Öppna huvudmenyn
Uppslagsordet ”Veten” leder hit. För berget i Antarktis, se Veten (berg i Antarktis).

Vetesläktet (Triticum)[1] är ett släkte gräs med cirka 20 vildväxande och odlade arter. Det har sitt ursprung i ”Bördiga halvmånen” i Medelhavsområdet och västra Asien, men odlas nu över hela världen. Enkornsvete (Triticum monococcum) började odlas för minst 10 000 år sedan, och nu är vetet jordens mest odlade sädesslag med omkring 700 sorter. 2007 låg världsproduktionen på 607 miljoner ton, vilket gjorde det till det tredje mest producerade sädesslag efter majs (784 miljoner ton) och ris (651 miljoner ton).[2] Globalt sett är vetet den ledande källan till protein från grönsaker i människans föda, och har högre proteininnehåll än både majs och ris, de andra större sädesslagen. Vete används i större utsträckning än majs till mat, då mycket av majsen används som djurföda[källa behövs].

Vetesläktet
Wheat close-up.JPG
Vete (T. aestivum)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljGräs
Poaceae
SläkteVetesläktet
Triticum
Vetenskapligt namn
§ Triticum
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om växter med

Vete var en huvudfaktor för framväxten av stadsbaserade samhällen i civilisationens vagga, då det var en av de första grödor som lätt kunde odlas storskaligt, och hade dessutom fördelen att det gav en skörd som gav lång förvaring av mat. Vetekorn är en stapelvara som används för att göra mjöl till jästa, platta och ångbakade bröd, kakor, biskvier, tårtor, frukostflingor, pasta, nudlar, couscous[3] och för jäsning av öl och andra alkoholhaltiga drycker eller biobränsle.[4][5][6]

Vete planteras till en begränsad mängd som foder till boskap, och dess strån kan användas till stråtak.[7][8] Typiskt för släktet är flerblommiga småax i tvåsidigt ax. Självbefruktning är vanlig, men korspollinering förekommer.

Innehåll

ArterRedigera

BildgalleriRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

NoterRedigera

  1. ^ Belderok, Bob & Hans Mesdag & Dingena A. Donner. (2000) Bread-Making Quality of Wheat. Springer. p.3. ISBN 0-7923-6383-3.
  2. ^ ”Faostat”. 2007. http://faostat.fao.org/site/526/default.aspx. Läst 5 maj 2009. 
  3. ^ Cauvain, Stanley P. & Cauvain P. Cauvain. (2003) Bread Making. CRC Press. p. 540. ISBN 1-85573-553-9.
  4. ^ Palmer, John J. (2001) How to Brew. Defenestrative Pub Co. p. 233. ISBN 0-9710579-0-7.
  5. ^ Neill, Richard. (2002) Booze: The Drinks Bible for the 21st Century. Octopus Publishing Group - Cassell Illustrated. p. 112. ISBN 1-84188-196-1.
  6. ^ Department of Agriculture Appropriations for 1957: Hearings ... 84th Congress. 2d Session. United States House Committee on Appropriations. 1956. s. 242.
  7. ^ Smith, Albert E. (1995) Handbook of Weed Management Systems. Marcel Dekker. p. 411. ISBN 0-8247-9547-4.
  8. ^ Bridgwater, W. & Beatrice Aldrich. (1966) The Columbia-Viking Desk Encyclopedia. Columbia University. p. 1959.
  9. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (12 juli 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17082009. Läst 26 maj 2014. 

Externa länkarRedigera