Öppna huvudmenyn
Antikens filosofi
Sanzio 01 Plato Aristotle.jpg
Epikurism
Gnosticism
Nyplatonism
Platonism
Skepticism
Sofism
Stoicism

Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), är en filosofisk riktning under antiken som bland annat eftersträvade självbehärskning och frihet från starka känslor. Mer allmänt kan stoicism också användas i betydelsen självbehärskning, sinneslugn, jämnmod. 

Denna artikel är en del i Wikipedias serie om

Socrates Pio-Clementino Inv314.jpg
Byst föreställande filosofen Sokrates
(cirka 469-399 f .Kr.) i Vatikanmuseerna, Rom.

 
Liv
"Det enda som jag vet är att jag ingenting vet"
Social broms  · Sokrates rättegång  · Sokrates försvarstal
Uppkallade koncept
Sokratisk dialog  · Sokratisk metod · Sokratisk utfrågning  · Sokratisk ironi  · Sokratisk paradox  · Sokratiskt problem
Lärjungar
Platon  · Xenophon  · Antisthenes  · Aristippos
Relaterade ämnen
Megarianer  · Kyniker  · Kyrenaiker  · Platonism  · Stoicism  · Molnen

Stoicismen företräddes av filosofer som Zenon från Kition, Kleanthes, Krysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos med flera. Stoikerna organiserade sig i Aten omkring år 310 f.Kr., då man beskrev världen som sammansatt enligt reglerna i den formaliserade logiken, fysiken och naturetiken. Stoicismen kan härledas till cynismen, en tidigare filosofisk skola i Grekland. Man hyllade logos som den högsta principen i det att logos sågs som den princip eller överordnade naturlag, som mekaniskt styrde allt skeende i världen.

I modern tid är den stoiska etiken med sina sedliga ideal mest känd.

Sedligt idealRedigera

Stoikerna ansåg att människan måste motstå de impulser som ges av drifterna i form av kärlek, lust, hat, fruktan, smärta och så vidare. Det objektivt goda ansåg man ligga i sinnestillståndet, i vishet och återhållsamhet. Apati (från grekiska απάθεια, apatheia, ungefär "ingen sinnesrörelse"), dock inte riktigt i ordets moderna betydelse, utan mer i betydelsen jämnmod, var därför i det gamla Grekland det sedliga idealet för både cyniker och stoiker.

Stoikerna tänkte sig att människan kunde frigöra sig från lidande genom apatheia eller genom sinnesfrid, det senare i betydelsen att vara objektiv eller att ha ”klart omdöme”, och upprätthållandet av jämnmod i mötet med livets upp- och nergångar.

Stoicismens faserRedigera

Riktningen brukar delas in i tre faser:

Externa länkarRedigera