Öppna huvudmenyn

Svenska sällskapet för rashygien bildades 1909 med avsikt att stödja forskning och även hålla föredrag omkring rashygien.[1] Dess syfte var att "stödja strävanden för kommande generationers kroppsliga och andliga hälsa."

Sällskapet fick vid något tillfälle tjänstgöra som remissinstans, till exempel 1910 i preventivmedelsfrågan, men nådde inga större opinionsmässiga framgångar före det första världskriget.

Efter kriget kom rasbiologifrågan att bli aktuell igen efter att varit mindre debatterad under kriget. Herman Lundborg, docent i rasbiologi och medicinsk ärftlighetslära, hade tankar på att grunda en kulturakademi och sällskapet vaknade åter till liv. Man gav ut en populärvetenskaplig serie om frågor som sterilisering och genetik. 1919 arrangerade medlemmar i sällskapet en utställning om "svenska folktyper", vilket var ett mer neutralt uttryck för rastyper, som sattes upp i fem svenska städer. Samma år föreslog Frithiof Lennmalm att man borde inrätta ett nobelinstitut för rasbiologi. Förslaget genomfördes inte, men i stället framfördes förslag om ett statligt institut. Sällskapet nådde sitt mål 1921, då Statens institut för rasbiologi bildades med Lundborg som chef.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Levande historia: Rasbiologin i Sverige, läst 7 februari 2013