Stolzit, är ett blyvolframat PbWO4. Det är ett relativt sällsynt mineral och förekommer ofta tillsammans med och liknar blymolybdatet wulfenit PbMoO4. Det är dimorft med raspit PbWO4 som tillhör det monoklina kristallsystemet.

Stolzit
Stolzit från Broken Hill, Australien (storlek: 3,6 x 3,0 x 2,6 cm)
Stolzit från Broken Hill, Australien (storlek: 3,6 x 3,0 x 2,6 cm)
KategoriVolframatmineral
GruppScheelitgruppen
Dana klassificering48.01.03.02
Strunz klassificering07.GA.05
Kemisk formelPbWO4
FärgRödbrun, brun, gulgrå, rökgrå, halmgul, citrongula; kan vara grön, orange, röd
FörekomstsättKristaller dipyramidala till tavelformade
KristallstrukturTetragonalt
SpaltningOfullständig på {001}, otydlig på {011}
BrottMussligt till ojämnt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)2½–3
GlansHartsartad, subadamantin
Ljusbrytningnω=2,270 nε=2,180–2,190
Dubbelbrytningδ=0,090
Optisk karaktärEnaxlig (-)
TransparensGenomskinlig till transparent
StreckfärgVit
Densitet8,34
Referenser[1]

Etymologi och historia redigera

Det beskrevs första gången 1820 av August Breithaupt, som kallade det Scheelbleispat och därefter av François Sulpice Beudant 1832, som kallade det scheelitin. År 1845 myntade, Wilhelm von Haidinger namnet stolzit för en förekomst i Krušné Hory (Erzgebirge), Tjeckien, uppkallat efter Joseph Alexi Stolz i Teplice i Böhmen.

Egenskaper redigera

Mineralet kristalliserar i det tetragonala kristallsystemet. Kristallerna har optisk transparens som glas men mycket högre densitet (8,34[2] g/cm3 mot ~ 2,5 g/cm3 för sodaglas).

Förekomst redigera

Stolzit är ett sekundärmineral och förekommer vanligtvis i oxiderade hydrotermala malmfyndigheter av volframat tillsammans med raspit, cerussit, anglesit, pyromorfit och mimetit. Kända förekomster finns även i bl. a. Arizona, Nigeria, Chile och Brasilien. I Sverige har små stolzitkristaller hittats i Långbangruvan, Baggetorp och Garpenbergs gruva.[3]

Användning redigera

Kristaller av stolzit används som scintillatorer inom partikelfysiken på grund av deras korta strålningsvåglängd (0,89 cm), låga Molièreradie (2,2 cm), snabba scintillationsrespons, och strålningshårdhet. Kristallerna används även i Compact Muon Solenoids elektromagnetiska kalorimeter i LHC vid Cern i Schweiz.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Om stolzit i Handbook of mineralogy [1]
  2. ^ [2]stolzit-data från mindat.org
  3. ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sidan 122