Öppna huvudmenyn

Stabbarp är en småort i Trollenäs socken i Eslövs kommun i Skåne län.

Stabbarp
småort
Land Sverige Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Eslövs kommun
Distrikt Trollenäs distrikt
Koordinater 55°51′54″N 13°18′14″Ö / 55.86500°N 13.30389°Ö / 55.86500; 13.30389
Area 19 hektar (2015)[1]
Folkmängd 97 (2015)[1]
Befolkningstäthet 5,105 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Eslöv
Småortskod S3695[2]
Ortens läge i Skåne län
Red pog.svg
Ortens läge i Skåne län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

HistoriaRedigera

1867 upptäcktes kolfyndigheter i Stabbarp, vilket ledde till att en gruva anlades utanför byn. Förutom stenkolsbrytning utvann man också en eldfast lera som förekom i stora mängder i jorden. Leran brändes till tegel i byns tegelbruk. Tegelbruket lades ned 1903 och arbetet i gruvan upphörde året efter. Man återupptog härefter utvinningen av lera från och till under ett antal år. Verksamheten lades definitivt ned 1920. Denna kolfyndighet var, tillsammans med en fyndighet i Billesholm, Bjuv, Gunnarstorp, Ekeby, Hyllinge, Nyvång och en fyndighet i Fyledalen norr om Ystad samt flera stora kolfyndigheter i Höganäs, de enda kolfyndigheter som fanns i landet. I Billesholm bröts kol under många år, men fyndigheten i Fyledalen exploaterades aldrig, eftersom den låg på 800 meters djup, och bedömdes ej lönsam att bryta. I Höganäs bröts kol från 1500-talet till långt in på 1900-talet. Tilläggas kan att samtliga dessa stenkolsfyndigheter fanns bara i Skåne.

För att kunna transportera varorna från gruvan anlades omkring 1875 en spårväg mellan gruvan och järnvägen mellan Eslöv-Landskrona-Helsingborg. "Stabbarps gruva" fick en egen järnvägsstation 1898 när järnvägen Eslöv-Röstånga stod klar. Stationen och järnvägslinjen lades ned 1961.

BefolkningsutvecklingRedigera

Befolkningsutvecklingen i Stabbarp 2000–2015[3]
År Folkmängd Areal (ha)
2000
  
69 7#
2005
  
71 8#
2010
  
76 8#
2015
  
97 19#
Anm.: Ny småort 2000.
 # Som småort.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Sjölin Walter, Jord och kol : bidrag till den skånska bondeklassens och kolbrytningens historia,


ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läst: 9 juli 2016
  3. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=7c1d2aca-85b3-46d6-9682-c4743d7d52e3. Läst 30 september 2016.