Thomas Erskine, 1:e baron Erskine
Thomas Erskine, 1:e baron Erskine, född 10 januari 1750 i Edinburgh, död 17 november 1823 i Almondell, Linlithgowshire, var en brittisk jurist och politiker, far till David Erskine, 2:e baron Erskine.
Thomas Erskine, 1:e baron Erskine | |
Född | 10 januari 1750[1][2][3] Edinburgh |
---|---|
Död | 17 november 1823[1][3][4] (73 år) Almondell and Calderwood Country Park, Storbritannien |
Begravd | Uphall Church And Burial-ground |
Medborgare i | Kungariket Storbritannien |
Utbildad vid | Trinity College, Cambridge Royal High School |
Sysselsättning | Politiker[5], advokat, domare |
Befattning | |
Ledamot av Storbritanniens 15:e parlament Ledamot av Storbritanniens 17:e parlament Storbritanniens 17:e parlament Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament Storbritanniens andra parlament Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament Storbritanniens första parlament Lordkansler (1806–1807) | |
Politiskt parti | |
Whigs | |
Maka | Frances Moore (g. 1770–)[6] Sarah Buck (g. 1818–)[6] |
Barn | Elizabeth Erskine[7] Frances Erskine[7] David Erskine, 2:e baron Erskine (f. 1776)[7] Mary Erskine (f. 1784)[7] Henry Erskine (f. 1786)[7] Thomas Erskine (f. 1788) Hon. Esmé Stuart Erskine (f. 1789)[7] Erskine Thomas Erskine (f. 1807)[7] Alfred Erskine (f. 1810)[7] Agnes Sarah Erskine (f. 1812)[7] Hampden Erskine (f. 1817)[7] |
Föräldrar | Henry David Erskine, Earl of Buchan[7] Agnes Steuart[7] |
Utmärkelser | |
Fellow of the Royal Society | |
Redigera Wikidata |
Erskine började sin bana som militär men övergav detta yrke 1775 för att utbilda sig till jurist. Efter att ha etablerat sig som advokat i London 1778 gjorde han sig känd som en kvick, vältalig och oförskräckt försvarare, särskilt i politiska mål. År 1792 försvarade han Thomas Paine och friade 1794 efter ett glänsande försvar den Horne Tooke. Han var medlem av underhuset 1783-84 och 1790-1806 samt blev pär 1806 och för en kort tid lordkansler under Grenville. Erskine, som var whig, och slöt sig troget till Charles James Fox, men misslyckades i parlamentet och visade sig oduglig i regeringen. Hans ekonomi försämrades, och hans anseende sjönk för att åter stiga de sista åren, då han försvarade drottning Karolina. Erskine har bland annat skrivit ett försvar för franska revolutionen: View on the causes and consequences of the present war with France (1797) samt Armata, en berättelse inspirerad av Gullivers resor.
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Colin Matthew (red.), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004, ODNB-ID: 8873.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 1984, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6hd8193, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Thomas-Erskine-1st-Baron-Erskinetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] The Peerage person-ID: p18684.htm#i186837, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Tryckta källor
redigera- Svensk uppslagsbok. Malmö 1937.