Svenska Rayon-aktiebolaget
Svenska Rayon-aktiebolaget (SRA) var ett svenskt företag inom syntetmaterialbranschen. Verksamheten startade i Älvenäs söder om tätorten Vålberg utanför Karlstad år 1942, fram till 1947 verksamt under namnet AB Cellull. Fabriken var ursprungligen en ansats till att förse Sveriges textilindustri med råvara under landets avspärrning under andra världskriget.
Historia redigera
Grundande redigera
Kooperativa förbundet (KF) anlade Älvenäs cellullfabrik år 1941 för tillverkning av cellull.[1] Verksamheten startade år 1942. Syftet med fabriken var att skapa inhemsk produktion av textilier, då Sverige var avspärrat och utrikeshandeln var starkt begränsad under det pågående världskriget. Cellullen var tänkt att ersätta den bomull och ylle som tidigare importerats. KF kom att äga hälften av bolaget och privata intressenter resten.
Expansion redigera
Produktionen av rayonull skulle snart komma att kombineras med produktion av rayonsilke i syfte att ge fabriken en framtida positiv utveckling. Det engelska företaget Courtaulds Limited förvärvade patenträttigheter för Europa för en kontinuerlig metod för produktion av rayonsilke efter andra världskriget. AB Cellull ingick ett avtal med Courtaulds Limited i mars 1946 som innebar att pantenrättigheterna överläts på AB Cellull. De två bolagen skulle också inleda ett tekniskt samarbete. En fabrik för tillverkning av rayonsilke skulle nu komma att uppföras mitt emot cellullfabriken i slutet av 1940-talet. Fabriken byggdes på den östra sidan av den tidigare badstranden och uppfördes i en enda enhet. Hela maskinparken köptes från Courtaulds Limited, med undantag för en maskin som införskaffades från USA. Den stora textilspinnmaskinen var hela tre etage hög och bestod av ett spinndäck, ett processdäck och ett tvinndäck. Byggnationen genomfördes av företaget Svenska Entreprenad AB, som senare överlät kontraktet till AB Skånska cementgjuteriet. Spräng- och schaktarbeten påbörjas under hösten 1946 och det första försöket med produktion av rayonsilke i den nya fabriken genomfördes i november 1949.[2] Fabriken i Älvenäs skulle komma att besökas av FN:s generalsekreterare Trygve Lie i slutet av juli 1951. Lie besökte fabriken på uppmaning av Tage Erlander. Han beskrev fabriken som "en meget pen bedrift".[3]
Silkesfabriken beräknades kunna producera 2 500 ton per år. Hälften av produktionen skulle utgöras av rayoncord, som användes i bildäck, och andra hälften av rayonsilke för textilindustrin. Överingenjör Rune Wirén utsågs till chef för silkesfabriken. Fabriken uppnådde full produktion av rayonsilke och rayoncord redan år 1952, trots försenade leveranser av maskiner. Samma år startade bolaget ett cordväveri i Kristinehamn. Produktionen i silkesfabriken uppnådde omedelbart en internationellt sett hög kvalité. Trots att den manuella behandlingen skulle vara minimal vid användning av metoden för kontinuerlig produktion av rayonsilke var silkesfabriken betydligt mer personalkrävande än cellullfabriken. Jämsides med byggandes av silkesfabriken uppfördes därför 42 nya enfamiljshus i samhället Älvenäs och 150 lägenheter i bostadsområdet Gökhöjden. Antalet anställda i fabriken var cirka 1 200 i början av 1950-talet.[2]
AB Cellull bytte namn till Svenska Rayon AB den 1 september 1947.[4] Bolaget drabbades av textilkrisen i början av 1950-talet. Krisen ledde till stora prissänkningar. Enbart den svenska textilindustrins inköp halverades jämfört med föregående år när krisen var som störst år 1952. Bolaget räddades från stora förluster tack vare den stora efterfrågan på rayoncord. Den kommande tioårsperioden i bolagets historia skulle dock vara framgångsrik. Textilkrisen hade vänt redan år 1953. Även om försäljningen på den svenska marknaden fortsatte att minska, kompenserades detta av en stigande export. Spinnfärgad ull och textilsilke började att tillverkas år 1955 och blev snabbt efterfrågat av kunderna. Fibern visade sig vara tålig och tillverkades i en rad olika färgnyanser. På grund av framgången med cordprodukterna beslutade bolaget att införskaffa en ny cordmaskin år 1954. Den nya maskinen togs i bruk år 1956 och kapaciteten beräknades att höjas från 2 400 ton per år till 3 600 ton per år. För att ytterligare höja produktionen av rayoncord omvandlades även två spinnmaskiner från textilsilkestillverkning till cordtillverkning år 1959.
Svenska Rayon AB var en pionjär inom svenskt näringsliv när det gällde systemet med differentierad semester. Genom detta system kunde semestern spridas ut över året och produktionen hållas igång när den övriga industrin stängde för den traditionella sommarsemestern. Systemet innebar bland annat att bolaget ordnade subventionerade resor till Sydeuropa för dem som tog ut sin semester på våren eller hösten. Exempelvis kostade en tvåveckorsresa till Rimini 400 kr för en anställd med fru år 1959.[5]
Samarbete med Courtaulds Limited redigera
Samarbetet mellan KF och de privata intressenterna börja knaka i fogarna i slutet av 1950-talet. Textilindustrin var inte längre lika beroende av produktionen vid Svenska Rayon AB och flera ville gå egna vägar. KF hade vid flera tlilfällen fått problem med företrädarna för de 166 privata intressenterna när beslut skulle fattas. KF köpte slutligen ut samtliga privata intressenter år 1959. Svenska Rayon AB var nu ett helägd kooperativt bolag.[5] Bolaget sålde merparten av sin produktion utanför den kooperativa sfären och utanför Sverige. Svenska Rayon AB var nordens största bolag inom sin industrigren, men mindre än sina internationella konkurrenter. Bolaget var i behov av kapitaltillskott för att bland annat finansiera forskning och utveckling. KF var fast beslutet att garantera bolagets framtid, inte minst eftersom hela Vålberg var beroende av dess existens. Svenska Rayon AB hade sedan starten haft ett visst samarbete Courtaulds Limited. Coutaulds Limited var en betydande internationell koncern med 150 fabriker och 63 000 anställda år 1963. Svenska Rayon hade tidigare framfört förslag om ett närmare samarbete vid sidan om licensavtalet, men utan framgång. Svenska Rayon AB kunde gå in på den brittiska marknaden och konkurrera med Courtaulds Limited när EFTA bilades år 1960. Bolaget lyckade snabbt skapa en god marknad för sin rayonull i England. Courtaulds Limited skulle därefter själv ta initiativ till ett samarbete mellan bolagen år 1963.[6]
KF hade goda erfarenheter av tidigare samverkan med Courtaulds Limited och gick med på ett långtgående samarbete. Samarbetet innebar att Courtaulds Limited övertog 49 % av akierna i Svenska Rayon AB, medan KF behåll resten. Bolagets aktiekapital höjdes från 2 236 000 kr till 12 000 000 kr. Delägarna förband sig även att bland annat göra sådana investeringar som krävdes för att produktionen skulle upprätthållas på en hög teknisk nivå. Till ledamöter i bolagets styrelse utsågs fyra svenskar och tre engelsmän. KF skulle dock behålla ett starkt grepp om bolaget. Samarbetet skulle komma att leda till att Courtaulds Limited blev av med en besvärlig konkurrent, samtidigt som Svenska Rayon AB lovades tillgång till världskoncernens tekniska kunnande.[6] Bolaget beslutade att upphöra med silkesspinningen år 1964, trots att fabriken producerade silke av högre kvalité än de stora internationella konkurrenterna.[2] Rayonsilkesproduktionen hade dock dragits med stora problem och syntetfiber hade börjar tränga in på rayonsilkets användningsområden. Rayonsilkesfabriken kom nu istället att helt användas för cordproduktion. Även cordväveriet i Kristinehamn flyttades till rayonsilkesfabriken.[7] Statlig offentlig upphandling garanterade driften. Under hela anläggningens drift var arbetsmiljön dålig och personalomsättningen därför hög.
Nylonfabriken redigera
Inom Svenska Rayon AB framfördes förslag om att börja med nylontillverkning redan i början av 1950-talet. BASF erbjöd sina kunskaper till uppförande av en nylonfabrik, men brist på finansiering medförde att frågan bordlades. Eiser erbjöd sig att finansiera en nylonfabrik år 1956, men Svenska Rayon AB drog sig fortfarande för att satsa. Bolaget startade dock en liten produktion av lågtryckspolyeten år 1960.[8] Produktionen blev aldrig lönsam och upphörde år 1964, men skulle komma att utgöra en slags föregångare till den framtida nylonfabriken.[9] Rune Wirén presenterade en marknadsundersökning år 1961 som visade på dubblering av förbrukingen av nylon fram till 1965. Bolaget avslog dock hans förslag om att satsa på en nylonfabrik. Året efter visade dock Esso intresse för en nylonfabrik för att få avsättning på biprodukter från sin fabrik i Stenungsund. När Coutaulds Limited skulle gå in som delägare i Svenska Rayon AB år 1963 var ett av villkoren från Svenska Rayon AB att en nylonfabrik skulle byggas på basis av Courtaulds Limiteds know how. Courtaulds Limiteds intresse för nylontillverkning var dock låg och företagets egna kunskaper i praktiken begränsat. Courtaulds Limited föreslog att nylonfabriken skulle byggas in i cordfabriken. Detta motsatte sig dock Svenska Rayon AB. Courtaulds Limited ville även att Svenska Rayon AB endast skulle köpa in äldre maskiner från dem, istället för att köpa in modern flexibel utrusning. Nylonfabriken började byggas i januari 1965 och förlades till Vålberg, där kommunen hade erbjudit mark till självkostnadspris.[8] Fabriksområdet ligger mellan järnvägen till Göteborg och Europaväg 45 samt norr om bostadsområdet Lärkängen. Svenska Rayon AB ignorerade Courtaulds Limiteds anvisningar och gick sin egen väg vid byggande av nylonfabriken. Bolaget lyckades tack vare detta uppnå mycket hög kvalité på sitt nylonsilke. Nylonfabriken beräknades kunna producera 600 ton per år och fabriken hade planerats så att produktionen skulle kunna fyrdubblas om marknaden expanderade.[8] Fabrikens produktion per år var planerad att vara tillräcklig för 2,5 miljoner skjortor.[10] Wolfgang Zimmerl utsågs till chef för nylonfabriken.[8] Produktionen av nylon påbörjades i januari 1966.[8]
Priserna på nylon rasade redan under byggandet av nylonfabriken och när Svenska Rayon AB introducerade sin nylonprodukt Celon hade bolaget 21 konkurrenter på marknaden, samtidigt som garnförbrukningen sjönk genom ökad import av väv och plagg. För att stödja bolaget beslutade KF att köpa en årsproduktion. Merparten av produktionen såldes dock till Svenska Charmeuse och Eiser. Priserna fortsatte att rasa under 1967 med en vändning kom 1968. Bolaget beslutade nu att öka produktionen genom ökad spinnhastighet. Courtaulds Limiteds egna spinnerier började nu köpa nylon från Svenska Rayon AB tack vare den höga kvalitén. Courtaulds Limited skulle även komma att låna över anställda från Svenska Rayon AB för att lösa produktionsproblem och bygga upp företagets egen tillverkning av nylon. Svenska Rayon AB byggde snabbt ut nylonfabriken för att möta den stora efterfrågan. Linje 2 kunde startas i november 1969 och kapaciteten var fördubblad till 1 200 ton per år i december 1969. Trots att Svenska Rayon AB nådde stora framgångar med kvalitén på sin nylon avspeglades detta inte i det ekonomiska resultatet. Nylonfabriken gick med en förlust om 7,6 miljoner kronor under de tre första åren. Knappt hade bolaget kommit i gång med sin produktion av nylon förrän marknaden försämrades kraftigt, bland annat på grund av stora volymer charmeuseväv från England och Österrike samt textilier från Jugoslavien. Svenska Rayon AB tog sin in på de österrikiska och portugisiska marknaderna under våren 1970, men samtidigt sjönk priserna kraftigt.[8]
Svenska Rayon AB intensifierade nu sitt utvecklingsarbete inom nylonproduktionen för att få fram garntyper med hög lönsamhet. Bolaget startade bland annat tillverkning av ett trilobalt garn med namnet Trilo-Belle, som blev en succé. Bolaget hade även utvecklat ett pentalobalt garn under hösten 1972. Garnet hade goda egenskaper samt berömdes av KF och Eiser. Företagets forskning gav resultat och flera andra lönsamma objekt introducerades. Sortimentet breddades från en garnyp till ett tiotal. Produktionen av nylongarn steg under 1973. Året blev ett av de bättre i nylonfabrikens historia, men slutade ändå med förlust. Svenska Rayon AB hade inlett ett samarbete med KF:s strumpfabrik Vinneta AB i Östersund i början av 1970-talet. Samarbetet ledde dock inte till några större inköp och upphörde. När samarbetet med Vinneta upphörde, upphörde också Courhalds Limited att lämna teknisk information till Svenska Rayon AB. Råvarubrist ledde till en stor neddragning av produktionen år 1974 och polymerpriset fördubblades under året. De kraftiga prishöjningarna på nylongarn ledde dock till en markant förbättrad lönsamhet under första halvåret. Englands största anläggning för produktion av nylonråvara i Flixborough exploderade i juni 1974 och råvarubristen blev akut. Samtidigt skedde dock en stor omsvängning på fibermarknaden och efterfrågan minskade kraftigt. Svenska Rayon AB skulle nu även komma att förlora stora delar av sin kundkrets inom nylontillverkningen i Portugal och Österrike på grund av politiska och ekonomiska svårigheter.[8]
Priserna på nylon fortsatte att rasa under 1975. Nylonfabrikens lager var nu så stort att produktionen behövde halveras. Produktionen kunde dock ökas igen, men nylonfabrikens resultatet blev katastrofalt år 1975. Förlusten uppgick till över 6 miljoner kronor. Varken KF eller Courtaulds Limited trodde längre på nylonproduktion i Älvenäs. Samråd med personalorganisationerna om nedläggning inleddes i mars 1976 och fabriken lades ner oktober samma år. Personalen kunde till övervägande del flyttas över till rayonproduktionen. Svenska Rayon AB upphörde därmed sin 16-åriga tillverkning av syntetfiber.[8] En orsak till att bolaget misslyckades med sin satsning på nylontillverkning kan ha varit att bolaget startade för sent. Hade bolaget satsat tio år tidigare hade bolaget eventuellt haft ett vinstkapital att möta de svåra åren med. När fabriken kom igång var nylonskjortor redan på utgående, till förmån för skjortor i annat material.[11]
Prövningar och staligt stöd redigera
Svenska Rayon AB hade som flest anställda i mitten av 1960-talet, då bolaget sysselsatte cirka 1 500 personer.[12] Samarbetet med Courtaulds Limited ledde till stora förhoppningar i bolaget. Tillgången till Couthalds Limited forskningsresultat gjorde att Svenska Rayon AB kunde hävda sig i den internationella konkurrensen. Inledningsvis kunde bolaget dra ner på det mycket kostnadskrävande utvecklingsarbetet genom att förskjuta forskningen från processutveckling till textilutveckling samt stoppa ull- och cordexperimenten. Svenska Rayon AB skulle dock möta flera prövninge från mitten av 1960-talet. Priset på rayonull sjönk samtidigt som försäljningen av cordgarn minskade på grund av den minskade biltillverkningen. Bolaget tvingades att minska cordproduktionen, vilket ledde till friställning av personal. En stor exportorder i december 1966 gjorde dock att det var möjligt att öka produktionen, men försäljningsresultatet sjönk ändå med 12 miljoner kronor under året. Försäljningen av rayoncord skulle komma att sjunka under ett par år, med hade återhämtat sig år 1969. Bolagets omsättningen nådde 113 miljoner kronor år 1969, främst tack vare de förbättrade exportpriserna och den ökade efterfrågan på rayonull.[13]
Samarbetet med Courtaulds Limited innebar inte dock endast möjligheter, utan även väsentliga begränsningar. När Svenska Rayon AB gjorde sina första försök på den Engelska marknaden år 1960 hade Courtaulds Limited haft nära monopol på den engelska marknaden i 25 år. Flera textilföretag i England visade intressen för Svenska Rayon AB:s produkter. Försäljningen i England uppgick till 3 000 ton år 1963 och det fanns förhoppningar om en stor exportökning under år 1964. Det var också nu som Courtaulds Limited föreslog ett samarbete. Svenska Rayon AB:s ansträngningar i England resulterade i en ordstock om 2 500 ton vid årsskiftet 1963–1964, vilket gav en prognos om 5 000 ton för hela året. Samarbetet med Courtaulds Limited skulle dock innebär att Svenska Rayon AB:s försäljning i England behövde begränsas till 2 500 ton. Detta innebar att Svenska Rayon AB förlorade nära 1 miljon kronor under samarbetets första år. Courtaulds Limited tog även över agenturen, varpå kundkontakter inte följdes upp lika effektiv och nya order inte kom in med samma kontinuitet. Följden blev att försäljningen år 1965 underskred den gräns om 2 500 ton som hade fastställs med 400 ton. Svårigheterna fortsatte under 1966, vilket resulterade i ett försäljningsunderskott om 500 ton som fick säljas i Ryssland med ett inkomstbortfall om 600 000 kr. Svensk Rayon AB tilläts dock öka sin försäljning i England år 1967, då efterfrågan på rayonull var mycket stor. Bolaget fick nu leverera 3 600 ton. Vid fri försäljning skulle kvantiteten eventuell ha kunnat fördubblas. Bolagets belades med nya begränsningar på sin försäljning av rayonull i England under 1968, samtidigt Courtaulds Limited istället ökade sin försäljning av rayonull i England. Courtaulds Limited bedrev även agentur åt bland annat norska A/S Borregaard. Courtaulds Limited beordrades att upphöra med denna verksamhet av monopolkommissionen år 1969. Verksamheten ansågs monopolbildande. Svenska Rayon AB fick däretfer hitta en ny agent. Courtaulds Limiteds bearbetning av den engelska marknaden hade varit ständigt avtagande. Antalet kunder hade sjunkit från 16 till 6 i juni 1969. Försäljningen sjönk därför till 1 500 ton för året. Svenska Rayon AB lyckades dock att höja försäljningen i England till 3 400 ton under efterföljande år. Detta var dock inte uppskattat av bolagets samarbetsparter Courtaulds Limited, som protesterade. Courtaulds Limited gick dock med på att höja exportbegränsningen till 3 000 ton.[14] Om Svenska Rayon AB inte hade ingått sitt samarbetsavtal med Courtaulds Limited hade bolaget eventuellt kunnat fördubbla sina årliga försäljningsresultat mellan år 1965 och 1970, vilket hade gett miljoner kronor i ytterligare inkomster.[15] Mot detta ska dock ställas de eventuella fördelar som Svenska Rayon AB fick genom att kunna nyttja Courtaulds Limiteds tekniska kunnande.[14]
Svenska Rayon AB var inne i en positivt trend i början av 1970-talet. En ny anläggning för tvättning av rayonullkabel och skärning av korthuggen fiber för nonwoven togs i bruk å 1970. Anläggningen utökades med en ny spinngata år 1973, vilket medförde en ökning av produktionen till närmare 2 000 ton per år. Produktutvecklingen inriktades huvudsakligen mot nonwovens, spinnfärgad rayonull enligt bolagets färgsystem och på nya nylonkvalitéer. Fabriken drabbades dock av en mycket omfattande brand den 15 juni 1971. Hela 13 spinnmaskiner totalförstördes i branden, vilket orsakade svåra driftstörningar. Marknaden för ranyoncord försämrades i början av 1970-talet. Efterfrågan på kortfiber var dock stigande och rayonullen slog försäljningsvillkor ned en försäljning om nära 34 000 ton år 1973. Utvecklingen var lovande under år 1972 och 1973, men bolaget skulle nu möta ett av sina mest dramatiska år. Svenska Rayon AB var till 80 % beroende av export för sin försäljning. En internationell kris ledde till kraftigt sjunkande försäljningssiffror 1974. Produktionen av rayonull skars ned med 30 % under hösten och produktionen av rayoncord gick ner till mindre än 50 % av sin normala nivå. Den internationella krisen hade sitt ursprung i oljekrisen 1973.[13]
Tack vare goda priser under början av året kunde Svenska Rayon AB ändå gå med vinst år 1974. Den internationella textilindustrin hade förväntat sig en brist på råvaror och köpt på sig stora lager. Detta ledde till stigande priser. Men en minskad efterfrågan på textilvaror i framför allt USA och Japan ledde nu till ett minskat behov av textilfiber av alla slag. Ett kristillstånd inom textilindustri rådde i stora delar av världen vid årsskiftet 1974-1974, vilket resulterade i en motsvarande kris i konstfiberindustrin. Japan drabbades hårdast av krisen och dumpade sina priser på fiberproduktion i bland annat Europa. Världsmarknadspriserna sjönk snart med 50 %. Detta ledde till stora problem för den Europeiska konstfiberindustrin.[13] Den internationella marknaden störtdök och Svenska Rayon AB drogs med i fallet.[16] Bolaget mötte samtidigt stora svårigheter inom försäljningen av rayoncord.[13] Cordsektorn hade redan innan krisen blivit allt svagare. Försäljningen minskade nu även på grund av en sjunkande konjunktur, en starkt minskad efterfrågan till följd av bilbranschens tillbakagång under oljekrisen och däcktillverkarnas övergång från textilcord till stålcord. Det stod snart klart att tillverkningen av rayoncord också skulle tvingas upphöra. Det skulle komma att påverka 225 anställda.[13]
Svenska Rayon AB upphörde med tillverkningen av rayoncord i mars 1975.[13] Den sista maskinen stoppades i november 1975. En maskin bevarades dock av beredskapsskäl efter en överenskommelse med Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF).[17] För att milda effekterna av nedläggningen beslutade bolaget att starta upp produktion av modalfiber, som en av få tillverkare i världen.[13] Anläggningen för tillverkningen av modalfiber togs i bruk i början av 1977. Nylonfabriken hade dragits med förluster sedan starten och fabriken lades ner i oktober 1976. Svenska Rayon AB skulle få svårt att avyttra den tomma fabriken. Detta skulle komma att utgöra en ekonomisk belastning för bolaget under flera år. Svenska Rayon AB gick med vinst mellan år 1971 och 1974. Bolaget visade ett rekordöverskott om 28,6 miljoner kronor under 1974.[17] Den internationella textilkrisen ledde dock till att bolagets lönsamhet kördes i botten år 1975.[16] Bolaget skulle från och med nu komma att redovisa förlustsiffror.[17] Det samlade underskottet för åren 1975 till 1978 uppgick till 106 miljoner kronor.[17]
Svenska Rayon AB skulle nu återkommande vända sig till ÖEF med ansökningar om pengar.[16] Bolagsledningen beskrev företagets dystra utsikter i en skrivelse till ÖEF i januari 1977. Bolagsledningen meddelade att de arbetade med två åtgärder för att öka lönsamheten, bland annat en koncentration på tillverkningen av modalfiber. Vidare undersökte bolaget möjligheten att gå samman med norska A/S Borregaard.[16] Svenska Rayon AB genomförde överläggningar med ÖEF under 1977 om täckning av beredskapskostnader samt avskrivningslån för investeringar. Bolaget skulle nu rekonstrueras enligt en plan som hade upprättats av KF, bolagsledningen och personalorganisationerna. Omläggningen skulle innebära att tillverkningen rationaliserades och inriktades på fiberprodukter som viktiga för Sveriges krisberedskap.[17] KF skulle i gengäld åta sig att täcka eventuella förluster genom koncernbidrag efter den finansiella rekonstruktionen av bolaget år 1978. Omstruktureringarna var initialt beräknade att kosta 90 miljoner kronor. Planerna modifierades dock något och kostnaden stannade på 70 miljoner kronor.[17] Svenska Rayon AB ansökte om 56 miljoner i statligt stöd år 1977. Det första av tre större avtal med ÖEF tecknades i maj 1978. Bolaget erhöll nu 37 miljoner kronor i avskrivningslån för omläggningen av tillverkningen.[16][a] De omstruktureringsplaner som nu hade tillkommit genom avtal med staten benämndes Projekt 81.[17] Projektet var i det närmaste slutfört redan 1980. Fabriken hade nu moderniserats för framtiden, med bland annat ny automatiserad viskosbehandling, nya indunstare, automatisk balningsutrustning och automatiserad eftermogning.[17]
Svenska Rayon AB skulle vara ett av de företag i Sverige som fick mest stöd av staten efter år 1972.[19] Syftet med stödet var att bevara en inhemsk produktion av rayonull för att Sverige skulle vara självförsörjande i händelse av en avspärrning. Svenska Rayon AB var ett unikt företag i svensk industri. Bolaget var det enda företaget i Sverige som tillverkade rayonull.[19] Riksdagen beslutade år 1972 att införa så kallade avskrivningslån. Avskrivningslånen skulle komma att vara den vanligaste stödformen till krisande svensk industri. Avskrivningslånen var avsedda för företag som bedömdes vara viktiga för landets försörjningsberedskap. Ett avskrivningslån var tänkt att vara ett ränte- och amorteringsfritt lån som företag skulle kunna erhålla efter ansökan hos ÖEF. Lånet var skulle täcka investeringskostnader med 50 procent, efter ett särskilt avtal med ÖEF.[19] De olika låneformerna skulle dock komma att skilja sig åt och avskrivningslånen ersattes så småningom av andra stödformer, såsom beredskapslån.[19]
Omedelbart efter att riksdagen hade beslutat om införandet av avskrivningslånen inkom en ansökan från Svenska Rayon AB. Bolagets situation hade blivit allt mer pressad, framförallt på grund av att efterfrågan på rayoncord hade sjunkit kraftigt år 1972. Ansökan ledde till ett första avtal med ÖEF där bolaget beviljades ett lån om 748 500 kr. I avtalet reglerades bolagets åtagande för beredskapspolitiken. Svenska Rayon AB åtog sig bland annat att under en period om 10 år upprätthålla en årlig produktion om 15 000 ton rayonull.[16] För att finansiera omställningen till tillverkningen av modalfiber fick bolaget ett avskrivningslån om 10 miljoner kronor under år 1975. Summan räckte dock inte till ombyggnaden av fabriken, så bolaget beviljades ytterligare 4 miljoner i avskrivninglån år 1977.[16] Staten skulle komma att betala ut 211 miljoner kronor i olika beredskapslån till Svenska Rayon AB från 1973. Utöver beredskapslån fick bolaget även andra former av stöd, såsom äldrestöd år 1977.[b] Totalt beräknas Svenska Rayon AB ha fått cirka 250 miljoner kronor i stöd från staten fram till år 1983.[16]
Nedgång redigera
Produktionen minskade successivt och i slutet av 1980-talet hade fabriken cirka 300 anställda. Bolaget drevs dock med förlust och KF:s industribolag KFI AB beslutade om nedläggning i november 1987. Det fanns dock köpare som var intresserade av att driva verksamheten vidare. Efter förhandlingar såldes Svenska Rayon AB till AB Fiberduk i augusti 1989. AB Fiberduk hade varit en av bolagets kunder.[21]
Med AB Fiberduk som ägare genomfördes kraftiga rationaliseringar, men också stora investeringar i bättre arbetsmiljö. För att minska utsläppen av svavel satsade bolaget även 10 miljoner kronor på en gasolanläggning som ersatte oljeeldningen.[22] Bolaget hade förhoppningar på framgång inom hygiensektorn med sin nya klorfria fiber. Samtidigt hade en nedgång i konjunkturen börjat märkas redan 1990. Överkapaciteten inom produktion av viskos i Europa var mycket stor och konkurrensen hård. Bolagets problem ökade dramatiskt och en första konkurs inträffade den 18 november 1992.[23][24]. Dagen innan konkursen hade bolaget bytt namn till AB Cellull i syfte att rädda namnet Svenska Rayon AB. Avsikten var att bolaget efter konkursen skulle rekonstrueras som Svenska Rayon AB. Sparbanken Alfa godkände dock inte det rekonstruktionsförslag som hade presenteras av bolagets VD Per Andersson.[23]
Bolaget skulle istället komma att tas över av Hebi AB med hjälp av Refaat El-Sayed den 30 april 1993.[23] Bolaget skulle därefter komma att byta ägare två gånger till innan Refaat El-Sayed åter köpte verksamheten år 2001. Året därpå gick verksamheten återigen med vinst, men framgången var kortvarig.[25] Verksamheten upphörde när bolaget sattes i konkurs i början av hösten 2003 efter misslyckade försök att göra upp med bank och leverantörer. Bolagets ekonomiska svårigheter ansågs vara en kombination av för lite intäkter från försäljning och underlåtenhet från tidigare ägare beträffande underhåll och miljöinsatser. Svenska Rayon AB hade vid denna tidpunkt 180 anställda.[26] Reefat el-Sayed köpte dock ut inkråmet ur konkursboet och försökte driva verksamheten vidare.[27] Bolaget begärde nya banklån om 65 miljoner kronor för att kunna fortsätta driften, men Nordea meddelade att en ny kredit inte var att räkna med.[25][28] En nödvändig men dyr satsning på miljöarbete kan ha varit en anledning till att banken drog sig ur affären. Bolaget gick därefter i konkurs för sista gången i mars 2004 och lades slutligen ner. Nedläggningen innebar att bolagets 130 anställda förlorade jobbet.[25][28] Med underleverantörer inräknade kom nedläggningen att drabba 500 jobb.[27][28]
Delar av fabriken revs under 2009. I samband med rivningsarbetet eldhärjades delar av byggnaderna.[29][30] Idag används fabriksområdet och de gamla fabrikslokalerna bland annat av Älvenäs Industrihotell som drivs av Pescator AB och Rölunda Produkter AB som bedriver handel med jordprodukter och gödsel.[31] Fabriksområdets hamn öppnades för sjöfart efter de rivningar som genomfördes år 2009 och drivs idag av företaget Älvenäs Hamn AB per år 2021.[32]
Statistik redigera
Antal anställda och produktion i ton 1943–1988 redigera
| År | Antal anställda | Rayonull | Rayonsilke | Rayoncord | Nylonsilke | Stapelfiber | Cord och nylon | Produktion[33] |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1943 | 467 | 3 367 | - | - | - | - | - | - |
| 1944 | 436 | 7 183 | - | - | - | - | - | - |
| 1945 | 396 | 5 967 | - | - | - | - | - | - |
| 1946 | 423 | 7 377 | - | - | - | - | - | - |
| 1947 | 439 | 11 516 | - | - | - | - | - | - |
| 1948 | 578 | 10 426 | - | - | - | - | - | - |
| 1949 | 782 | 10 911 | 20 | - | - | - | - | - |
| 1950 | 1 005 | 11 828 | 491 | - | - | - | - | - |
| 1952 | 1 182 | 8 166 | 891 | 1 016 | - | - | - | - |
| 1954 | 1 235 | 12 002 | 838 | 2 263 | - | - | - | - |
| 1956 | 1 393 | 16 135 | 1 124 | 3 169 | - | - | - | - |
| 1958 | 1 245 | 19 109 | 1 475 | 3 004 | - | - | - | - |
| 1960 | 1 308 | 20 087 | 1 079 | 3 592 | - | - | - | - |
| 1962 | 1 394 | 22 286 | 1 103 | 4 304 | - | - | - | - |
| 1966 | 1 212 | 26 713 | - | 4 527 | 435 | - | - | - |
| 1967 | 1 140 | 30 510 | - | 4 290 | 550 | - | - | - |
| 1968 | 1 097 | 31 017 | - | 4 586 | 632 | - | - | - |
| 1969 | 1 144 | 30 198 | - | 4 507 | 714 | - | - | - |
| 1970 | 1 136 | 30 159 | - | 4 785 | 1 276 | - | - | - |
| 1971 | 1 174 | 31 839 | - | 4 575 | 1 270 | - | - | - |
| 1972 | 1 167 | 33 468 | - | 3 805 | 1 281 | - | - | - |
| 1973 | 1 099 | 33 844 | - | 3 007 | 1 297 | - | - | - |
| 1974 | 1 042 | - | - | - | - | 32 700 | 3 600 | - |
| 1975 | 920 | - | - | - | - | 18 600 | 2 000 | - |
| 1976 | 787 | - | - | - | - | 30 600 | - | - |
| 1977 | 740 | - | - | - | - | 30 100 | - | - |
| 1978 | 717 | - | - | - | - | 35 200 | - | - |
| 1979 | 691 | - | - | - | - | 37 000 | - | - |
| 1980 | 658 | - | - | - | - | 36 500 | - | - |
| 1981 | 540 | - | - | - | - | - | - | 33 700 |
| 1982 | 522 | - | - | - | - | - | - | 38 000 |
| 1983 | 526 | - | - | - | - | - | - | 40 000 |
| 1984 | 532 | - | - | - | - | - | - | 40 100 |
| 1985 | 459 | - | - | - | - | - | - | 33 400 |
| 1986 | 432 | - | - | - | - | - | - | 22 400 |
| 1987 | 370 | - | - | - | - | - | - | 22 900 |
| 1988 | 271 | - | - | - | - | - | - | 20 300 |
Försäljning och resultat i miljoner kronor 1943–1988 redigera
| År | Försäljningsvärde | Omsättning | Nettofakturering | Fakturerad försäljning | Resultat före bokslut[33] |
|---|---|---|---|---|---|
| 1943 | 9,785 | - | - | - | - |
| 1944 | 49,494 | - | - | - | - |
| 1945 | 33,752 | - | - | - | - |
| 1946 | 39,108 | - | - | - | - |
| 1947 | 31,501 | - | - | - | - |
| 1948 | 32,186 | - | - | - | - |
| 1949 | 28,433 | - | - | - | - |
| 1950 | 36,729 | - | - | - | - |
| 1952 | 42,7 | - | - | - | - |
| 1954 | 59,4 | - | - | - | - |
| 1956 | 74,3 | - | - | - | - |
| 1958 | 78,3 | - | - | - | - |
| 1960 | 79,4 | - | - | - | - |
| 1962 | 88,5 | - | - | - | - |
| 1966 | - | 97,4 | - | - | - |
| 1967 | - | 110,6 | - | - | - |
| 1968 | - | 110,0 | - | - | - |
| 1969 | - | 113,0 | - | - | - |
| 1970 | - | - | 119,6 | - | - |
| 1971 | - | - | 129,3 | - | - |
| 1972 | - | - | 133,7 | - | - |
| 1973 | - | - | 152,6 | - | - |
| 1974 | - | - | - | 195,1 | +28,6 |
| 1975 | - | - | - | 134,4 | -27,6 |
| 1976 | - | - | - | 135,8 | -32,1 |
| 1977 | - | - | - | 172,4 | -20,6 |
| 1978 | - | - | - | 218,0 | -25,3 |
| 1979 | - | - | - | 230,4 | -19,1 |
| 1980 | - | - | - | 239,5 | +0,1 |
| 1981 | - | - | - | 270,7 | +0,1 |
| 1982 | - | - | - | 350,5 | -0,9 |
| 1983 | - | - | - | 414,4 | -1,2 |
| 1984 | - | - | - | 384,0 | -17,1 |
| 1985 | - | - | - | 402,7 | -38,2 |
| 1986 | - | - | - | 285,5 | -6,4 |
| 1987 | - | - | - | 271,0 | +13,4 |
| 1988 | - | - | - | 259,1 | +9,3 |
Vidare läsning redigera
- Jonsson, Erica (2019). Att bygga en bruksort: Etablerandet av Svenska Rayon AB och bostadsbyggandet i Älvenäs under 1940-talet. Karlstad: Karlstads Universitet. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1317729/FULLTEXT01.pdf.
- Linnarsson, Magnus (2013). ”Rayon för rikets försörjning: Kris, korporatism och beredskapspolitik, 1972–1983”. Historisk Tidskrift (Stockholm: Svenska Historiska Föreningen) 2013 (133:1): sid. 34-64. ISSN 0345-469X. http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-1/pdf/HT_2013_1_034-064_linnarsson.pdf.
- Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
Anmärkningar redigera
- ^ Ragnar Magnusson skriver att staten enligt avtal med bolaget skulle bidra med 75 % av finansieringen för investeringsprogrammet.[18]
- ^ Äldrestödet hette egentligen "Sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft inom textil- och konfektionsindustrin" och var ett stöd riktat till bland annat textilindustrin där företaget fick ett statligt bidrag för att behålla personer mellan 50 och 65 år i produktionen.[20]
Källor redigera
Noter redigera
- ^ Digitaltmuseum.se: Älvenäs cellullfabrik, även kallat Svenska Rayon, strax söder om tätorten Vålberg, läst 19 januari 2020
- ^ [a b c] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 40-50. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Ajaxon, Anders (22 januari 2022). ”Storpolitik på menyn: När FN-chefen och Erlander möttes ”helt tillfälligt” på Statt i Karlstad”. Nya Wermlands Tidningen (NWT Gruppen AB). https://www.nwt.se/2022/01/21/storpolitik-pa-menyn-nar-fn-chefen-trygve-lie-och-statsminister-tage-erlander-mottes-pa-stadshotelle/?loggedIn=true. Läst 18 april 2022.
- ^ Jonsson, Erica (2019). Att bygga en bruksort: Etablerandet av Svenska Rayon AB och bostadsbyggandet i Älvenäs under 1940-talet. Karlstad: Karlstads Universitet. sid. 8. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1317729/FULLTEXT01.pdf. Läst 28 februari 2021.
- ^ [a b] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 62-68. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ [a b] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 70-71. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 76. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ [a b c d e f g h] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 72-76. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 72. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ ”Svenska Rayon AB börjar tillverka nylontråd.” (på svenska). kf.se. Kooperativa förbundet. https://kf.se/uppslagsverk/svenska-rayon-ab-borjar-tillverka-nylontrad/. Läst 27 mars 2021.
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 76. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7. ”Vad var orsaken till fabrikens ekonomiska fiasko? Var det så att man hade missat tåget? Kommit igång när nylonets guldålder var över? Uppenbart är att om fabriken hade startat tio år tidigare hade man haft ett vinstkapital att möta de svåra åren med. Varför nappade man inte när Eiser 1956 erbjöd sig att satsa pengar i en nylonfabrik då Rune Wiréns kalkyl visade en vinst på 9 kr/kg? En senfärdighet som kom att kosta företaget stora pengar. När fabriken äntligen kom igång var nylonskjortorna på avskrivning, annat skjortmaterial hade kommit i ropet. Liksom att byxmodet bland damerna hade trängt undan nylonunderkjolarna. Detta samtidigt som man runtom i Europa startade konkurrerande nylonfabriker.”
- ^ ”Hatade och älskade cellullen”. bizstories.se. Centrum för Näringslivshistoria. 27 februari 2020. https://www.bizstories.se/prylarna/svenska-rayon-aktiebolagets-uppgang-och-fall/. Läst 22 maj 2021.
- ^ [a b c d e f g] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 77-86. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ [a b] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 91-93. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 93. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7. ”Sammanfattningsvis kan sägas att om Svenska Rayon inte bundit sig med Courtaulds avtal skulle man under åren 1965-1970 ha kunnat fördubbla sina årliga försäljningsresultat. Med de goda engelska priserna skulle detta ha gett företaget cirka åtta miljoner i inkomsttillskott.”
- ^ [a b c d e f g h] Linnarsson, Magnus (2013). ”Rayon för rikets försörjning: Kris, korporatism och beredskapspolitik, 1972–1983”. Historisk Tidskrift (Stockholm: Svenska Historiska Föreningen) 2013 (133:1): sid. 44-48. ISSN 0345-469X. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170810175517/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-1/pdf/HT_2013_1_034-064_linnarsson.pdf. Läst 27 mars 2021.
- ^ [a b c d e f g h] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 87-90. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 90. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7. ”De genom avtalet med staten tillkomna omstruktureringsplanerna - projekt 81 - var kostnadsberäknade till 90 Mkr. och startade 1978. Staten (ÖEF) skulle enligt avtalet medelst avskrivningslån bidra till 75 % av finansieringen. Investeringsprogrammet kom att modifieras och stannade på ca 70 Mkr.”
- ^ [a b c d] Linnarsson, Magnus (2013). ”Rayon för rikets försörjning: Kris, korporatism och beredskapspolitik, 1972–1983”. Historisk Tidskrift (Stockholm: Svenska Historiska Föreningen) 2013 (133:1): sid. 35-387. ISSN 0345-469X. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170810175517/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-1/pdf/HT_2013_1_034-064_linnarsson.pdf. Läst 27 mars 2021.
- ^ Linnarsson, Magnus (2013). ”Rayon för rikets försörjning: Kris, korporatism och beredskapspolitik, 1972–1983”. Historisk Tidskrift (Stockholm: Svenska Historiska Föreningen) 2013 (133:1): sid. 45. ISSN 0345-469X. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170810175517/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-1/pdf/HT_2013_1_034-064_linnarsson.pdf. Läst 27 mars 2021.
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 99-100. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 103-105. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ [a b c] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 40-42. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
- ^ Linnarsson, Magnus (2013). ”Rayon för rikets försörjning: Kris, korporatism och beredskapspolitik, 1972–1983”. Historisk Tidskrift (Stockholm: Svenska Historiska Föreningen) 2013 (133:1): sid. 57-58. ISSN 0345-469X. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170810175517/http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-1/pdf/HT_2013_1_034-064_linnarsson.pdf. Läst 27 mars 2021.
- ^ [a b c] Anna, Tiberg (16 mars 2004). ”Nordea nobbade Svenska Rayon” (på svenska). Dagens Arbete (Stockholm: Dagens Arbete AB). https://da.se/2004/03/nordea-nobbade-svenska-rayon/. Läst 27 mars 2021.
- ^ ”Svenska Rayon i konkurs” (på svenska). P4 Värmland (Karlstad: Sveriges Radio). 23 augusti 2003. https://sverigesradio.se/artikel/278637. Läst 27 mars 2021.
- ^ [a b] Pettersson, Peter (16 mars 2004). ”Refaat misslyckades - 500 jobb bort” (på svenska). Aftonbladet (Stockholm: Aftonbladet Hierta Aktiebolag). https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/3jEeLP/refaat-misslyckades-500-jobb-bort. Läst 27 mars 2021.
- ^ [a b c] ”Svenska Rayon läggs ned” (på svenska). Svenska Dagbladet (Stockholm: Handelsbolaget Svenska Dagbladets Aktiebolag & Co). 15 mars 2003. https://www.svd.se/svenska-rayon-laggs-ned. Läst 27 mars 2021.
- ^ Martinsson, Kjell (15 oktober 2009). ”Industrihotell utrymt efter brand i rivningsbyggnader”. Nya Wermlands Tidningen (NWT Gruppen AB). Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525173026/http://nwt.se/karlstad/article600116.ece. Läst 16 oktober 2009.
- ^ ”Varning i Värmland efter brand” (på svenska). Svenska Dagbladet (Stockholm: Handelsbolaget Svenska Dagbladets Aktiebolag & Co). 15 oktober 2009. https://www.svd.se/varning-i-varmland-efter-brand. Läst 27 mars 2021.
- ^ Pettersson, Annette (22 september 2020). ”Jordfabriken i Älvenäs fyller lagren efter coronaruschen”. Nya Wermlands Tidningen (NWT Gruppen AB). https://www.nwt.se/2020/09/22/jordfabriken-i-alvenas-fyller-lagren-efter-coronaruschen/. Läst 27 mars 2021.
- ^ ”Rayonfabriken rivs – Älvenäs hamn öppnas för sjöfart”. Nya Wermlands Tidningen (NWT Gruppen AB). 5 januari 2015. https://www.nwt.se/2009/12/02/rayonfabriken-rivs-alvenas-hamn-oppnas-for-sjofart/. Läst 19 juni 2021.
- ^ [a b] Magnusson, Ragnar (1993). En stråle av ljus: Svenska Rayon AB 1943-1993 : fabriken, bygden, människor, händelser. Edsvalla: Ekens. sid. 30, 68, 78, 83, 90 och 102. Libris 7449809. ISBN 91-630-2306-7
Webbkällor redigera
- Jan Jörnmarks sida om Svenska Rayon, se Externa länkar nedan.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Älvenäs cellullfabrik.- Svenska Rayon Museum på visitvarmland.se
- Svenska Rayon på jornmark.se
