Sokol Baci Ivezaj
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2020-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sokol Baci Ivezaj född 1837 i Gruda i Osmanska riket, död 1920 i Shkodra i Albanien, var en albansk stamledare och en av upprorsledarna i den albanska revolten 1911.[1]
| Sokol Baci Ivezaj | |
 | |
| Född | 1837 Gruda, Osmanska riket, (dagens Montenegro) |
|---|---|
| Död | 1920 Shkodra, Albanien |
| Andra namn | Sokol Baci |
Sokol Baci Ivezaj föddes i Gruda och tillhörde Grudastammen. Han var son till Bac. Han tillhörde Ivezaj klanen som hävdar att de är ättlingar till Iveza, som var son till en viss Vuksan Gjela, som sägs ha kommit från Suma nära Shkodra i 1550-talet.[2]
Som ung togs han av de osmanska myndigheterna och utbildades i Istanbul. På grund av sin intelligens och atletiska förmågor skickades han till militärskolan vid universitetet i Sorbonne i Paris. Som resultat av de många krig han hade stridit i, valdes han och fem andra unga män som livvakt till den osmanska sultanen.
Efter att behandlats illa av osmanerna, bytte han sida till Gruda. Efter den Rysk-Osmanska kriget 1877, gav sultanen order att avväpna de albanska stammarna i norr. Gruda vägrade och var nu tvungna att gå i krig, med Sokol som ledare. Han lyckades halshugga två höga officerare men förlorade dock striden och var tvungen att fly i exil till Triepshi.
1884 anställde Nikola I av Montenegro honom som diplomat till de albanska stammarna.
1911-1918 redigera
Han var en av ledarna i albanska revolten 1911. Den brittiska underrättelse nämner Sokol Baci tillsammans med Ded Gjo Luli och Mirash Luca som de viktigaste ledarna i revolten. De beskriver också Sokol som en mycket intelligent man.
Den 24 juni 1911 kom den osmanska ministern i Montenegro, Saddrin Bey, till Malsia för att förhandla med dem. Han lovade vapen och pengar, men Sokol uppmanade stammarna att inte gå med på det utan att de ska alliera sig istället med Montenegro.
1913 efter att Montenegro hade lurat albanerna att de skulle få vara ifred, bröt Sokol banden med Nikola och bodde i Shkodra i resten av sitt liv.
Den 14 november 1918 ledde Luigj Gurakuqi, Anton Harapi och Gjergj Fishta ledarna från Gruda och Hoti till Shkodra, där de lämnade in en premoria till den franska översten Bardy de Fourton om att Hoti och Gruda skulle förenas med Albanien.[3]
Referenser redigera
- ^ Burzan, Danilo. Podgoricki Toponimi i Znamenja. Podgorica
- ^ Anali Pravnog fakulteta u Beogradu. Pravni fakultet. 1955. sid. 448. https://books.google.com/books?id=v6seAQAAIAAJ. ”Пуно име грудског главара који је давао одговоре капетану Лазо- вићу гласи: Сокол Бац Прецај Ивезић Вуксановић (Вуксангељовић) Груда. Шта ова имена уствари означују? Сокол је лично име и у кући оца му Баца он ће бити означаван само по личном имену — Сокол, изван куће он је у роду Сркол Бац, ван рода зову га Сокол Бац Прецај (Прецај је један од родсва у братству), изван свога братства [...]”
- ^ Harapi, Anton (2008). Andrra e Pretashit. Shkodër: Botime Françeskane