Stensnylthumla (Bombus rupestris) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor.

Stensnylthumla
Bombus rupestris - Centaurea scabiosa - Keila.jpg
Stensnylthumla på väddklint
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteSnylthumlor
Psithyrus[1]
ArtStensnylthumla
Bombus rupestris
Vetenskapligt namn
§ Bombus rupestris
Auktor(Fabricius, 1793)[1]
Stensnylthumla på rödklöver
Stensnylthumla på rödklöver
Hitta fler artiklar om djur med

BeskrivningRedigera

Stensnylthumlans hona är mycket lång och storväxt, omkring 22 millimeter, medan hanen är betydligt mindre.[2] Humlan är svart med orangeröd bakkroppsspets. Hanen har dessutom en grå krage. Hanen liknar stenhumlan, men denna har klart gul krage.[3] Vingarna är genomskinliga, men mörka till färgen.[4]

EkologiRedigera

Humlan snyltar framför allt på stenhumla, men på europeiska kontinenten kan den även parasitera bon av åkerhumla och haghumla.[2] Den förekommer i både uppodlade områden och trädgårdar samt även i tättbebyggda områden.[4] De östasiatiska populationerna lever uppe i bergen, på 3 400 - 3 800 meters höjd[5].

Främsta näringsväxter är kråkklöver, maskros, blåeld samt för honorna ofta oxtunga; de mindre hanarna söker sig gärna till tistlar, väddklint och mjölkört.[3] [4]

UtbredningRedigera

Humlan finns i större delen av Europa från Brittiska öarna österut över södra Skandinavien och söderut till norra Medelhavskusten till Sibirien, Mongoliet, norra Kazakstan,[6] östra Tibet och norra Kina[5]. Speciellt i de västligaste delarna av utbredningsområdet är arten dock sällsynt. På Irland är den rödlistad som starkt hotad,[7] medan situationen har förbättrats något de senaste åren (2012) i Storbritannien[6].

I Sverige är den vanlig i södra och mellersta delarna av landet samt längs med en stor del av Norrlandskusten. Den är klassificerad som livskraftig ("LC").[8] I Finland förekommer den främst i södra delarna av landet. Även här är den klassificerad som livskraftig.[9]

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Psithyrus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015. 
  2. ^ [a b] Benton, Ted (2006). Bumblebees. London: HarperCollins. sid. 312-313. ISBN 0-00-717451-9 
  3. ^ [a b] Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 138-139. ISBN 978-91-7139-776-8 
  4. ^ [a b c] ”Stensnylthumla Bombus rupestris. Artdatabanken. Sveriges Lantbruksuniversitet. http://www.artdata.slu.se/Humlor/las-rupestris.htm. Läst 11 november 2012. 
  5. ^ [a b] Paul Williams, Ya Tang, Jian Yao & Sydney Cameron (2008). ”The bumblebees of Sichuan (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (9,34 MB)). Systematics and Biodiversity. University of Illinois. sid. s. 54-55. doi:10.1017/S1477200008002843. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Williams&al09_Sichuan.pdf. Läst 27 april 2010. 
  6. ^ [a b] M Edwards & E G Philp (2012). Bombus rupestris (Fabricius,1793)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/apidae/bombus-rupestris. Läst 29 april 2017. 
  7. ^ Fitzpatrick, Ú.; Murray, T. E.; Byrne, Andrew W.; Paxton, R. J.; Brown, M. J. F. (2006). ”Regional red list of Irish bees” (på engelska). National Parks and Wildlife Service (Eire) samt Environment and Heritage Service (Nordirland). Arkiverad från originalet den 16 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170816114804/http://researchrepository.ucd.ie/bitstream/handle/10197/5341/Fitzpatrick_et_al_2006_Bee_Red_List.pdf?sequence=1. Läst 30 april 2017. 
  8. ^ Bombus rupestris Stensnylthumla”. Artdatabanken. 2015. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103254. Läst 29 april 2017. 
  9. ^ Juho Paukkunen (2013). ”Stensnylthumla — Bombus rupestris (Fabricius, 1793)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.204736?locale=sv#show. Läst 30 april 2017.