Tallspett[2] (Leuconotopicus borealis) är en fågel i familjen hackspettar som enbart förekommer i sydöstra USA.[3] Arten har minskat kraftigt till följd av habitatförstörelse och världspopulationen uppskattas till endast 15.000 häckande individer.

Tallspett
Status i världen: Nära hotad[1]
Picoides borealis -Mississippi, USA -feeding-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteLeuconotopicus
ArtTallspett
L. borealis
Vetenskapligt namn
§ Leuconotopicus borealis
Auktor(Vieillot, 1809)
Utbredning
Picoides borealis distr.png
Synonymer
  • Picoides borealis
  • Dryobates borealis
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Tallspettar är relativt små (20–23 cm) svartvita hackspettar med korta, raka näbbar. Den svarta ryggen är tvärbandad i vitt och på huvudet syns en stor vit kind kantad av ett tydligt svart strupesidesstreck. Undersidan är vit med mörka fläckar och band på flankerna. Hanar har en mycket liten röd strimma i nacken som inte alltid är synlig.[4]

LäteRedigera

Tallspetten har ett unikt läte, ett vasst, nasalt och strävt ”shirrp” eller ”shrrit”. Den har även som sina släktingar en skallrande ramsa, en gnisslig serie som hörs relativt sällan. Den trummar även sällan och då dämpat.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Tallspetten förekommer fläckvist i tallskogar i sydöstra USA,[6] från sydöstra Oklahoma och östra Texas österut till Atlantkusten, i norr till sydöstra Virginia och i söder till centrala Louisiana, södra Mississippi och Florida.[7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

SläktestillhörighetRedigera

Arten placerades tidigare i släktet Picoides, men DNA-studier[8] visar att den inte alls är närbesläktad med typarten i Picoides, tretåig hackspett. Istället hör den till en grupp övervägande amerikanska hackspettar som även inkluderar släktet Veniliornis. Den förs därför nu till ett annat släkte, antingen tillsammans med närmaste släktingarna hårspett, arizonaspett, vithuvad hackspett, stricklandspett och rökbrun hackspett till Leuconotopicus[3] eller så inkluderas de tillsammans med Veniliornis-arterna i Dryobates.[6]

LevnadssättRedigera

Tallspetten är nära knuten till gamla tallskogar med långbarrig tall (Pinus palustris) som regelbundet utsätts för skogsbrand, vilket håller ungtallar och lövträd borta. När denna miljö näranog försvunnit hittas tallspetten även i bestånd med andra tallarter som loblollytall (P. taeda) och Pinus elliottii.[4]

FödaRedigera

Arten lever av insekter och deras larver och andra leddjur som den hittar under barken på tallarna. Den ses vanligen födosöka i grupper, ibland med sällskap av brunhuvad nötväcka och östsialia. Hanen födosöker oftast i den högre delen av trädet och honan i den nedre. I mindre utsträckning äter den också frön och bär som tallfrön, körsbär, druvor, magnoliabär, blåbär, kermesbär och bär från klättersumak och Nyssa sylvatica.[4]

HäckningRedigera

Tallspetten hackar ur sitt bohål i tallar angripna av röta. Den pickar även hål i barken kring boet. Kådan som då bildas skapar ett skydd mot trädklättrande ormar. I boet läggs två till fem ägg som ruvas i tio till elva dagar. Först efter ytterligare 26–29 dagar är ungarna flygga. Arten är monogam och paren håller ofta ihop livet ut. Hanar från tidigare kullar hjälper till att ta hand om ungarna.[4]

Status och hotRedigera

På grund av avverkning av tallspettens levnadsmiljö har arten minskat mycket krafigt i antal, mellan 1966 och 2014 med hela 86%.[9] Länge betraktades den som utrotningshotad, men efter nya uppskattningar har internationella naturvårdsunionen nedgraderat den till en lägre hotstatus, nära hotad (NT).[1] Världspopulationen uppskattades 2017 till 15.000 häckande individer.[7]

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2015 Leuconotopicus borealis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ [a b c d] Red-cockaded Woodpecker Faktablad om tallspett på allaboutbirds.org
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 250. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  7. ^ [a b] Winkler, H. & Christie, D.A. (2020). Red-cockaded Woodpecker (Leuconotopicus borealis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56235 10 april 2020).
  8. ^ Fuchs, J., and J.-M. Pons (2015), A new classification of the Pied Woodpeckers assemblage (Dendropicini, Picidae) based on a comprehensive multi-locus phylogeny, Mol. Phylogenet. Evol. 88, 28-37.
  9. ^ Sauer, J. R., J. E. Hines, J. E. Fallon, K. L. Pardieck, Jr. Ziolkowski, D. J. and W. A. Link. The North American Breeding Bird Survey, results and analysis 1966-2013 Arkiverad 9 juni 2012 hämtat från the Wayback Machine.. USGS Patuxtent Wildlife Research Center (2014).

Externa länkarRedigera