Strumpebandssnok (Thamnophis sirtalis) är en ormart som är vanlig över stora delar av Nordamerika.

Strumpebandssnok
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Thamnophis sirtalis sirtalis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
UnderklassDiapsider
Diapsida
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
UnderordningOrmar
Serpentes
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteThamnophis
ArtT. sirtalis
Vetenskapligt namn
§ Thamnophis sirtalis
Auktor(Linné, 1758)
Thamnophis sirtalis parietalis
Thamnophis sirtalis parietalis
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning

redigera

Strumpebandssnoken har en längd mellan 46 och 137 cm, honorna är längre än hanarna, som har proportionerligt längre svans. Utseendet varierar mycket. Den har vanligen tre ljusa, längsgående ränder på ovansidan, som kan vara vita, gula, grönaktiga, blå eller bruna, på en svart, grå, brun eller olivgrön botten. Ränderna kan ha rader av mörka prickar längs dem, och de kan också vara otydliga eller saknas helt. Undersidan är ljus, med samma färger som ovansidans ränder. Tungan är röd.[2] Som de flesta andra arter i släktet, men till skillnad från vattensnokar (släktena Natrix och Nerodia) har den endast en analplåt. Fjällen är kölade.[3]

Taxonomi

redigera

Följande underarter har identifierats[4]:

  • Thamnophis s. sirtalis (Linné, 1758)
  • Thamnophis s. annectens (Brown, 1950)
  • Thamnophis s. concinnus (Hallowell, 1852)
  • Thamnophis s. dorsalis (Baird & Girard, 1853)
  • Thamnophis s. fitchi (Fox, 1951)
  • Thamnophis s. infernalis (Blainville, 1835)
  • Thamnophis s. pallidulus (Allen)
  • Thamnophis s. parietalis (Say, 1823)
  • Thamnophis s. pickeringii (Baird & Girard, 1853)
  • Thamnophis s. semifasciatus (Cope, 1892)
  • Thamnophis s. similis (Rossman, 1965)
  • Thamnophis s. tetrataenia (Cope, 1875)

Utbredning

redigera

Arten finns i stora delar av Nordamerika, från sydöstligaste hörnet av Alaska och södra Kanada, längs östa och västra USA (men ej centrala delarna) till mexikanska gränsen och en isolerad förekomst i norra Mexiko (Chihuahua).[1]

Det har kommit rapporter om att en art av strumpebandssnok, rödsidig strumpebandssnok, etablerat sig i Halland. Eftersom strumpebandssnokar är vana vid kallt klimat, finns det möjligheter att de kan klara sig kvar i Sverige.[5]

Strumpebandssnoken föredrar fuktiga, gräsbevuxna omgivningar i närheten av vattensamlingar som dammar, sjöar, bäckar och diken, men är anpassningsbar och finns i ett flertal biotoper, exempelvis sankmarker, ängar och skogar. Den kan även förekomma i samhällen, bara den har skydd av vegetation, stenar eller avfall.[3]

Ormen sover vintersömn, men milda dagar kan den komma fram tillfälligt för att solbada.[6] Under både vinterdvalan och den vanliga nattsömnen ligger flera individer tillsammans för att hålla värmen.[2]

Strumpebandssnoken lever framför allt av amfibier (inklusive grodyngel) och maskar.[3]

Livslängd

redigera

Fångna strumpebandssnokar kan bli mellan 6 och 10 år gamla (med 20 år som ett extremfall), men få vilda individer blir så gamla; många dör redan under sitt första levnadsår. Könsmognaden inträffar vid omkring 1,5 år för hanar, 2 år för honor.[2]

Fortplantning

redigera

Ormarna parar sig på våren, direkt efter vintersömnen. Efter 2 till 3 månaders dräktighet föder honan mellan 4 och 80 (vanligtvis 10 till 40) levande, fullt självständiga ungar.[2] Vid parningen samlas 10 000-tals individer, och detta utgör världens största ansamling av kräldjur.[7]

Referenser

redigera
  1. ^ [a b] Thamnophis sirtalisIUCN:s rödlista (engelska). Auktorer: Frost, D.R.; Hammerson, G.A.; Santos-Barrera, G. (2007), besökt 2009-07-31.
  2. ^ [a b c d] Ryan Zimmerman (2002). ”Thamnophis sirtalis” (på engelska). Animal Diversity Web, University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Thamnophis_sirtalis.html. Läst 31 juli 2009. 
  3. ^ [a b c] Marven, Nigel; Harvey, Rob (1998). Ormar. Könemann. sid. 49. ISBN 3-8290-0927-5 
  4. ^ ”ITIS Report: Thamnophis sirtalis” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=174136. Läst 1 augusti 2009. 
  5. ^ Lars Erik Lindell, Sveriges Lantbruksuniversitet. ”Ormar”. Bioresurs, Uppsala universitet. Arkiverad från originalet den 26 april 2006. https://web.archive.org/web/20060426191126/http://www.bioresurs.uu.se/myller/jordbruk/ormar.htm. Läst 12 november 2009. 
  6. ^ ”Thamnophis sirtalis - Common Gartersnake” (på engelska). Institute of Natural Resource Sustainability at the University of Illinois. 11 november 2008. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101024065508/http://www.inhs.illinois.edu/animals_plants/herps/species/th_sirtali.html. Läst 31 juli 2009. 
  7. ^ Life på SVT Arkiverad 18 september 2010 hämtat från the Wayback Machine.