Svenska järnvägsmannaförbundet

Svenska järnvägsmannaförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1899. Det uppgick 1970 i Statsanställdas förbund.

Svenska järnvägsmannaförbundet
Historia
Grundat	1899
Upplöst	1970
Huvudorganisation	Landsorganisationen, LO. Anslutning 1922.
Övrigt
Förbundstidning	Järnvägsmannen. Stockholm: Svenska järnvägsmannaförbundet. 1899-1900. Libris 3167399  Signalen: tidning för järnvägsmän. Göteborg: Svenska järnvägsmannaförbundet. 1900-1970. Libris 2809139  Statsanställd: största fackliga tidningen inom den statliga sektorn. Stockholm: Statsanställd. 1970-1995. Libris 3428042

Bakgrund

Den 15 maj 1898 sammanträdde det första allmänna järnvägsmannamötet i Göteborg. Den omedelbara anledningen till mötet var en stationskarlsstrejk i Halmstad, men man dryftade också fastare samarbete mellan de spridda föreningarna. På mötet fanns mellan 300 och 400 ombud från 25 olika järnvägsföretag. Sedan järnvägarnas barndom i Sverige hade den underordnade järnvägspersonalen benämnts betjänte, men nu beslöt man att hädanefter skulle titeln vara järnvägsmän.

Historia

• 1899 bildades Svenska järnvägsmannaförbundet vid en konstituerande kongress i Stockholm. Personal vid de enskilda järnvägarna tog initiativet. Ordförande blev Oskar A. Hedström.
• 1903 uppgick Svensk järnvägsmannaförening i förbundet.
• 1904 uppgick även Statsbanornas maskinarbetareförening liksom Statsbanornas vagn- och stallpersonalsförening.
• 1906 tillkom Statsbanornas stationskarlsförmäns-, stationskarls-, och kontorsvaktsförening.
• 1909 deltog förbundet inte i storstrejken men bistod de strejkande förbunden med ekonomisk hjälp.
• 1923 hade förbundet 34741 medlemmar.
• 1925 skedde en utbrytning och Svenska konduktörspersonalförbundet bildades. Det skedde som en reaktion på att förbundskassören P. E. Carlbom hade avslöjats som storförskingrare - beloppet var ca 1,5 miljoner kronor.
• 1929 tecknades en kollektiv olycksfallsförsäkring för medlemmarna.
• 1937 bildade fackförbunden på det statliga området Statstjänarkartellen.
• 1940 återkom medlemmarna i Svenska konduktörspersonalförbundet och året därpå även medlemmarna i Sveriges lokomotivmannaförbund.
• 1945 startade Järnvägsmännens erkända arbetslöshetskassa.
• 1950 hade förbundet 303 avdelningar med 67155 medlemmar.
• 1951 uppgick Sveriges järnvägars banmästareförening i förbundet.
• 1970 var man tvungna att effektivisera förhandlingarna på det statliga området. Statstjänarekartellen förslog inte längre. Åtta förbund och delar av ett nionde bildade därför tillsammans det nya Statsanställdas förbund.

Referenser

Tryckta källor

• Kjellvard, Henry (1949). Det bevingade hjulets folk: minnesskrift vid Svenska Järnvägsmannaförbundets 50-årsjubileum. Stockholm: Victor Petterson. Libris 565468 
• Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 

Vidare läsning

• Från de svenska järnvägsmännens organisatoriska samlings- och genombrottsperiod. Stockholm: Svenska järnvägsmannaförb. 1924. Libris 8215457 
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2018). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Svenska järnvägsmannaförbundet och dess föregångare)