Taxiförare

person med yrke att köra taxi

En taxiförare eller taxichaufför är en person som yrkesmässigt och mot betalning utför persontransport i personbil eller minibuss som är registrerad som taxi. I Sverige krävdes tidigare att man minst hade körkortsbehörighet taxi, alternativt att man hade körkortsbehörighet D (buss). Numera krävs att man innehar körkortsbehörigheten B samt taxiförarlegitimation, som man får genom ett prov på Vägverket, samt en vandelsprövning på Transportstyrelsen.

Taxichaufför i en av Taxikurirs bilar.

Stockholms första kvinnliga chaufför hette Maud Hansson och var bosatt på Kungsholmen. Det var den 26 februari 1956 som hon gjorde debut. Tidigare arbetade hon som kartriterska på Sveriges Geologiska undersökning.[1]

Hot, rån och våld mot taxichaufförer

redigera

I början av 2000-talet har flera taxichaufförer i Sverige utsatts för hot, rån och våld från passagerare, ibland med dödlig utgång. För att stoppa hot, rån och våld mot taxichaufförer har flera taxibolag fått myndigheternas tillstånd att sätta upp kameraövervakning. I vissa taxibilar används bara kameror som tar några kort på passagerarna då de stiger i och ur taxibilen, medan det i andra taxibilar finns kameror som filmar hela färden. En annan sorts brott som händer i samband med taxifärd är att ta en så kallad "springnota" vilket innebär att man vid ankomst till destinationen helt enkelt springer ifrån bilen utan att betala.[2] Brott mot taxiförare likställs med brott mot polis, eftersom taxiförare är trafiktjänstemän.[3][4]

Facklig anslutning

redigera

Taxiförarnas fackliga organisation är Svenska Transportarbetareförbundet inom LO. Åren 2017-2019 låg taxiförarnas (inklusive cykelbud m fl) fackliga organisationsgrad i intervallet 40-42 procent.[5] Bland inrikes födda taxiförare med flera var organisationsgraden 46-47 procent och bland utrikes födda 31-36 procent.

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Ett folk på marsch : en bokfilm 1947 - 1959, [Ny svensk historia], Erik Lindorm, Per-Erik Lindorm, Olle Hilding, Bo Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 238
  2. ^ ”Åkte taxi från Wien till Norrköping tog springnota” (på svenska). Aftonbladet. 6 augusti 2003. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J1Qnq6/akte-taxi-fran-wien-till-norrkoping-tog-springnota. Läst 23 oktober 2018. 
  3. ^ ”Brottsbalken 17 kap. Om brott mot allmän verksamhet m.m.”. Justitiedepartementet. https://lagen.nu/1962:700#K17. Läst 18 februari 2020. ”[K17]1 § Den som med våld eller hot om våld förgriper sig på en tjänsteman i hans eller hennes myndighetsutövning eller för att tvinga tjänstemannen till eller hindra honom eller henne från en åtgärd i myndighetsutövningen eller för att hämnas för en sådan åtgärd döms för våld eller hot mot tjänsteman till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot en tjänsteman som tidigare har utövat myndighet för vad han eller hon har gjort eller underlåtit att göra i myndighetsutövningen.” 
  4. ^ ”Lag (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning”. Justititedepartementet. https://lagen.nu/1975:688. Läst 18 februari 2020. ”Skydd som avses i 17 kap. 5 § brottsbalken ska tillkomma ... trafiktjänsteman för vilken bestämmelserna i 4 kap. ordningslagen (1993:1617) gäller enligt vad som sägs i 2 § nämnda kapitel. Lag (2010:508).” 
  5. ^ Anders Kjellberg (2020) Den svenska modellen i en oviss tid. Fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad – Statistik och analyser: facklig medlemsutveckling, organisationsgrad och kollektivavtalstäckning 2000-2029, Stockholm: Arena Idé, sid 34 och 61.