Taggstjärtseglare
Taggstjärtseglare[2] (Hirundapus caudacutus) är en seglare[3] som tros flyga snabbast av alla fåglar i planflykt. Den förekommer dels i Centralasien, dels i södra Sibirien. Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, i Sverige observerad vid två tillfällen.
| Taggstjärtseglare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Taggstjärtseglare i Bhutan. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Seglar- och kolibrifåglar Apodiformes |
| Familj | Seglare Apodidae |
| Släkte | Hirundapus |
| Art | Taggstjärtseglare H. caudacutus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hirundapus caudacutus | |
| Auktor | (Latham, 1802) |
| Utbredning | |
 Häckningsområde Stannfåglar Vinterlokal (norra hemisfärens vinter) | |
| Synonymer | |
| Nordlig taggstjärtseglare | |
 Taggstjärtseglare i Bhutan. | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
UtseendeRedigera
Taggstjärtseglaren är en stor och långvingad seglare som mäter 19–20 cm och har ett vingspann på 50–51 cm samt vikten på 101–140 gram.[4] Den har långa lie-formade vingar, massiv, ganska lång kropp med kort, tvärt avskuren stjärt. På mycket nära hål syns nåltunna utskott från stjärten.[4]
Den adulta fågel är till största delen svartbrun, med tydlig vit strupe och en stor U-formade vit fläck på bakre delen av undersidan, från undergumpen och upp på kroppssidan, fram till vingens bakkant. Den har även ett tunt vitt streck i pannan som sträcker sig utmed ögonbrynsstrecken.[4] Ovansida är mörkbrun, med en tydlig silvergrå fläck på manteln, med diffusa kanter.[4]
Vingarna och stjärten är metalliskt grönglänsande. Den har små vita fläck på tertialspetsarna.[4] Den har även en blåmetallisk fläck som sträcker sig över delar av de inre armtäckarna och delar av tertialerna.[4] Den juvenila fågeln är dovare med mindre tydlig ljus fläck på ovansidan.[4]
Den är framförallt lik silverryggig taggstjärtseglare och främsta skillnaden är att den saknar den tydliga vita strupen, utan har istället en gråaktig strupe och den saknar helt vit panna.[4]
LäteRedigera
Från taggstjärtseglaren hörs ett snabbt insektslikt tjatter eller kvitter, mjukare än Apus-seglarnas skrin. Den har också rapporterats avge ett vassare skri och ett pipigt ljud liknat med en snäppa.[5]
Utbredning och systematikRedigera
Taggstjärtseglaren häckar i två ganska väl avskilda områden i Centralasien och södra Sibirien, där den nordliga flyttar söderut om vintern till Australien, och den södra i stor utsträckning är en stannfågel. De två populationerna representerar två underarter med följande utbredning:[3]
- Hirundapus caudacutus caudacutus – häckar från Sibirien till Japan och Kurilerna; övervintrar i Australien
- Hirundapus caudacutus nudipes – häckar från Himalaya till sydvästra Kina; uppträder vintertid även i Indien och Myanmar
Taxonet formosanus fördes tidigare till taggstjärtseglare men anses nu istället tillhöra den nära släktingen silverryggig taggstjärtseglare (Hirundapus cochinchinensis).
Taggstjärtseglaren är en sällsynt gäst i Europa. I Sverige har den påträffats vid två verifierade tillfällen: 22–27 maj 1994 i Umeälvens delta i Västerbotten och 5 juni 1998 vid Hornborgasjön i Västergötland.[6]
EkologiRedigera
Taggstjärtseglaren tillbringar större delen av sin tid högt upp i luften och lever av insekter. På häckningsplats uppträder de ofta över bergiga områden med gammal skog.[4] Ibland observeras den på lägre höjd, då oftast över sjöar för att dricka eller över översvämmad odlingsmark där den födosöker.[4] Det är den fågelart som tros uppnå den högsta hastigheten vid planflykt, 169 km/h.[7]
Status och hotRedigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig och lokalt förekommande i stora delar av utbredningsområdet.[8]
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ [a b c] Birdlife International 2016 Hirundapus caudacutus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 2 oktober 2017.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2 oktober 2017
- ^ [a b c d e f g h i j] Brazil, Mark (2009). Helm Field Guide: Birds of East Asia. Illustrerad av Dave Nurney. London: A&C Black Publishers. sid. 270–271. ISBN 978-0-7136-7040-0
- ^ Chantler, P. och G. M. Kirwan (2020). White-throated Needletail (Hirundapus caudacutus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.whtnee.01
- ^ Taggstjärtseglare, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
- ^ Bourton, Jody (2 mars 2010). ”Supercharged swifts take flight speed record”. BBC Earth. BBC. http://news.bbc.co.uk/earth/hi/earth_news/newsid_8539000/8539383.stm. Läst 2 oktober 2017.
- ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1999. Handbook of the Birds of the World, vol. 5: Barn-owls to Hummingbirds. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkarRedigera
Wikimedia Commons har media som rör taggstjärtseglare.
Wikispecies har information om taggstjärtseglare.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
