Tredje ståndpunkten var en åsiktsinriktning inom svensk utrikespolitisk debatt under 1950-talet som innebar att man inte ville ta ställning för vare sig Sovjetunionen eller USA under det kalla kriget. Tredje ståndpunkten kallades ibland för "kålsuparteorin", efter uttrycket "lika goda kålsupare".

Bakgrund redigera

Rörelsen hade en bakgrund i debatten efter Pragkuppen, det kommunistiska maktövertagandet i Tjeckoslovakien 1948. Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg och andra ansåg att de svenska författarna borde uttala sig mot händelserna i Tjeckoslovakien, men Författareföreningen (numera Sveriges Författarförbund) ställde sig tveksamt och menade att man inte brukade uttala sig i utrikespolitiska frågor. Styrelsen blev beskylld för att vara "sovjetvänlig", och flera av dess ledamöter fick avgå.

Debattens start redigera

Startskottet till debatten var Eyvind Johnsons vårtal till studenterna vid Uppsala studentkårs vårfest i Botaniska trädgården i Uppsala 1951. Johnson angrep Sovjet, liksom svenska kommunister och sovjetsympatisörer.[1] Johnson fick stöd av Herbert Tingsten, som skrev ledarartiklar om ämnet i Dagens Nyheter. Tingstens inlägg samlades i skriften Tredje ståndpunkten – en orimlighet (1951).[2]

Bland Johnsons kritiker fanns Karl Vennberg. Han menade att Johnson givit en nidbild av Sovjet. Tonläget i debatten var hårt. Vennberg beskrev vårtalet som en "spark med SA-stövel", trots att Johnson under kriget hade tagit ställning mot nazismen.

Vennbergs bidrag trycktes i skriften Tredje ståndpunkten (1951), där också bland andra Artur Lundkvist, Werner Aspenström, Folke Isaksson och Sivar Arnér medverkade.[3]

Se även redigera

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Johnson, Eyvind (1951). Ett vårtal 1951. Stockholm: Bonnier. Libris 1454168 
  2. ^ Tingsten, Herbert (1951). Tredje ståndpunkten – en orimlighet. Stockholm: Bonnier. Libris 1774077 
  3. ^ Carlson, Stig; Aspenström, Werner; Arnér, Sivar, red (1951). Tredje ståndpunkten. Stockholm: Bonnier. Libris 1448973