Tauno Heikki Hannikainen, född 26 februari 1896 i Jyväskylä, död 12 oktober 1968 i Helsingfors, var en finländsk violoncellist och dirigent. Han var son till Pekka Juhani Hannikainen och bror till Ilmari och Arvo Hannikainen.

Tauno Hannikainen
FöddTauno Heikki Hannikainen
26 februari 1896[1][2][3]
Jyväskylä[4], Finland
Död12 oktober 1968[1][2][3] (72 år)
Helsingfors
BegravdSandudds begravningsplats[5]
Medborgare iFinland
SysselsättningDirigent, cellist
FöräldrarPekka Hannikainen
SläktingarIlmari Hannikainen (syskon)
Arvo Hannikainen (syskon)
Väinö Hannikainen (syskon)
Utmärkelser
Stora hederstecknet i silver av Österrikiska republikens förtjänstorden (1960)[6]
Redigera Wikidata
Tauno Hannikainen år 1953.

Hannikainen var kapellmästare vid Finska operan i flera repriser och från 1927 till 1939 kapellmästare vid Åbo stadsorkester. Åren 1939–1951 verkade Hannikainen i USA dels som gästdirigent i olika städer, dels som ordinarie dirigent för symfoniorkestrar i Duluth och Chicago. Efter återkomsten till hemlandet var han 1951–1963 dirigent för Helsingfors stadsorkester och 1962–1966 rektor för Åbo musikinstitut.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[7]

Källor redigera

Uppslagsverk redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Tauno Hannikainen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Discogs, Tauno Hannikainen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Carnegie Hall:s öppna data, juni 2017, läs online och läs online, läst: 2 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
  6. ^ s. 96, läs online, läst: 25 september 2023.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.