Tofsklockfågel[2] (Oreoica gutturalis) är en fågel i familjen klockfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer endast i Australien. Fågeln tros minska i antal men anses ändå vara livskraftig.

Tofsklockfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKlockfåglar
Oreoicidae
SläkteOreoica
ArtTofsklockfågel
O. gutturalis
Vetenskapligt namn
§ Oreoica gutturalis
Auktor(Vigors & Horsfield, 1827)

Utseende och läte redigera

Tofsklockfågeln är en grå tättning med en liten svart tofs. Hanen har vitt ansikte och svart haklapp, medan honan och ungfågeln är jämngrå. Sången består av en lång och vittljudande bubbligt visslande fras "kan-pan-parlala".[4]

Utbredning och systematik redigera

Tofsklockfågeln är endemisk  för Australien. Den placeras som enda art i släktet Oreoica och delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes den till familjen visslare och släktet Pitohui, då med det svenska trivialnamnet tofspitohui. Flera DNA-studier[5][6][7][8][9] visar dock att den inte är nära släkt och placeras nu i den nyskapade familjen klockfåglar (Oreoicidae) tillsammans med rostklockfågel (Ornorectes cristatus) och rödnackad klockfågel (Aleadryas rufinucha).

Levnadssätt redigera

Tofsklockfågeln födosöker på eller nära marken, hoppande eller studsande fram. Den kan också ses sjunga från framträdande sittplatser.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Oreoica gutturalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 14 augusti 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Boles, W. (2020). Crested Bellbird (Oreoica gutturalis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.crebel1.01
  5. ^ Aggerbeck, M., Fjeldså, J., Christidis, L., Fabre, P.H. & Jønsson, K.A. (2014). Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin. Molecular Phylogenetics and Evolution 70: 272–285.
  6. ^ Jønsson, K.A., Bowie, R.C., Norman, J.A., Christidis, L. & Fjeldså, J. (2008a). Polyphyletic origin of toxic Pitohui birds suggests widespread occurrence of toxicity in corvoid birds. Biology Letters 4(1): 71–74.
  7. ^ Norman, J.A., Ericson, P.G., Jønsson, K.A., Fjeldså, J. & Christidis, L. (2009). A multi-gene phylogeny reveals novel relationships for aberrant genera of Australo-Papuan core Corvoidea and polyphyly of the Pachycephalidae and Psophodidae (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 52(2): 488–497.
  8. ^ Barker, F.K., Cibois, A., Schikler, P., Feinstein, J. & Cracraft, J. (2004). Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. Proceedings of the National Academy of Sciences 101(30): 11040–11045.
  9. ^ Dumbacher, J.P., Deiner, K., Thompson, L. & Fleischer, R.C. (2008). Phylogeny of the avian genus Pitohui and the evolution of toxicity in birds. Molecular Phylogenetics and Evolution 49(3): 774–781.

Externa länkar redigera