Rostklockfågel[2] (Ornorectes cristatus) är en fågel i familjen klockfåglar inom ordningen tättingar.[3]

Rostklockfågel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKlockfåglar
Oreoicidae
SläkteOrnorectes
ArtRostklockfågel
O. cristatus
Vetenskapligt namn
§ Ornorectes cristatus
Auktor(Salvadori, 1875)
Synonymer
Tofspitohui
Pitohui cristatus

Utseende och läte redigera

Rostklockfågeln är en relativt stor tätting, med brun ovansida, rostfärgad undersida, en tjock svart näbb och en tofs på huvudet. Den liknar vitögd visslare, men denna saknar tofs och har just vitt öga. Lätet består av ihållande och monotona pipande toner.

Utbredning och systematik redigera

Rostklockfågeln förekommer på Nya Guinea. Den behandlas antingen som monotypisk[4] eller delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Ornorectes cristatus cristatus – förekommer på västra Nya Guinea (Arfakbergen)
  • Ornorectes cristatus arthuri – förekommer på Nya Guinea (Orimo loden, Cyclops Mountains och Sepik)
  • Ornorectes cristatus kodonophonos – förekommer i bergsområden och lågland på sydöstra Nya Guinea

Familj- och släktestillhörighet redigera

Tidigare fördes den till familjen visslare och släktet Pitohui, då med det svenska trivialnamnet tofspitohui. Flera DNA-studier[5][6][7][8][9] visar dock att den inte är nära släkt och placeras nu i den nyskapade familjen klockfåglar (Oreoicidae) tillsammans med tofsklockfågel (Oreoica gutturalis) och rödnackad klockfågel (Aleadryas rufinucha).

Levnadssätt redigera

Rostklockfågeln hittas i undervegetation i lågland och lägre bergstrakter. Den är mycket skygg och hörs därför långt oftare än ses.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Ornorectes cristatus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (red). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  5. ^ Aggerbeck, M., Fjeldså, J., Christidis, L., Fabre, P.H. & Jønsson, K.A. (2014). Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin. Molecular Phylogenetics and Evolution 70: 272–285.
  6. ^ Jønsson, K.A., Bowie, R.C., Norman, J.A., Christidis, L. & Fjeldså, J. (2008a). Polyphyletic origin of toxic Pitohui birds suggests widespread occurrence of toxicity in corvoid birds. Biology Letters 4(1): 71–74.
  7. ^ Norman, J.A., Ericson, P.G., Jønsson, K.A., Fjeldså, J. & Christidis, L. (2009). A multi-gene phylogeny reveals novel relationships for aberrant genera of Australo-Papuan core Corvoidea and polyphyly of the Pachycephalidae and Psophodidae (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 52(2): 488–497.
  8. ^ Barker, F.K., Cibois, A., Schikler, P., Feinstein, J. & Cracraft, J. (2004). Phylogeny and diversification of the largest avian radiation. Proceedings of the National Academy of Sciences 101(30): 11040–11045.
  9. ^ Dumbacher, J.P., Deiner, K., Thompson, L. & Fleischer, R.C. (2008). Phylogeny of the avian genus Pitohui and the evolution of toxicity in birds. Molecular Phylogenetics and Evolution 49(3): 774–781.

Externa länkar redigera