Snårtangaror
Snårtangaror (Calyptophilidae) är en nyligen urskild fågelfamilj med endast två arter som båda är begränsade till ön Hispaniola i Västindien.
| Snårtangaror | |
 Östlig snårtangara (Calyptophilus frugivorus) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Snårtangaror Calyptophilidae Ridgway, 1907 |
| Släkte | Calyptophilus Cory, 1884 |
| Utbredning | |
 | |
Arter i familjen och deras kännetecken
redigeraFamiljen omfattar endast två arter:[1][2]
- Östlig snårtangara (C. frugivorus)
- Västlig snårtangara (C. tertius)
De är båda cirka 20 cm långa fåglar med korta vingar, lång stjärt och en spetsig rak näbb. Fjäderdräkten är mörkbrun ovan, undertill vit och grå, och på huvudet syns en gul ring kring ögat. De förekommer i bergsskogar, oftast i buskage nära rinnande vattendrag. Födan består av ryggradslösa djur som den söker efter i den täta undervegetationen på eller nära marken.[3]
Släktskap
redigeraTraditionellt har arterna placerats i familjen tangaror. DNA-studier visar dock att de troligen tillhör en egen utvecklingslinje. Det är oklart vilka deras närmaste släktingar är, men troligen utgör de systergrupp till en stor klad med familjerna kardinaler, tangaror och den likaledes nyligen urskilda familjen falsktangaror.[4]
Referenser
redigera- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Winkler, D. W., S. M. Billerman, and I.J. Lovette (2020). Chat-Tanagers (Calyptophilidae), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.calypt2.01
- ^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.