Stala socken i Bohuslän ingick i Orusts östra härad, ingår sedan 1971 i Orusts kommun och motsvarar från 2016 Stala distrikt.

Stala socken
Socken
LandSverige
LandskapBohuslän
HäradOrusts östra härad
KommunOrusts kommun
Bildadmedeltiden
Area52 kvadratkilometer
Upphov tillStala landskommun
Stala församling
MotsvararStala distrikt
TingslagOrusts och Tjörns tingslag
Karta
Stala sockens läge i Västra Götalands län.
Stala sockens läge i Västra Götalands län.
Stala sockens läge i Västra Götalands län.
Koordinater58°08′20″N 11°39′45″Ö / 58.13888931°N 11.66250038°Ö / 58.13888931; 11.66250038
Koder, länkar
Sockenkod1599
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Stala distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 52,11 kvadratkilometer varav 51,55 land.[1] År 2000 fanns här 2 064 invånare.[2] Tätorterna Varekil och Svanvik samt sockenkyrkan Stala kyrka ligger i socknen, medan Skåpesund med Skåpesundsbron utgör gräns mot Valla socken och Tjörns kommun.

Administrativ historik redigera

Stala socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Stala församling och för de borgerliga frågorna bildades Stala landskommun. Landskommunen inkorporerades 1952 i Tegneby landskommun som uppgick 1962 i Östra Orusts landskommun som 1971 uppgick i Orusts kommun.[2]

1 januari 2016 inrättades distriktet Stala, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Orusts östra härad. De indelta båtsmännen tillhörde 1:a Bohusläns båtsmanskompani.[3].[4]

Geografi och natur redigera

Stala socken ligger på södra Orust med Stigfjorden i söder med skärgård som Rossön som är en halvö, och Valön. Socknen består av dalgångsbygder mellan bergshöjder och klippiga öar.[5][1][6]

I socknen finns fyra naturreservat. Råssö och Svanvik ingår i EU-nätverket Natura 2000, liksom Stigfjorden som delas med Klövedals, Stenkyrka och Valla socknar i Tjörns kommun, medan Valön som delas med Tegneby socken är ett kommunalt naturreservat.

En sätesgård var Svanviks säteri.[7][8]

Från 1912 till 1961 låg tingsstället för Orusts västra, Orusts östra och Tjörns härader i Varekil.

Fornlämningar redigera

Flera boplatser och två dösar från stenåldern har påträffats. Från bronsåldern finns gravrösen. Från järnåldern finns fem gravfält och tre fornborgar. En runsten är funnen vid Norra Haga.[5][9][10][6]

Befolkningsutveckling redigera

Befolkningen ökade från 990 1810 till 2 119 1850. Därefter höll den sig någorlunda jämn till 1880 års befolkningstal på 2 036 varefter den minskade till 896 1960 då befolkningen var som minst under 1900-talet. Därefter vände folkmängden uppåt på nytt till 1 945 1990.[11]

Namnet redigera

Namnet skrevs 1399 Stadhlla och kommer från en gård. Namnet innehåller stodhull/stöl, 'säteribyggnad'.[12]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Stala socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ Om Bohusläns båtsmanskompanier
  4. ^ Administrativ historik för Stala socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ [a b] Sjögren, Otto (1933). Sverige geografisk beskrivning del 4 Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9941 
  6. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  7. ^ Svanvik i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
  8. ^ Svanvik i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige i 7 band, Stockholm 1856-1870
  9. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Stala socken
  10. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Stala socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  11. ^ Folkmängd 1810-1890 Stala i Göteborgs och Bohus län, Demografiska databasen, Umeå universitet (läst 4 juni 2016)
  12. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera