Klorprotixen (Truxal®), ett neuroleptikum som används mot schizofrena, paranoida och maniska psykostillstånd.[1] Truxal tillverkas av danska läkemedelsföretaget Lundbeck.[2]
Användning redigera
Läkemedlets huvudsakliga användningsområden är schizofrena och paranoida tillstånd samt maniska och organiska psykoser.
Patienter med cirkulatorisk kollaps, nedsatt CNS-funktion, komatösa tillstånd och feokromocytom ska inte använda klorprotixen.[3]
Biverkningar redigera
Extrapyramidala biverkningar kan inträffa, framförallt i början av behandlingen. Dessa kan vanligen hanteras väl genom att sänka dosen eller tillägg av antiparkinsonsmedel. I mycket sällsynta fall förekommer malignt neuroleptikasyndrom, som är ett allvarligt och potentiellt livshotande tillstånd.[3]
Några vanliga biverkningar är hjärtklappning, takykardi, somnolens, yrsel, muntorrhet och urinretention.[3]
Farmakologi redigera
Farmakodynamik redigera
Den huvudsakliga verkningsmekanismen för klorprotixen är blockering av dopaminreceptorer i hjärnan. Läkemedlet har likt andra antipsykotiska läkemedel även hög affinitet för 5-HT2-receptorer (serotoninreceptorer), vilket troligen bidrar till den antipsykotiska effekten. Andra receptorer som påverkas är histamin H1-receptorer (histaminreceptorer) och kolinerga muskarina receptorer (acetylkolinreceptorer).[3]
I kliniken är klorprotixen ett högdosneuroleptikum med lugnande egenskaper. Det förbättrar ångest, tvångssymptom, psykomotorisk agitation, rastlöshet, insomnia, hallucinationer, tankestörningar och andra psykotiska symptom.[3]
Farmakokinetik redigera
Klorprotixen ges i form av tabletter och ger högst koncentration i blodet efter cirka 2.5 timmar. Biotillgängligheten är cirka 12%. Halveringstiden är cirka 15 timmar, med variation mellan 3 och 29 timmar.[3]
Utsöndring sker både genom avföring och urin. Små mängder passerar över i bröstmjölk hos ammande kvinnor, men inte tillräckligt för att orsaka några skadliga effekter hos barnet.[3]
Historia redigera
Klorprotixen var det första antipsykotiska läkemedlet av tioxantentyp som kunde syntetiseras, och kom ut på marknaden 1959.[4] Läkemedelsbolaget Lundbeck utvecklade klorprotixen och är än idag den enda tillverkaren. Sertralin och liknande antidepressivum sägs härstamma från strukturella modifikationer av klorprotixen.[5]
Referenser redigera
- ^ Bipacksedel FASS Läst 4 maj 2016.
- ^ Läkemedelsföretag inom LIF Arkiverad 3 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. FASS Läst 4 maj 2016.
- ^ [a b c d e f g] ”Truxal® - FASS Vårdpersonal”. www.fass.se. https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19690618000011. Läst 28 januari 2021.
- ^ Healy, David (1997). The antidepressant era. Cambridge: Harvard University Press. sid. 182. ISBN 978-0-674-03958-2. https://archive.org/details/antidepressanter00heal
- ^ Sneader, Walter (2005). Drug discovery: a history. New York: Wiley. sid. 410. ISBN 978-0-471-89980-8. https://books.google.com/books?id=Cb6BOkj9fK4C&q=chlorprothixene+introduced+1958&pg=PA410