Stabbarp
Stabbarp är en småort i Trollenäs socken i Eslövs kommun i Skåne län.
| Stabbarp | |
| småort | |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Skåne |
| Län | Skåne län |
| Kommun | Eslövs kommun |
| Distrikt | Trollenäs distrikt |
| Koordinater | 55°51′54″N 13°18′14″Ö / 55.86500°N 13.30389°Ö |
| Area | 17 hektar (2020)[1] |
| Folkmängd | 94 (2020)[1] |
| Befolkningstäthet | 5,5 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Eslöv |
| Småortskod | S3695[2] |
| Beb.områdeskod | 1285SB121 (2000–)[3] |
  Ortens läge i Skåne län
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Historia redigera
1867 upptäcktes kolfyndigheter i Stabbarp, vilket ledde till att en gruva anlades utanför byn. Förutom stenkolsbrytning utvann man också en eldfast lera som förekom i stora mängder i jorden. Leran brändes till tegel i byns tegelbruk. Tegelbruket lades ned 1903 och arbetet i gruvan upphörde året efter. Man återupptog härefter utvinningen av lera från och till under ett antal år. Verksamheten lades definitivt ned 1920. Denna kolfyndighet var, tillsammans med en fyndighet i Billesholm, Bjuv, Gunnarstorp, Ekeby, Hyllinge, Nyvång och en fyndighet i Fyledalen norr om Ystad samt flera stora kolfyndigheter i Höganäs, de enda kolfyndigheter som fanns i landet. I Billesholm bröts kol under många år, men fyndigheten i Fyledalen exploaterades aldrig, eftersom den låg på 800 meters djup, och bedömdes ej lönsam att bryta. I Höganäs bröts kol från 1500-talet till långt in på 1900-talet. Tilläggas kan att samtliga dessa stenkolsfyndigheter fanns bara i Skåne.
För att kunna transportera varorna från gruvan anlades omkring 1875 en spårväg mellan gruvan och järnvägen mellan Eslöv-Landskrona-Helsingborg. "Stabbarps gruva" fick en egen järnvägsstation 1898 när järnvägen Eslöv-Röstånga stod klar. Stationen och järnvägslinjen lades ned 1961.
Befolkningsutveckling redigera
| Befolkningsutvecklingen i Stabbarp 2000–2015[4] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 2000 | 69 | 7# | ||
| 2005 | 71 | 8# | ||
| 2010 | 76 | 8# | ||
| 2015 | 97 | 19# | ||
Anm.: Ny småort 2000.
# Som småort. | ||||
Se även redigera
Källor redigera
Sjölin Walter, Jord och kol : bidrag till den skånska bondeklassens och kolbrytningens historia,
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, Statistiska centralbyrån, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, Statistiska centralbyrån, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=7c1d2aca-85b3-46d6-9682-c4743d7d52e3. Läst 30 september 2016.
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.