Hästsvansekorre (Sundasciurus hippurus[2][3]) är en däggdjursart som först beskrevs av I. Geoffroy 1831. Sundasciurus hippurus ingår i släktet sundaekorrar och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som nära hotad.[1]
| Hästsvansekorre Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Sundaekorrar Sundasciurus |
| Art | Hästsvansekorre S. hippurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sundasciurus hippurus | |
| Auktor | (I. Geoffroy, 1831) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 5 underarter.[6]
Utseende redigera
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 21,5 till 25 cm, en svanslängd av 24 till 29 cm och en vikt av 260 till 420 g. Trots artens svenska trivialnamn påminner dess svans inte mycket om hästens svans. Den är tjock och yvig med en mörkgrå till svart färg. Pälsen har på ovansidan en kastanjebrun färg med mera grå skuldra, huvud och framfötter. Undersidan är beroende på underart rödbrun, blek orange eller vitaktig. Hästsvansekorre kan förväxlas med Pallasekorre (Callosciurus erythraeus) men den senare har en mera prickig undersida (agouti) och en mindre yvig svans.[7]
Utbredning och habitat redigera
Denna ekorre förekommer i Sydostasien på södra Malackahalvön, Sumatra och Borneo. Habitatet utgörs av olika slags skogar i låglandet.[1]
Ekologi redigera
Individerna är aktiva på dagen och klättrar i växtligheten eller går på marken. Hästsvansekorren äter främst frukter och blad.[1] Dessutom ingår bark, trädens vätskor, insekter och troligen svampar i födan. Individerna lever ensam eller i par. De delar reviret med andra ekorrar som bananekorre (Callosciurus notatus) eller svartstrimmig spetsekorre (Callosciurus nigrovittatus). Unga hästsvansekorrar faller troligen offer för trädlevande ormar, för kattdjur och för andra ekorrar.[7]
Hos andra arter av samma släkte kan honor para sig hela året och de har 2 till 4 ungar per kull. Troligen har hästsvansekorre ett liknande fortplantningssätt.[7]
Källor redigera
- ^ [a b c d] 2008 Sundasciurus hippurus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sundasciurus+hippurus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ (2005) , website Sundasciurus hippurus, Mammal Species of the World
- ^ [a b c] R. Haslauer (12 april 2003). ”Horse-tailed squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Sundasciurus_hippurus/. Läst 14 december 2015.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Sundasciurus hippurus.
