Tranebergs gård, huvudbyggnad, 2011.
Tranebergs gårds mangårdsbyggnad från norr, 2019.

Tranebergs gård är en historisk byggnad vid Svartviksvägen 10 i stadsdelen Traneberg i Bromma, västra Stockholm. Gården har anor från 1670-talet, då fanns ett torp för färjekarlen, som skulle sköta färjan över Tranebergssundet vid dagens Tranebergsbro. Ett färjkarlstorp, som troligen kom till på 1670-talet, är den äldsta kända bebyggelsen på platsen vid nuvarande Tranebergsgården 1. Bygget av nuvarande gårdsbyggnad började 1833, då krog- och värdshusrörelsen, som tidigare påbörjats vid torpet utvidgades. Torpet kallades då för Traneberg efter sin ägare Bengt Trana.

Efter 1904 ägde Stockholms stad gården. Idag är den privatbostad.[1] Gårdsbyggnaden som uppfördes i början av 1800-talet är ännu bevarad. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att den utgör "synnerligen höga kulturhistoriska värden".[2] Däremot revs Guldsmedstorpet 1937 när hyreshusen i Traneberg började byggas. Det hann aldrig skyddas som kulturminnesmärke, utan revs när stadsdelen Traneberg byggdes i mitten på 1930-talet.

HistorikRedigera

Tranebergs krogRedigera

 
Guldsmedstorpet vid Tranebergssundet, foto troligen från 1910-talet. Torpet byggdes omkring år 1700 och revs 1937.

År 1722 omtalas det tidigare torpet för färjekarlen vid Tranebergssundet som Guldsmedstorpet, då guldsmeden Jörgen Letzlai var verksam där. Han arbetade åt herrskapet på Ulvsunda. Guldsmedstorpet var även benämnt Färjkarlstorpet, Färjartorpet, Ulvsunda färjetorp, senare Traneberg. Torpet byggdes troligen omkring år 1700, utifrån en datering i byggnadsstilen. Traneberg uppstod som färjkarlstorp troligen redan i slutet av 1670-talet (Åsunda färgestad 1677, Ålsunda Ferjestad 1701). Innan Tranebergs krog och Tranebergs gård etablerades på platsen låg här Guldsmedstorpet, det var en föregångare till krogen och gården. Guldsmedstorpet finns utsatt på kartor från 1743, 1789 och 1829. På 1700-talet drev Bengt Trana ett värdshus här vid stranden av Tranebergssundet. Guldsmedstorpet låg väster om Svartviksvägen intill idrottsplatsen i Traneberg. Torpet kallades år 1833 för Traneberg. År 1937 revs det, då Svartviksvägen drogs fram. Men platsen, där torpet låg, berördes inte av något bygge och idag är det en gräsplan och det är stort avstånd till hyreshusen.[3]

Tranebergs värdshusRedigera

Under 1700-talets första hälft hade traktören Bengt Trana servering och värdshus här. Torpet arrenderades då av Bengt Trana, som antagligen gav namn åt stadsdelen Traneberg. Bengt Trana med hustru Anna Gertrud kom 1729 till Guldsmedstorpet som arrendatorer och då utvidgades krog- och värdshusrörelsen, som tidigare påbörjats i torpet. Den etablerade serveringen och värdshuset blev sedermera känt som Tranebergs värdshus.[4]

Bengt Trana, som antagligen gav namn åt stadsdelen Traneberg, arrenderade Guldsmedstorpet (även benämnt Färjkarlstorpet, Ulvsunda färjetorp och senare Traneberg) mellan 1729 och 1754 för att bedriva sin värdshusrörelse här. På platsen lät han under början av 1800-talet uppföra en större nybyggnad med ungefär samma läge och planform som nuvarande gårdsbyggnad på fastigheten Tranebergsgården 1.

Värdshuset var ett utvärdshus, dit det kom människor sjövägen eller landvägen för att "äta gott, förfriska sig, dansa och förlusta sig". På krogen Guldsmedstorpet däremot rastade resenärer till och från Drottningholm och Lovö för att "ta igen sig ett slag, få en matbit och tömma ett glas, innan man fortsatte resan". Strax norr om gårdsplanen fanns fägården. Den markerar ställets lantbrukskaraktär. Ovanför Tranebergs mangårdsbyggnad låg de rödfärgade uthusen, stall, ladugård, tamhönahus och vagnsbod där uppe i backen. Fägården var troligen från 1700-talets senare hälft. Den var en fyrkant som var kringbyggd på tre sidor. Stället hade en rättare och en dräng. På gården fanns två hästar, tre kor, svin och höns. Råg och vete odlades. Gården hade eget tröskverk.[5]

Tranebergs gårdRedigera

 
Tranebergs gård ligger vid Tranebergssundet vid Ulvsundasjön, 2019.
 
De kvarvarande byggnaderna av Bengt Tranas värdshus, mangel- och vedboden vid Svartviksvägen, ligger uppe i backen, omkring 35 meter sydväst om huvudbyggnaden, 2019.

Nuvarande byggnad tillkom i början av 1800-talet och den byggdes i empirstil. Det är dock oklart om nuvarande byggnad blev helt nybyggd på den gamla grunden eller om det rör sig om en ombyggnad av det äldre huset. Ett antal ekonomibyggnader hörde också till egendomen.

År 1810 förvärvade skeppshandlaren och borgaren (stadsmajoren) Abraham Keyser (även stavat Keijser) (1745-1811) Traneberg, som då avstyckades från Ulvsunda säteri. Han hade då redan 1798 låtit bygga sitt sommarnöje, Johannelunds gård, i närheten. Även Johannelunds gård låg under Ulvsunda säteri. Från år 1817 arrenderades Tranebergs gård ut som jordbruksfastighet efter Keysers död och värdshusrörelsen lades ned. Byggnaden hyrdes då ut som sommarnöje.[6]

Abraham Keyser arrenderade ett större markområde norr om Tranebergsbrons brofäste. I detta område ingick Traneberg med värdshus. År 1798 uppförde Abraham Keyser, som ovan nämnts, Johannelunds gård vid Ulvsundasjön i norra Traneberg. År 1809 lät Keyser anlägga Svartviksvägen och 1810 köpte han hela det markområde som senare kom att uppdelas i Traneberg, Svartvik (det som idag är Sandvik och Minneberg) och Johannelund.[7]

År 1817 utarrenderades Traneberg till pedagogen och läroboksförfattaren Carl Fineman. Tranebergs gård såldes till urmakaren E. Engelbrechten, som bodde i Gamla stan, år 1831, när Abraham Keysers änka dog. Senare under 1800-talet ägdes Tranebergs gård av regementsläkaren Carl J. Sandahl. Han hade Traneberg som sommarbostad, då var det ett "fullständigt lantbruk i miniatyr". Enligt Axel Andersson var Sandahl en "fin och försynt man och hjälpsam mot fattiga". Han var också förmögen. Sandahl dog 1888 och änkan avled 1895. Arvingarna sålde gården till Stockholms stad. Då var huvudbyggnaden ett gulputsat tvåvåningshus i empirstil.[8]

FärjeförbindelserRedigera

Innan det fanns någon broförbindelse mellan Kungsholmen och Traneberg hade man en färjförbindelse från Ulvsundalandet till Kungsholmsstranden vid Hornsberg. En första bro vid Traneberg byggdes på Gustav III:s befallning i samband med att ny väg till Drottningholm byggdes 1784–1787. Landfästet på Brommasidan låg norr om nuvarande Tranebergsbron, och vägen mot Drottningholm gick över Tranebergshöjden. När den nya vägen till Drottningholm byggdes under Gustav III:s tid öppnade Bengt Trana krog på torpet. Drottningholmsvägen och alla de tre broarna invigdes den 19 augusti 1787 av Gustav III. Den nya vägen gick över Tranebergssund, förbi Stora Mossen och Abrahamsberg till Nockeby. En del av den gamla vägen finns kvar och heter Gustav III:s väg.

De som skötte färjan vid Ulvsunda färjestad eller Färjestadstorpet fick först namnet Guldsmedstorpet och senare Traneberg. Alltifrån 1730-talet skriver kyrkböckerna genomgående Traneberg, medan mantalslängder och jordeböcker från senare hälften av 1700-talet skriver Färjekarlstorpet eller Guldsmedstorpet. Ulvsund var det ursprungliga namnet på det trånga utloppet från Lillsjön till nuvarande Ulvsundasjön, som förr ofta kallades Ulvsundafjärden. På båda sidor om Ulvsundasjön hade vid denna tid grevarna Torstenson egendomar. Det var fältmarskalk Lennart Torstenson och sonen, riksrådet Anders Torstenson som innehade dessa gårdar, som låg på vardera sidan om Ulvsundasjön. Vid Tranebergs sund omnämns Ulfsunda färjstad under senare hälften av 1600-talet. Slottsherren Torstenson hade släkt på Kristineberg. Men färjetrafiken från Ulvsunda till staden är nog äldre. Riksrådet Björn Pedersson (Bååt) (Bååt af Fållnäs) (död 1590) på Ulvsunda klagade 1563 över att han kände sig som en "allmän färjekarl". Färjestadstorpet övergick i Guldsmedstorpet, smeden tjänade Ulvsunda slott, och blev en del av Tranebergs gård. [9]

Gården under 1900-taletRedigera

Den ännu bevarade gårdsbyggnaden uppfördes vid början av 1800-talet. Egendomen såldes vidare och hade ett flertal ägare fram till 1904, då Traneberg med tillhörande gård köptes av Stockholms stad. Området ingick i ett större markförvärv i Bromma tillsammans med Ulvsunda och Åkeshovs slott vilket skulle bli stadens markreserv för framtida bostadsexpansion (se Trädgårdsstäder i Stockholm). Huset beboddes fram till 1930-talet.[10]

Staden köpte således gården redan 1904, men då marken inte kunde användas för "trädgårdsstadsbebyggelse" dröjde det till 1931 innan området exploaterades. Traneberg blev det första området utanför de gamla tullarna som bebyggdes med den då nya typen av trevånings smalhus. De norra delarna av Tranebergs stadsdel bebyggdes först under 1930-talets sista år. Industrier av olika slag uppstod tidigt inom den nuvarande stadsdelen. Tranebergsgården ligger vid Svartviksvägen 10. Under 1800-talet låg här ett flertal fabriker och senare uppstod en mångfald småindustriella verksamheter inom området. Industribyggnaderna är numera rivna och här ligger istället bostadsområdet Minneberg. Svartviksvägen, som fick sitt namn 1937 och går från Tranebergsvägen, förbi Tranebergs gård och fortsätter i en slinga, Svartviksslingan, som fick sitt namn 1981, genom Minnebergsområdet.[11] Öster om Tranebergs gård gick tidigare Tranebergs Strand, som fick sitt namn 1936, fram till korsningen vid Svartviksvägen. Vägen, som löper parallellt med Svartviksvägen utmed vattnet norr om Tranebergsbron har nu ändrat namn och heter Bengt Tranas väg efter att han från 1729 drev ett värdshus här.[12]

När Tranebergs smalhusbebyggelse uppfördes mellan 1934-1938 revs flera byggnader som tillhörde Tranebergs gård. Bland annat revs 1937 Guldsmedstorpet, som hade anor från 1700-talet. Det som bevarades var själva gården med den nuvarande huvudbyggnaden tillsammans med en mindre rödmålad bod, som tillhörde gården, cirka 35 meter sydväst om huvudbyggnaden. Alla andra byggnader revs i mitten av 1930-talet. Från 1947 disponerade barnavårdsnämnden gården och sedan användes den för olika former av ungdomshem. På 1950-talet blev det en ungdomsgård och på 1960-talet upptagningshem för flickor. Alla förändringar har bland annat lett till att de flesta kakelugnar har rivits och att en del originalsnickerier försvann. Planlösningen överensstämmer inte heller längre med ursprungsgårdens. 2001 sålde dåvarande ägaren Stockholms läns landsting byggnaden till en privatperson.[13]

NoterRedigera

  1. ^ Nils Ringstedt, Torpen i Bromma, Historik, lägen och lämningar, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 3, 2010, sidorna 66-67. ISBN 978-91-85671-70-0.
  2. ^ Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.
  3. ^ Nils Ringstedt, Torpen i Bromma, Historik, lägen och lämningar, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 3, 2010, sidorna 66-67. ISBN 978-91-85671-70-0.
  4. ^ Nils Ringstedt, Torpen i Bromma, Historik, lägen och lämningar, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 3, 2010, sidorna 66-67. ISBN 978-91-85671-70-0.
  5. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2016, sidan 101. ISBN 978-91-86939-61-8.
  6. ^ Riksantikvarieämbetet, Tranebergsgården 1, Tranebergs gård.
  7. ^ Bromma Hembygdsförening, Kulturstig 3, Strandpromenaden Alvik - Ulvsunda slott.
  8. ^ Nils Ringstedt, Byar, gårdar och säterier i Bromma, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 5, 2016, sidan 101. ISBN 978-91-86939-61-8.
  9. ^ Brommaboken 1986 och Brommaboken 1987.
  10. ^ Riksantikvarieämbetet, Tranebergsgården 1, Tranebergs gård.
  11. ^ Stockholms gatunamn, 1992.
  12. ^ Brf Diamantborren, Svartviksvägen 6, områdets historik.
  13. ^ Riksantikvarieämbetet, Tranebergsgården 1, Tranebergs gård.

KällorRedigera

Externa länkarRedigera