Öppna huvudmenyn

Sven Erik Skawonius

svensk konstnär, scenograf, konsthantverkare och bokillustratör

Sven Erik Skawonius, född 31 augusti 1908 i Oscars församling, Stockholm, död 15 mars 1981 i Johannes församling, var en svensk formgivare, scenograf, konsthantverkare och bokillustratör.

Sven Erik Skawonius
Född31 augusti 1908[1]
Oscars församlingSverige
Död15 mars 1981[1] (72 år)
S:t Johannes församling[1]Sverige
BegravdSkogskyrkogården[2]
kartor
NationalitetSvensk[3]
SysselsättningMålare[1], dekorationsmålare[1], scenograf[1]
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Han var son till fabrikören Per Skawonius och Bengta Svensson och från 1941 gift med journalisten Ingeborg Maria Gunilla Wettergren (1909–92), dotter till Erik Wettergren samt far till kulturjournalisten Betty Skawonius och Charlotte Skawonius, fil dr.

Skawonius studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1924–1927, Konsthögskolan 1927–1930 och under studieresor i Europa och USA. Skawonius var verksam som scenograf vid Dramaten 1931–1936[4] och han var chef för Dramatens kostym- och dekorationsateljéer 1937–1945. Han var verksam som konstnärlig medarbetare vid Kosta glasbruk 1933–1935 och 1944–1950.

Tillsammans med Anna-Lisa Thomson arbetade han vid Upsala Ekeby porslinsfabrik där han gav företagets produktion 1950–1952 och utförde från 1951 uppdrag för Karlskrona Porslinsfabrik. Han var 1953–1957 konstnärlig ledare för samtliga företag i Upsala-Ekebyföretagen. Skawonius var verkställande direktör för Svenska slöjdföreningen 1946–1949 och 1958–1960. Han tilldelades ett av Stockholms stads konstnärsstipendium 1963. Han hörde tillsammans med Arthur Hald till det främsta ledet av 1930-talets pionjärer inom det nya svenska konsthantverket och var en av initiativtagarna till begreppet Vackrare vardagsvara.

Som scenograf utförde han ett 100-tal dekorationer till pjäser, operor och baletter på Dramatiska teatern, Kungliga operan, Konserthuset i Stockholm, Göteborgs stadsteater och Svenska Teatern i Helsingfors som under 1930- och 1940-talen hörde till de mest uppmärksammade.

Som formgivare arbetade han med glas, porslin, textiler, tapeter, silver, bokband och boktryck där hans linjer och form har enkel renhet och väl avvägd balans. Någon enstaka gång har han tillåtit sig att sväva ut med en vegetativ ornamentik på glas eller fajans men helhetsintrycket visar fortfarande på den enkla renheten. Hans vardagsporslin var bland de första som tillverkades i Sverige som var enkelt, dekorlöst, funktionellt och tidlöst, kombinerbart och stapelbart. Hans mest kända serie med vardagsporslin är serien Dukat och servisen 55.

Som bokbandskonstnär arbetade han med förenklade slagkraftiga former, delvis under påverkan av det samtida puristiska måleriet som exempelvis Johannes Edfelts I denna natt som han försåg med ett band som var svart, violett och med röd oasis. Han har även gjort inredningsarbeten och affischer samt som stafflikonstnär utförde han i mindre omfattning några verk i olja.

Som direktör för Svenska slöjdföreningen agerade han även utställningskommissarie för ett flertal konsthantverksutställningar i bland annat Stockholm, Århus, Helsingfors, Rotterdam, Paris och Haag. Vid sidan av sina uppdrag var han lärare i glasarbete vid Konstfackskolan från 1946 och han författade även ett par korrespondenskurser i glas och keramikkonst.

Tillsammans med Arthur Hald utgav han 1951 boken Nyttokonst[5] som även trycktes i en engelsk upplaga samt böcker om konsthantverk.[4]. Han medverkade i samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening i Stockholm och han var representerad med teaterdekorationer på utställningarna Svensk scendekorativ konst 1916–1936 som visades på Drottningholms teatermuseum och Svensk teaterkonst som visades på Skånska konstmuseum i Lund, Charlottenborg och på Museum of Modern Art i New York.

Skawonius är representerad vid Nationalmuseum[6], Örebro läns museum[7], Röhsska konstslöjdmuseet, Kunstindustrimuseet i Oslo, Kunstgewerbemuseum i Zürich, Victoria & Albert Museum i London, Scenkonstmuseet[8] och Kungliga teaterns samlingar.

1978 tilldelades han Teaterförbundets guldmedalj för "utomordentlig konstnärlig gärning".

Skawonius är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

TeaterRedigera

Scenografi och kostymRedigera

År Produktion Upphovsmän Regi Teater Noter
1931 Pickwickklubben
The Pickwick Papers
František Langer efter Charles Dickens Olof Molander Dramaten Scenografi
1932 Revisorn
Ревизор, Revizor
Nikolaj Gogol Alf Sjöberg Dramaten Scenografi med Alf Sjöberg
Guds gröna ängar
Marc Connelly Olof Molander Dramaten Scenografi med Olof Molander
1934 De hundra dagarna
Benito Mussolini och Giovacchino Forzano Rune Carlsten Dramaten Scenografi
För sant att vara bra
George Bernard Shaw Rune Carlsten Dramaten Scenografi
Rivalerna
Richard Brinsley Sheridan Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
Den italienska halmhatten
Eugene Labiche Olof Molander Dramaten Scenografi
1935 Den gröna fracken
Gaston Arman de Caillavet Rune Carlsten Dramaten Scenografi med John Ericsson
1936 Huset vid landsvägen
Jean Jacques Bernard Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
Spökdamen
Calderon de la Barca Olof Molander Dramaten Kostym
Fridas visor
Birger Sjöberg Rune Carlsten Dramaten Scenografi
1937 Skönhet
Sigfrid Siwertz Alf Sjöberg Dramaten Scenografi med Alf Sjöberg
Eva gör sin barnplikt
Kjeld Abell Rune Carlsten Dramaten Scenografi och kostym
Höfeber
Noël Coward Alf Sjöberg Dramaten Scenografi med Alf Sjöberg
En sån dag!
Dodie Smith Rune Carlsten Dramaten Scenografi
Khaki
Paul Raynal Alf Sjöberg Dramaten Scenografi och kostym
1938 Spel på havet
Sigfrid Siwertz Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
Älskling, jag ger mig…
Mark Reed Olof Molander Dramaten Scenografi
Sex trappor upp
Alfred Gehri Pauline Brunius Dramaten Scenografi
1939 Mitt i Europa
Robert E. Sherwood Rune Carlsten Dramaten Scenografi
Paul Lange och Tora Parsberg
Björnstjerne Björnson Rune Carlsten Dramaten Scenografi
Bridgekungen
Paul Armont och Léopold Marchand Rune Carlsten Dramaten Scenografi
Guldbröllop
Dodie Smith Carlo Keil-Möller Dramaten Scenografi
1940 Möss och människor
John Steinbeck Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
Den lilla hovkonserten
Toni Impekoven och Paul Verhoeven Rune Carlsten Dramaten Scenografi och kostym
1941 Vi skiljas
Victorien Sardou och Émile de Najac Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
Gudarna le
A.J. Cronin Carlo Keil-Möller Dramaten Scenografi
1942 Beredskap
Gunnar Ahlström Alf Sjöberg Dramaten Scenografi med Härje Ekman
Ut till fåglarna
George S. Kaufman och Moss Hart Alf Sjöberg Dramaten Scenografi
1943 Vår hemliga dröm
Robert Boissy Carlo Keil-Möller Dramaten Scenografi
Den stora skuggan
Carlo Keil-Möller Carlo Keil-Möller Dramaten Scenografi
Kungen
Robert de Flers, Emmanuel Arène och Gaston Arman de Caillavet Rune Carlsten Dramaten Scenografi
1945 Av hjärtans lust
Karl Ragnar Gierow Rune Carlsten Dramaten Scenografi
1963 Som ni behagar
As You Like It
William Shakespeare Frank Sundström Uppsala stadsteater[9] Kostym
Sagan
Hjalmar Bergman Ingmar Bergman Dramaten Scenografi[10]
1965 Don Juan
Molière Ingmar Bergman Dramaten Scenografi[11]
Yvonne, prinsessa av Bourgogne
Witold Gombrowicz Alf Sjöberg Dramaten Scenografi och kostym
1966 I afton improviserar vi
Luigi Pirandello Mimi Pollak Dramaten Scenografi och kostym
1967 Balansgång
Edward Albee Bo Widerberg Dramaten Scenografi och kostym
1970 Brända tomten
August Strindberg Alf Sjöberg Dramaten Scenografi

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g] Sven Erik Skawonius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 6012
  2. ^ Skawonius, SVEN ERIK, SvenskaGravar.se, läst: 21 juli 2017
  3. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läst: 28 februari 2016, licens: CC0
  4. ^ [a b] Bra Böckers lexikon
  5. ^ Libris
  6. ^ Nationalmuseum
  7. ^ Örebro läns museum
  8. ^ ”Musikverkets databas över arkiv, föremål och föreställningar” (på sv). calmview.musikverk.se. http://calmview.musikverk.se/CalmView/default.aspx#_ga=2.135983601.1959824106.1510568779-2050440294.1510568779. Läst 14 november 2017. 
  9. ^ S B-l (6 januari 1963). ”Avpoetiserad Shakespeare”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-01-06/5/16. Läst 28 maj 2018. 
  10. ^ ”Sagan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sagan-1. Läst 20 oktober 2015. 
  11. ^ ”Don Juan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/don-juan-0. Läst 21 oktober 2015. 

KällorRedigera

Vidare läsningRedigera