Öppna huvudmenyn

Stockholms-Tidningen

(Omdirigerad från Stockholms Tidningen)

Stockholms-Tidningen (Stocken, StT) var 1889–1966 och 1981–1984 en liberal, senare socialdemokratisk, morgontidning i Stockholm. 1993–2017 utkom Stockholms Tidningen som en prenumererad regional socialdemokratisk nyhets- och debattidning som utkom en gång i veckan i samverkan med Aktuellt i Politiken och Ny Tid.

Stockholms-Tidningen
Stockholms Tidningen logo.jpg
SloganStockholms-Tidningens logotyp 1981-1984
PublikationstypDagstidning
Grundad1889
Politisk beteckningLiberal, senare socialdemokratisk
SpråkSvenska

Innehåll

Tre epokerRedigera

StorhetstidenRedigera

Varje dag en världsrevy (1937), en film som presenterar Stockholms-Tidningen
 
Stockholms-Tidningens och Aftonbladets kontorshus vid Vattugatan 1964, huset revs 1989.
 
Reklam för tidningen på Centralpalatset år 1963.

Stockholms-Tidningen grundades 1889 och nådde redan i slutet av 1890-talet en upplaga av över 100.000 exemplar och var då Nordens största tidning. Under sin storhetstid var tidningen Sveriges ledande morgontidning och drev en liberal, socialreformistisk och försvarsvänlig linje. Tidningen var starkt engagerad i rösträttsrörelsen och man hade även en omfattande kulturell bevakning. Stockholms-Tidningen förblev Sveriges största morgontidning ända fram till början av 1930-talet, då Dagens Nyheter tog över tätplatsen.

1931 slogs tidningen ihop med Stockholms Dagblad.[1] 1937 köpte Torsten Kreuger tidningen för att 1956 sälja den till LO (tillsammans med Aftonbladet). Under tiden 1946–56 var Torsten Kreugers son Carl Kreuger chefredaktör. LO drev den under tio år med stor förlust (sammanlagt cirka 180 miljoner kronor). Den 27 februari 1966 kom det sista numret av Stockholms-Tidningen ut.

Ett nytt försökRedigera

Fredagen den 18 september 1981 återuppstod tidningen som morgontidning med huvudrubriken HEJ! NU ÄR VI HÄR, men redan 1984 försattes den i konkurs av ägarna. Stockholms-Tidningen, som leddes av chefredaktören Sven O Andersson och redaktionschefen Rolf Alsing, hann under dessa år få ett gott rykte för god journalistik[källa behövs] och flera scoop, som ibland var obekväma för ägarna.

Bland annat lyckades fotografen Paolo Rodriguez i riksdagshuset med teleobjektiv fotografera av Kjell-Olof Feldts dikt om de nyss genomröstade löntagarfonderna (Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dom ända hit).

1993: Veckotidning i liten skalaRedigera

Stockholms Tidningen startades på nytt 1993 som veckovis utkommande systertidning till Aktuellt i Politiken med anknytning till det socialdemokratiska partiet. Den hade i mitten av 2000-talet ca 2 500 prenumeranter, huvudsakligen i Stockholms stad och län. Ove Andersson var chefredaktör och utgivare sedan nystarten 1993 och efterträddes 1 juni 2006 av Eric Sundström, tidigare ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet. Redaktionschef och ledarskribent i ST var från 1993 Bengt Carlström, som bland annat varit chefredaktör på de båda socialdemokratiska tidningarna Kronobergaren och Smålands Folkblad. Bengt Carlström blev 2010 chefredaktör för Stockholms-Tidningen och efterträddes vid sin pensionering i april av Jan Söderström. I november 2010 blev Ylva Säfvelin chefredaktör.

Stockholms Tidningen lades, för tredje gången, ner 2017. Sista numret kom 3 april 2017.[2]

Redaktörer för Stockholms-TidningenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sundell (1959), s. 210
  2. ^ ”Aktuellt i Politiken utökas – Stockholms Tidningen och Ny Tid läggs ner”. Aktuellt i Politiken. 3 mars 2017. http://aip.nu/2017/03/03/aktuellt-politiken-utokas-stockholms-tidningen-och-ny-tid-laggs-ner/. Läst 18 april 2017. 
  3. ^ ”Personer - Sverige”. Liberala världen - friare värld. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525123402/http://www.libweb.net/personer-sverige/?PHPSESSID=edb4f6198aa7a3108dfcade9d65f0919. 
  4. ^ Svensk dagspress; Chefredaktörer i Vem var det? (1944)
  5. ^ Sundell (1959), s. 267

Tryckta källorRedigera

  • Sundell, Gunnar (1959). Ord och öden i ett tidningshus: ur Stockholms-tidningens historia, 1889-1959. Tidens förlag