Öppna huvudmenyn

Thore Petre

bruksägare, politiker (liberal)
Thore Petre. Träsnitt

Johan Theodor "Thore" Petre, född 23 juli 1793Hofors bruk i Gästrikland, död 6 december 1853 på Hofors bruk, var en svensk bruksägare och politiker.

PrivatlivRedigera

Han var son till bruksägaren Robert Fredrik Petre och tillhörde Petre-släkten som 1628 inflyttat till Sverige från Skottland och sedan dess dominerat järnhanteringen i Bergslagen. Modern Kristina Elisabet Nordenadler var adlig. Hans mormor friherrinnan Catharina Cederström tillhörde en släkt som drev bruk i Gästrikland samt Ockelboverken.

Petre blev 1804 student i Uppsala, där han 1809 avlade hovrättsexamen. Han åtföljde under efterföljande år häradshövdingar på ting, var 1812 kanslist hos borgarståndet vid riksdagen i Örebro samt tjänstgjorde i Svea hovrätt och Kommerskollegium fram till 1819, då han började ägna sig åt skötseln av sin familjs bergsbruk. På Hammarby bruk och Hofors bruk i Gästrikland utövade han en verksamhet jämförbar med de största industrimännen i landet. 1818 skrev han in på Gävle skola den blivande språkforskaren Anders Uppström, född på Hammarby bruk av fattiga föräldrar.

Petre gifte sig 1823 med Gustafva Elisabet Ulrika Munktell. Hans sondotter Gunilla Malvina Petre gifte sig 1893 med konsthistorikern Carl Gustaf Laurin.

SkolmecenatRedigera

Petre arbetade mycket för att barnen skulle få gå i skolan, något som inte alls var självklart på 1800-talet. Släkten Petre gav namn åt Torsåkers första skola 1826[1], "Petreskolan i Prästhyttan", dit han som brukspatron skänkte inkomsterna från två fastigheter i byn till skolan. Man anställde skollärare och det bestämdes att för alla barn skulle en avgift betalas. De fattigaste fick gå i skolan gratis eller betala mindre. Thore Petre själv har gett namn åt en av Hofors nuvarande skolor, Petreskolan.

PolitikerkarriärenRedigera

Det var dock på ett helt annat fält än bergsbruk Petre skulle vinna sin egentliga namnkunnighet. Vid 1830 års riksdag hade förslaget om bergsbruksidkarnas representationsrätt bifallits, och redan 1833 utsågs Petre med betydande majoritet till representant för 1:a bruksdistriktet i den 1834 sammanträdande urtima riksdagen. Hans personlighet kännetecknades av stor talegåva samt oräddhet och orubblig karaktärsfasthet, redan vid sin första riksdag, då han omedelbart invaldes i statsutskottet och talmanskonferensen, förvärvade han stort inflytande bland sina meningsfränder, under det han å andra sidan väckte de maktägandes synnerliga missnöje. Starkast var väl bådadera vid 1840 års märkliga riksdag, där Petre i borgarståndet, liksom i konstitutionsutskottet, hemliga utskottet och talmanskonferensen med uthållighet kämpade för de "liberalare" åsikterna. Petre beskrevs av en bland sina motståndare som "den mest betydande av alla, vilka bevistade riksdagen". "Oppositionens" ställning blev efter Oscar I:s regeringstillträde i mångt och mycket förändrad. Petre inskränkte under de riksmöten han därefter bevistade (1844-1845, 1850-1851) sin verksamhet huvudsakligen till arbetena i statsutskottet och talmanskonferensen, men stod som förr alltid redo att hugga in mot varje övergrepp eller yttring av maktfullkomlighet.

Petre stödde de första initiativen till en representationsreform och deltog i reformmötena i Örebro 1849 och 1850, vid det senare som ordförande. I samförstånd med detta mötes flertal motsatte sig Petre det till 1850-51 års riksdag av K. M:t framlagda förslaget till representationens ombildning, vilket lyckades vinna majoritet endast i borgarståndet.

Vid Petres frånfälle hemställde hans forne skarpaste motståndare, borgmästaren Per Johan Lagergren, som då förde talmansklubban i borgarståndet, att i ståndets protokoll måtte intagas uttrycken av ståndets saknad och aktning.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera