Slaget vid Käkelä

slag under finska kriget

Slaget vid Käkelä var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska trupper den 26 februari 1808 vid Käkelä, öster om Orimattila.

Slaget vid Käkelä
Del av Finska kriget
Överfallet vid Orimattila av Magnus Adlercreutz
Överfallet vid Orimattila, illustration av Magnus Adlercreutz.
Ägde rum 2627 februari 1808
Plats Käkelä, öster om Orimattila, Finland
Resultat Svensk seger
Stridande
Naval Ensign of Sweden.svg Sverige Tsarryssland Tsarryssland
Enheter
1 bataljon
½ jägarkompani
21:a divisionens högra kolonn
Befälhavare och ledare
Naval Ensign of Sweden.svg Carl Johan Adlercreutz
Naval Ensign of Sweden.svg Herman Fleming
Tsarryssland Andrej Logginovitj Müller
Styrka
650 man 2000 man

BakgrundRedigera

Efter att Ryssland invaderat Finland den 21 februari 1808 sammanslöt sig den 2:a brigaden under reträtten västerut vid Orimattila. Vid byn Käkelä, öster om Orimattila, befann sig en bataljon av Åbo läns infanteriregemente och ett halvt kompani av Nylands jägare under befäl av översten Herman Fleming. På grund av kvällens extrema köld hade chefen för 2:a brigaden, överste Carl Johan Adlercreutz, inte trott att ett anfall skulle komma och hade därför väntat med att skicka ut en fältvakt på vägen mellan Mörskom och Käkelä. När en fältvakt blev utsänd blev denna nästan omedelbart överfallen av ryska styrkor och fick retirera tillbaka till Käkelä.

SlagetRedigera

Omkring klockan 21:30 inleddes skottväxlingen mellan svenska och ryska styrkor. Överste Adlercreutz samlade sina resterande trupper i Orimattila och skickade först förstärkningar söderut innan han insåg att anfallet kommit vid Käkelä. De ryska styrkorna gynnades inledningsvis av sina uniformers likhet till Nylänningarna men när de av överste Fleming väl anförda trupperna ifrån Åbo läns infanteriregemente anföll med bajonett drevs ryssarna ut. Flertalet förnyade ryska anfall kom emot byn men utan resultat och 02:30 fick de göra upp stockeldar vid skogsbrynet. Överste Adlercreutz skrev senare att "Intet kunde störa våra troppars ståndaktighet. Man hade svårt att återhålla deras häftighet att vilja rusa på fienden utom byn, hvilket i mörkret och utan att känna dess styrka, kunnat hafva farliga följder; 36° köld, mörkret och en oupphörlig eld, gjorde detta till en verklig bardalek".

FöljderRedigera

Överste Adlercreutz ville fortsätta striden senare samma morgon men efter en av generallöjtnant Carl Nathanael af Klercker utsänd order om att fortsätta reträtten till Tavastehus ankom verkställdes inte detta. När överste Adlercreutz berättade detta för soldaterna yttrade han att "Vi hafva i natt slagit fienden och såsom segrare gå vi härifrån. Misstron därför icke Edert befäl eller den plan, som konungen antagit för kriget, utan varen säkra därpå, att I alltid skolen få visa Edert mod, då något mål till landets försvar därigenom kan vinnas". Därefter retirerade de svenska styrkorna.

ReferenserRedigera

  • Schulman, Hugo (1909). Striden om Finland 1808-1809
  • Björlin, Gustaf (1882). Finska kriget 1808 och 1809: läsning för ung och gammal
  • Nordensvan, Carl Otto (1898). Finska kriget 1808-1809 skildradt af C. O. Nordensvan