Ulvåsaätten

svensk stormannaätt

Ulvåsaätten var en stormannaätt med godskoncentration i Väster- och Östergötland. Anfadern Gudmar Magnusson, riddare, riksråd, lagman, känd 1291-1313, förde ett avhugget hjorthuvud, barnen ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld.[1] Ätten, som fått sitt sentida namn efter gården Ulvåsa, dog ut i slutet av 1300-talet, men många ättlingar på spinnsidan finns i modern tid.

Ulvåsaätten
Gudmar Magnussons vapen, ett hjorthuvud
Gudmar_Magnussons ättlingar förde ett lejon i ginstyckad, styckad eller odelad sköld
UrsprungVästergötland och Östergötland
StamfarGudmar Magnusson
FramståendeKatarina av Vadstena, saligförklarad
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1300-talet

Kända medlemmarRedigera

  1. Gudmar.
    1. Magnus Gudmarsson, riddare.
      1. Katarina av Vadstena, saligförklarad.
      2. Ingeborg Magnusdotter (Ulvåsaätten), född omkring 1327. Begravdes 1390 28/6 i Vadstena kloster (E). Ägde jord i Norra Vedbo härad (F).[2]
    2. Ulf Gudmarsson, lagman, gift med Katarina Birgersdotter (Finstaätten) (mer känd som heliga Birgitta).
      1. Karl Ulvsson till Ulvåsa, delaktig i upproret mot Magnus Eriksson
        1. Karl Karlsson, död 1398, lagman i Närke. Gift med riksrådet Algot Magnussons (Sture) dotter Katarina.
      2. Märta Ulfsdotter
      3. Katarina Ulfsdotter
      4. Ingeborg Ulfsdotter
      5. Birger Ulfsson
      6. Bengt Ulfsson
      7. Cecilia Ulfsdotter

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Raneke, Jan. Svenska medeltidsvapen 
  2. ^ Äldre Svenska Frälseätter I:1, sid 92 b