Tommy Johnson (musiker)

amerikansk musiker

Tommy Johnson, född 1896 i Terry, Mississippi, död 1 november 1956 i Crystal Springs, Mississippi, var en amerikansk bluesmusiker, sångare och gitarrist och en av de mest inflytelserika musikerna inom deltabluesen. Han gjorde inspelningar 1928 (två sessioner hos Victor) och 1930 (en session för Paramount någonstans efter utbrottet av Jake leg[1]) vilket resulterade i sex utgivna singlar. Till de mest kända låtarna hör "Cool Drink of Water Blues", "Maggie Campbell Blues" och "Big Road Blues".

Övrigt

redigera

Tommy Johnson valdes in i Blues Hall of Fame av Blues Foundation 1986. Likaså blev hans inspelningar "Big Road Blues" och "Canned Heat Blues" invalda 1987 respektive 2013.[2]

Johnson berättade ofta själv om hur han sålt sin själ till Djävulen i utbyte mot att lära sig spela gitarr.

Tommy Johnson förekommer som karaktär i bröderna Coens film O Brother, Where Art Thou? där han spelas av Chris Thomas King.

Ett originalexemplar av Tommy Johnsons "Alcohol and Jake Blues" såldes på eBay för 37 100 US-dollar 2013.[3]

Diskografi

redigera
 
Annons för Sternos "Canned Heat" (1915), en burk med alkoholgel (denaturerad med metanol) som användes som brännare vid matlagning. Johnsons "Canned Heat Blues"[4] handlar om vådan att använda produkten i berusningssyfte[5]. Inspelningarna gjordes ju under förbudstiden och en annan substans som konsumerades under denna tid var "jake" (en alkoholhaltig "patentmedicin" som, på grund av tillsats av triortokresylfosfat, kunde ge upphov till polyneuropati[6][7]), vilket texten till "Alcohol and Jake Blues" handlar om[8]).

Singlar

redigera
  • "Cool Drink Of Water Blues"/"Big Road Blues" (feb 1928, Victor 21279)
  • "Bye Bye Blues"/"Maggie Campbell Blues" (feb 1928, Victor 21409)
  • "Canned Heat Blues"/"Big Fat Mamma Blues" (aug 1928, Victor V-38535)
  • "Alcohol And Jake Blues"/"Ridin' Horse" (mars 1930, Paramount 12950)
  • "Slidin' Delta"/"I Wonder To Myself" (mars 1930, Paramount 12975)
  • "Lonesome Home Blues"/"Black Mare Blues" - take 2 (mars 1930, Paramount 13000)

Efterutgivna inspelningar

redigera
  • "Lonesome Home Blues" (aug 1928 - take 1)
  • "Lonesome Home Blues" (aug 1928 - take 2)
  • "Louisiana Blues" (aug 1928)
  • "I Want Someone To Love Me" (mars 1930)
  • Titellös, kallad "Morning Prayer" och "Button Up Shoes" (mars 1930)
  • Titellös, kallad "Bogaloosa Woman" (mars 1930)
  • "Black Mare Blues" (mars 1930 - take 1)

Samlingsalbum

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Wriz anger december 1929/januari 1930, men den förgiftade patentmedicinen producerades senare än detta och de första fallen av förlamningar rapporterades i början av mars 1930
  2. ^ Sök på "Tommy Johnsosn" på sidan Award Winners and Nominees på Blues Foundation.
  3. ^ Matt Marshall, Extremely Rare Tommy Johnson Record Sells for Huge Amount, American Blues Scene, 26 september 2013.
  4. ^ Texten till "Canned Heat Blues".
  5. ^ Texten till "Canned Heat Blues" nämner också "Alcorub" som var isopropanol avsedd för hudvård och massage - att sniffa Alkorub var den "sista utvägen" när alkoholbegäret blev för stort... Se Alcorub på American Blues Scene. Se även en annons för Alcorub från 1921 på Wikimedia.
  6. ^ J Parascandola, 1995, The Public Health Service and Jamaica ginger paralysis in the 1930s., Public Health Report 110(3), sid. 361–363.
  7. ^ Cecil Munsey, Paralysis in a Bottle sid. 7-12 i Bottles and Extras', vintern 2006.
  8. ^ Texten till "Alcohol and Jake Blues"

Externa länkar

redigera