Grå feflugsnappare

afrikansk fågelart
(Omdirigerad från Stenostira)

Grå feflugsnappare[2] (Stenostira scita) är en afrikansk tätting som numera placeras i den nyskapade familjen feflugsnappare.[3]

Grå feflugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFeflugsnappare
Stenostiridae
SläkteStenostira
Cabanis & Bonaparte, 1850
ArtGrå feflugsnappare
S. scita
Vetenskapligt namn
§ Stenostira scita
Auktor(Vieillot, 1818)
Synonymer
Kvisthoppare

Utseende och läten redigera

Grå feflugsnappare är en liten (11 cm) och mycket aktiv flugsnapparliknande fågel. Fjäderdräkten är huvudsakligen grå, med svart ögonmask samt vitt vingband och vita yttre stjärtpennor. Adulta fåglar är lätt persikofärgade på nedre delen av bröstet och buken. Ungfågeln är brunare ovan. Bland lätena hörs högfrekventa "tisee-tchee-tchee" och fallande "cher cher cher".[4]

Utbredning och systematik redigera

Grå feflugsnappare placeras som enda art i släktet Stenostira. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • Stenostira scita scita – häckar i sydvästra Sydafrika och övervintrar norrut till södra Namibia.
  • Stenostira scita rudebecki – häckar i Lesotho och övervintrar i nordöstra Sydafrika.
  • Stenostira scita saturatior – häckar i södra centrala Sydafrika och övervintrar så långt som till Fristatsprovinsen.
 
Utbredningskarta där grönt betecknar område där fågeln vistas året runt och blått övervintringsområde.

Familjetillhörighet redigera

Fågeln har tidigare placerats bland sångarna, men DNA-studier[5][6] visar att de tillhör en liten grupp tättingar som troligen är avlägset släkt med bland annat mesar. Dessa har nyligen urskiljts till den egna familjen Stenostiridae.

Levnadssätt redigera

Grå feflugsnappare hittas i karroosnår och på bergshedar sommartid, vintertid i lägre liggande akaciasavann. Födan består av insekter och andra små ryggradslösa djur som flugor och mycket små skalbaggar. Fågeln häckar mellan juli och december.[4][7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som alltifrån sällsynt till vanlig.[8]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Stenostira scita Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 25 juli 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ Johansson, Ulf S.; Fjeldsa, J; Bowie, RCK (2008). ”Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): A review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers”. Molecular Phylogenetics and Evolution 48 (3): sid. 858–876. doi:10.1016/j.ympev.2008.05.029. PMID 18619860. http://www.nrm.se/download/18.7d9d550411abf68c801800015111/Johansson+et+al+Passerida+2008.pdf. 
  6. ^ Barker, F. Keith; Cibois, Alice; Schikler, Peter A.; Feinstein, Julie; Cracraft, Joel (2004). ”Phylogeny and diversification of the largest avian radiation”. Proceedings of the National Academy of Sciences 101 (30): sid. 11040–11045. doi:10.1073/pnas.0401892101. PMID 15263073. 
  7. ^ Taylor, B. (2019). Fairy Flycatcher (Stenostira scita). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59046 25 april 2019).
  8. ^ Urban, E. K.; Fry, C. H.; Keith, S. 1997. The birds of Africa vol. V. Academic Press, London.

Externa länkar redigera