Öppna huvudmenyn

Storgökbi, Nomada sexfasciata, är ett bi i släktet gökbin.

Storgökbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteGökbin
Nomada
ArtNomada sexfasciata
Vetenskapligt namn
§ Nomada sexfasciata
AuktorPanzer, 1799[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Innehåll

BeskrivningRedigera

Arten är övervägande svart med gula fläckar på skutellen (mellankroppens bakersta del), gula fläckar på tergiterna (bakkroppssegmenten) som på de tre till fyra sista sammansmält till band. Antennerna är brandgula, medan benen är färgade i rött och gult, ofta med svarta markeringar på låren. Som det svenska namnet antyder är arten stor för att vara ett gökbi, 12 till 14 mm.[2]

EkologiRedigera

Storgökbiet är en boparasitlånghornsbin (bland andra långhornsbi, Eucera longicornis), och förekommer i samma habitat som sina värdarter, det vill säga framför allt torra ängsmarker med tillgång på soliga södersluttningar, men även sandmarker som bland annat dyner.[2]

UtbredningRedigera

Arten är främst en syd- och mellaneuropeisk art.[2] I norra delen av sitt utbredningsområde har den gått tillbaka kraftigt; i Storbritannien är den nästan helt försvunnen och finns nu bara i ett litet kustområde i södra Devon,[3] medan den i Sverige inte setts till sedan 1800-talet (senast i Lund 1883; förutom i Skåne har den även observerats i Västergötland och Östergötland). I Sverige är den därför rödlistad som nationellt utdöd ("RE").[4] Ett skäl till minskningen misstänker man är att det moderna jordbruket inte längre odlar upp de torra, kuperade marker som varit artens vanligaste habitat; eftersom värdarterna, långhornsbina, inte minskat i motsvarande grad kan detta inte vara den enda förklaringen, och man tror därför att även klimatförändringar kan spela en roll.[2]

KällorRedigera

  1. ^ Nomada sexfasciata Panzer, 1799” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=767536. Läst 19 juni 2013. 
  2. ^ [a b c d] Niklas Johansson (23 april 2013). ”Nomada sexfasciata storgökbi”. Artdatabankens faktablad. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artfakta.se/Artfaktablad/Nomada_Sexfasciata_101405.pdf. Läst 19 juni 2013. 
  3. ^ Steven Falk (2017). ”Six-banded nomad bee” (på engelska). Buglife (The Invertebrate Conservation Trust). https://www.buglife.org.uk/bugs-and-habitats/six-banded-nomad-bee. Läst 9 oktober 2017. 
  4. ^ Niklas Johansson, Björn Cederberg (2012–2016). Nomada sexfasciata Storgökbi”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/101405. Läst 9 oktober 2017. 

Externa länkarRedigera