- Cecilia Ulfsdotter
- Karl Ulvsson till Ulvåsa, delaktig i upproret mot Magnus Eriksson
- Magnus Gudmarsson, riddare.
Källor
redigera- Gallèn, Jarl (1957). Wernstedt Folke. red. Ulvåsaätten. Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. Bd 1. H. 1. Stockholm: Riddarhusdirektionen. sid. 92. Libris 12871