Svart flygekorre
Svart flygekorre (Aeromys tephromelas[2][3][4]) är en däggdjursart som först beskrevs av Albert Günther 1873. Aeromys tephromelas ingår i släktet Aeromys och i tribus flygekorrar.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
| Svart flygekorre Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Tribus | Flygekorrar Pteromyini |
| Släkte | Aeromys |
| Art | Svart flygekorre A. tephromelas |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aeromys tephromelas | |
| Auktor | (Günther, 1873) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 2 underarter.[3]
Utseende redigera
Svart flygekorre är liksom fläckig jätteflygekorre en stor flygekorre. Den blir 25,5 till 43 cm lång (huvud och bål), har en 28 till 53 cm lång svans och väger cirka 1,2 kg. Flygmembranen täcker en yta av ungefär 1600 cm² när den är utsträckt. Svart päls förekommer bara hos underarten Aeromys tephromelas tephromelas. A. t. phaeomelas har däremot orangeröd päls. Dessutom är undersidan hos båda underarter lite ljusare.[7]
Utbredning och habitat redigera
Denna flygekorre förekommer i Sydostasien på södra Malackahalvön, på norra Sumatra och i tre från varandra skilda områden på Borneo. Arten vistas i låglandet och i bergstrakternas låga delar. Habitatet utgörs av olika slags skogar och trädgårdar. Individerna vilar i trädens håligheter och äter frukter, nötter och andra växtdelar.[1]
Ekologi redigera
Arten är aktiv mellan skymningen och gryningen. På dagen vilar den i trädens håligheter. Svart flygekorre klättrar främst i träd och letar där efter föda som utgörs av frukter, nötter, unga växtskott, blad och troligen av några insekter. Dessutom kan den glida genom luften.[7]
Per kull föds en enda unge. Hos närbesläktade flygekorrar diar ungarna sin mor tre till fyra månader och de blir självständiga ett år efter födelsen.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2008 Aeromys tephromelas Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ [a b] (2005) , website Aeromys tephromelas, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/aeromys+tephromelas/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] A. Breit (12 april 2015). ”Black flying squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Aeromys_tephromelas/. Läst 25 september 2015.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Svart flygekorre.
Wikispecies har information om Aeromys tephromelas.
