Timo Nieminen

finsk skådespelare och regissör

Timo Juhani Nieminen , född 22 december 1962 i Tavastehus, Finland, är en svensk skådespelare, sångare och regissör.

Timo Nieminen
FöddTimo Juhani Nieminen
22 december 1962 (61 år)
Tavastehus, Finland Finland
HemortSävedalen, Partille
Aktiva år1985-
PartnerÅsa Westerhult
BarnJoel Nieminen Westerhult
IMDb SFDb

Biografi

redigera

Timo Nieminen föddes i Finland, men flyttade till Sverige med sin familj 1976. I Sverige växte han upp i Hammarkullen.[1]

Han har varit professionellt verksam sedan 1985 och medverkat i ett 90-tal teater,musikal,dansuppsättningar. Tv-serier, långfilmer. 1996 tilldelades han Carl och Hilma Barcklinds stipendium.[2]

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1992 Flickan och evigheten
Urban Lindh och Bo Hulphers
Urban Lindh Cosmorama[3]
1993 Dido och Aeneas
Henry Purcell och Nahum Tate
Johann Nordqvist Utomjordiska barockbolaget[4]
1994 Idioten - en psyko-akustisk opera
Zbigniew Karkowski
Johann Nordqvist Röda Sten konsthall[5]
1996 Äppelkriget
Lars Johan Werle och Iwar Bergkwist
Iwar Bergkwist Göteborgsoperan[6]
Sonen Min modiga mor
George Tabori
Sven Andrén Folkteatern[7]
1997 Tiger Brown Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Gunilla Berg Göteborgs stadsteater[8]
Drömmakarna
Laci Boldemann och James Krüss
Bernt Höglund Göteborgsoperan[9]
Europa
David Greig
Joachim Siegård Folkteatern[10]
Federico García Lorca La Barracca
Lars-Eric Brossner och Kjell Sundstedt
Eva Gröndahl Folkteatern[11]
1998 Krymplingen på Inishmaan
Martin McDonagh
Margita Ahlin Folkteatern[12]
1999 Officern Ett drömspel
August Strindberg
Margita Ahlin Folkteatern[13]
Uppercuts
Timo Nieminen
Lola Ewerlund Folkteatern[14]
2000 Pierrot/Paletino Pierrot eller Nattens hemligheter
Michel Tournier
Eva Gröndahl Folkteatern[15]
2001 Berger Hair
James Rado, Gerome Ragni och Galt MacDermot
Alexa Ther Göteborgs stadsteater[16]
2003 Hingsten Pekka Allt eller inget
Terrence McNally och David Yazbek
Åsa Melldahl Göteborgs stadsteater[17]
2004 Tre farbröder som inte ville dö
Suzanne van Lohuizen
Lars-Eric Brossner Folkteatern[18]
Daddy Cooking With Elvis
Lee Hall
Staffan Aspegren Göteborgs stadsteater[19]
2006 Riff-Raff The Rocky Horror Show
Richard O'Brien
Rikard Bergqvist Göteborgsoperan[20]
2007 Sweeney Todd Sweeney Todd
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Vernon Mound Wermland Opera
2009 Sky Mastersson Guys and Dolls
Frank Loesser, Joe Swerling och Abe Burrows
Hans Berndtsson Göteborgsoperan[21]
Thiresias Black Biist
Wim Vandekeybus
Wim Vandekeybus Göteborgsoperan
2012 Hemland
Guy Weizman och Roni Haver Göteborgsoperan[22]
2013 Översten
Texas Bill
Carmencita Rockefeller
Rikard Bergqvist, Martin Östergren, Sara Jangfeldt och Mathias Venge
Rikard Bergqvist Malmö Opera/
Helsingborgs stadsteater[23]
2014 Samuel Nöjd Kristina från Duvemåla
Benny Andersson och Björn Ulvaeus
Lars Rudolfsson Göteborgsoperan
2015 Jean
Jeanette Langert Dansens hus[24]
utsågs till bästa dansföreställning av Svenska Teaterkritiker
2016 Sommarregler
Shaun Tan
Lars-Eric Brossner Angereds teater[25]
2017 Risto
Gustavo
Laina och fåglarna
Susanna Alakoski
Michaela Granit Scenkonst Sörmland[26]
2021 Karl-Johan Kärlek skonar ingen
Mirja Unge, Håkan Hellström och Björn Olsson
Victoria Brattström Göteborgsoperan

Regi (ej komplett)

redigera
År Produktion Upphovsmän Teater
1996 Letters
1998 Hjärtekrossarlögner
1999 Pojken, kniven & djävulen
2000 Fyllbultarnas Visor
2001 Den Flammande Stjärnan
2002 Tjörnvisiten
2008 Cowgirls
UusiTeatteri[27]
2009 1809
2011 Karaoke
Casanovan från Kalevala
2013 Jokin sinusta

Filmografi

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ ”Hollywoodaktuella Timo Nieminen på Kalevaladagen”. Mångkulturella almanackan. https://mkalmanackan.se/2018/02/28/hollywoodaktuella-timo-nieminen-pa-kalevaladagen/. Läst 2 oktober 2021. 
  2. ^ ”Personnytt”. Dagens Nyheter. 1 december 1996. https://www.dn.se/arkiv/familj/personnytt-669/. Läst 2 oktober 2021. 
  3. ^ Hans Wolf (28 mars 1992). ”Sången blir för mycket i operasaga”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/sangen-blir-for-mycket-i-operasaga/. Läst 2 oktober 2021. 
  4. ^ Hans Wolf (18 januari 1993). ”Troget och modernt. Barockopera i märklig inramning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/troget-och-modernt-barockopera-i-marklig-inramning/. Läst 2 oktober 2021. 
  5. ^ Martin Nyström (28 augusti 1994). ”Misslyckad operasatsning. Upphovsmännen tappade bort varandra i 'Idioten'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/forvirrad-premiar-rattelse-fragan-om-vilka-musiker-som-egentligen-medverkade-i-operan-idioten-har/. Läst 2 oktober 2021. 
  6. ^ Marcus Boldemann (12 februari 1996). ”'Äppelkriget' - rejäl grundstötning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/appelkriget-rejal-grundstotning/. Läst 2 oktober 2021. 
  7. ^ ”Min modiga mor”. Folkteatern. http://arkiv.folkteatern.se/ForestSpelade/modigmor.htm. Läst 2 oktober 2021. 
  8. ^ Martin Nyström (9 mars 1997). ”'Tolvskillingsoperan' på 70-talet med groovig jazz och latinsk kryddning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/granser-for-oheliga-allianser-rattelse-visserligen-utmarks-tolvskillingsoperan-av-de-mest-oheliga/. Läst 2 oktober 2021. 
  9. ^ Martin Nyström (29 mars 1997). ”Lyriskt förtätad barnopera. I 'Drömmakarna' sätts orden i rörelse som av en osynlig smekning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/lyriskt-fortatad-barnopera-i-drommakarna-satts-orden-i-rorelse-som-av-en-osynlig-smekning/. Läst 2 oktober 2021. 
  10. ^ Mikael Löfgren (9 september 1997). ”Främlingar i drömlik tid. David Greigs 'Europa' ger ett splittrat intryck”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/teater-framlingar-i-dromlik-tid-david-greigs-europa-ger-ett-splittrat-intryck/. Läst 2 oktober 2021. 
  11. ^ Martin Nyström (10 november 1997). ”Livlös Lorca på besök. Trots lyckade scener hittar musikalen aldrig riktigt sin form”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/musikal-livlos-lorca-pa-besok-trots-lyckade-scener-hittar-musikalen-aldrig-riktigt-sin-form/. Läst 2 oktober 2021. 
  12. ^ Mikael Löfgren (13 mars 1998). ”Våldsamt rolig text. Margita Ahlins uppsättning verkar besvärad av dialogens drastiska vändningar”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/valdsamt-rolig-text-margita-ahlins-uppsattning-verkar-besvarad-av-dialogens-drastiska-vandningar/. Läst 2 oktober 2021. 
  13. ^ Mikael Löfgren (1 mars 1999). ”Strindbergs drömmar upp i rök. De båda drömspelen i Göteborg är snygga men tomma.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-strindbergs-drommar-upp-i-rok-de-bada-dromspelen-i-goteborg-ar-snygga-men-tomma/. Läst 2 oktober 2021. 
  14. ^ Mikael Löfgren (27 december 1999). ”Schlagernostalgi. Här staplas schablonerna på varandra”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-schlagernostalgi-har-staplas-schablonerna-pa-varandra/. Läst 2 oktober 2021. 
  15. ^ Mikael Löfgren (14 november 2000). ”Glädjebarn och sorgebarn”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-gladjebarn-och-sorgebarn/. Läst 2 oktober 2021. 
  16. ^ Martin Nyström (9 juni 2001). ”Synnerligen aktuell 'Hair'. Rastlös och aggressiv föreställning mitt i ett belägrat Göteborg”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-synnerligen-aktuell-hair-rastlos-och-aggressiv-forestallning-mitt-i-ett-belagrat-goteborg/. Läst 2 oktober 2021. 
  17. ^ Mikael Löfgren (5 mars 2003). ”Vågen går i Göteborg. Publiken jublar när pojkarna visar allt.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/vagen-gar-i-goteborg-publiken-jublar-nar-pojkarna-visar-allt/. Läst 2 oktober 2021. 
  18. ^ ”Tre farbröder som inte ville dö”. Folkteatern. http://arkiv.folkteatern.se/ForestSpelade/farbroder.htm. Läst 2 oktober 2021. 
  19. ^ ”Cooking With Elvis”. Göteborgs stadsteater. https://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2004-2005/cooking-with-elvis/. Läst 2 oktober 2021. 
  20. ^ Martin Nyström (20 mars 2006). ”Musikal 'The Rocky Horror Show'”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/musikal-the-rocky-horror-show/. Läst 2 oktober 2021. 
  21. ^ Martin Nyström (26 oktober 2009). ”Mitt i prick.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/mitt-i-prick-4/. Läst 2 oktober 2021. 
  22. ^ Martin Nyström (15 oktober 2012). ”Vitalt och kaotiskt om att hitta hem”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/vitalt-och-kaotiskt-om-att-hitta-hem/. Läst 2 oktober 2021. 
  23. ^ Rikard Loman (15 oktober 2012). ”Förförerskan Carmencita. Fjäderlätt raffel med ironisk ton”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/forforerskan-carmencita-fjaderlatt-raffel-med-ironisk-ton/. Läst 2 oktober 2021. 
  24. ^ Örjan Abrahamsson (18 oktober 2015). ”Strindbergsk man. Betagande visuell skärpa på scen”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/strindbergsk-man-betagande-visuell-skarpa-pa-scen/. Läst 2 oktober 2021. 
  25. ^ Mikael Löfgren (6 oktober 2016). ”Erfarenheten av att vara utkastad. Shaun Tans bilderbok blir en befriande föreställning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/erfarenheten-av-att-vara-utkastad-shaun-tans-bilderbok-blir-en-befriande-forestallning/. Läst 2 oktober 2021. 
  26. ^ ”Laina och fåglarna”. Michaela granit. http://www.michaelagranit.se/laina-fglarna-1. Läst 2 oktober 2021. 
  27. ^ ”Föreställningsarkiv”. UusiTeatteri. https://uusiteatteri.se/forestallningsarkiv/. Läst 2 oktober 2021. 

Källor

redigera

Externa länkar

redigera