Större sabeltimalia[2] (Erythrogenys hypoleucos) är en asiatisk fågel i familjen timalior inom ordningen tättingar.[3]

Större sabeltimalia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTimalior
Timaliidae
SläkteErythrogenys
ArtStörre sabeltimalia
E. hypoleucos
Vetenskapligt namn
§ Erythrogenys hypoleucos
Auktor(Blyth, 1844)
Synonymer
  • Megapomatorhinus hypoleucos
  • Pomatorhinus hypoleucos

Utseende redigera

Större sabeltimalia är som namnet antyder med sin kroppslängd på 28 cm störst bland sabeltimaliorna, men även i hela familjen timalior. Ovansidan är brun, undersidan vit, med grå bröstsidor, flanker och örontäckare. Halssidan är rostfärgad. Näbben är stor och rätt färglös.[4]

Utbredning och systematik redigera

Större sabeltimalia delas in i fem underarter med följande utbredning:[5]

Släktestillhörighet redigera

Fågeln placerades tidigare i släktet Pomatorhinus, men DNA-studier[6] visar att flera arter är närmare släkt med Stachyris, däribland större sabeltimalia. Den och dess släktingar har därför lyfts ut till ett eget släkte.

Levnadssätt redigera

Större sabeltimalia påträffas i vass, högt gräs och undervegetation i skog.[4] Den lever av insekter och deras larver, små mollusker och små sniglar med skal.[7] Den häckar mellan november och maj.[7]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sällsynt i Bangladesh, rätt ovanlig i Kina och generellt ganska vanlig till vanlig i Sydostasien.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Erythrogenys hypoleucos Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi :  10.14344/IOC.ML.10.2.
  4. ^ [a b] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  6. ^ Dong, F., S.-H. Li, and X.-J. Yang (2010b), Molecular systematics and diversification of the Asian scimitar babblers (Timaliidae, Aves) based on mitochondrial and nuclear DNA sequences, Mol. Phylogenet. Evol. 57, 1268-1275.
  7. ^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2018). Large Scimitar-babbler (Erythrogenys hypoleucos). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59447 3 november 2018).
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera