Ulvåsaätten

Ulvåsaätten var en stormannaätt med godskoncentration i Väster- och Östergötland. Anfadern Gudmar Magnusson, riddare, riksråd, lagman, känd 1291-1313, förde ett avhugget hjorthuvud, barnen ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld. Ätten, som fått sitt sentida namn efter gården Ulvåsa, dog ut i slutet av 1300-talet, men många ättlingar på spinnsidan finns i modern tid.

Ulvåsaätten
Heraldiskt vapen Gudmar Magnussons vapen, ett hjorthuvud
Gudmar_Magnussons ättlingar förde ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld
Ursprung	Västergötland och Östergötland
Stamfar	Gudmar Magnusson
Framstående	Katarina av Vadstena, saligförklarad
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	1300-talet

Kända medlemmar

1. Gudmar.
   1. Magnus Gudmarsson, riddare.
      1. Katarina Birgersdotter
      2. Ingeborg Magnusdotter (Ulvåsaätten), född omkring 1327. Begravdes 1390 28/6 i Vadstena kloster (E). Ägde jord i Norra Vedbo härad (F).
   2. Ulf Gudmarsson, lagman, gift med Birgitta Birgersdotter (Finstaätten) (mer känd som heliga Birgitta).
      1. Karl Ulvsson till Ulvåsa, delaktig i upproret mot Magnus Eriksson
         1. Karl Karlsson, död 1398, lagman i Närke. Gift med riksrådet Algot Magnussons (Sture) dotter Katarina.
      2. Märta Ulfsdotter
      3. Katarina Ulfsdotter
      4. Ingeborg Ulfsdotter
      5. Birger Ulfsson
      6. Bengt Ulfsson
      7. Cecilia Ulfsdotter

Källor

• Gallèn, Jarl (1957). Wernstedt Folke. red. Ulvåsaätten. Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. Bd 1. H. 1. Stockholm: Riddarhusdirektionen. sid. 92. Libris 12871