Carl Johan Adlercreutz

finlandssvensk-svensk greve, militär och statsman, svensk general och statsråd

Carl Johan Adlercreutz (svenskt uttal: [a:dlerkröjts]), född 27 april 1757Kiala gård i Nyland i Finland, död 21 augusti 1815,[1] var en svensk greve, militär och statsman, serafimerriddare, en av rikets herrar, svensk general och statsråd. Han var far till Fredrik Adlercreutz, farbror till Axel Gustaf Adlercreutz och själv en av "1809 års män".

Carl Johan Adlercreutz
Carl Johan Adlercreutz av Carl Fredrik von Breda.
Yrke Militär
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Infanteriet
Tjänstetid 1770–1815
Enhet Adlercreutz regemente
Slag/krig Gustav III:s ryska krig

Finska kriget

Napoleonkrigen

Fälttåget mot Norge

Utmärkelser Se utmärkelser.
Personfakta
Född 27 april 1757
Kiala gård, Nyland, Finland
Död 21 augusti 1815 (58 år)
Begravd Riddarholmskyrkan, Stockholm, Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt Adlercreutz
Far Thomas Adlercreutz (1733–1796)
Mor Hedvig Katarina Bartels
Släktingar Farbror till Axel Gustaf Adlercreutz.

UppväxtRedigera

Carl Johan Adlercreutz föddes som son till kornetten Thomas Adlercreutz och Hedvig Katarina Bartels.[2] Redan vid 13 års ålder inträdde han i krigstjänst och utmärkte sig i Gustav III:s ryska krig 1788–90.

Militär karriärRedigera

1804 fick han befäl över det värvade regementet Adlercreutz regemente. Under Finska kriget (1808) förde han befäl över andra brigaden, blev generaladjutant i april efter greve Löwenhielm och spelade en avgörande roll i slaget vid Siikajoki den 18:e samma månad. Nio dagar senare blev ryssarna åter besegrade i slaget vid Revolax. För sina insatser utnämndes han till generalmajor och riddare av Svärdsordens stora kors.

Adlercreutz vann sedan flera stora segrar, till exempel vid Nykarleby den 23 juni, Lappo 14 juli och Alavo 17 augusti. Därefter vände dock den svenska krigslyckan men Adlercreutz anses ändå inte ha gjort goda insatser i de förlorade slagen vid Ruona och Oravais.

Statskuppen 1809Redigera

I mars 1809 begav han sig till Stockholm där missnöjet med kung Gustav IV Adolf var allmänt utbrett, men krigshjälten Adlercreutz hyllades stort av alla samhällsklasser. När kungen beslutat sig för att ta befäl över södra armén går Adlercreutz den 13 mars, med sex andra, upp på slottet och förklarar att: "hela nationen vore försatt i häpnad öfver rikets olyckliga ställning och konungens tillämnade afresa och att man vore fastbesluten att afböja den" Kungen greps och sattes i husarrest.[3][4][5]

Under julen 1809 landsförvisades Gustav IV Adolf. Hertig Karl tog över rikets ledning. 1810 blev Adlercreutz statsråd och general.

Senare årRedigera

 
Byst över Carl Johan Adlercreutz, utställd på Nationalmuseum.

Gustav IV Adolf skrev senare i Schweiz: "Förräderi skall bli liktydigt med folkens sak, mened med tidsandan, och den sociala ordningens byggnad skall störta samman en olycksdiger dag, då man utan att blygas skall kunna säga: det finnes ingen uselhet, så snart den är allmän."

Adlercreutz belönades på flera sätt för sina viktiga insatser, bland annat förlänade ständerna honom och hans efterkommande Läckö kungsgård på 50 år och han upphöjdes i grevligt stånd. 1811 kallades han som riddare av Serafimerorden (Sveriges högsta utmärkelse).

Som chef för den förbundna nordarméns generalstab deltog han i slaget vid Leipzig 1813 mot Napoleon och året efter i fälttåget mot Norge (som resulterade i Svensk-norska unionen). Han avled den 21 augusti 1815 efter en kort tids sjukdom.

UtmärkelserRedigera

PrivatlivRedigera

Adlercreutz var först gift 1792 med friherrinnan Henrietta Amalia Stackelberg[1] (1771–1796), dotter till generallöjtnant Bernt Fredrik Johan Stackelberg och Virginia Sofia Adlerberg, och andra gången 1798 med Margareta von Engeström,[1] dotter till bergsrådet Gustaf von Engeström och Abela Charlotta Lagerbring. Han var far till Fredrik Adlercreutz och farbror till Axel Gustaf Adlercreutz.

KulturRedigera

I Johan Ludvig Runebergs stora epos Fänrik Ståls sägner nämns han främst i dikten Adlercreutz men även i åtskilliga andra: Veteranen Fältmarskalken, Döbeln vid Jutas, Fänrikens marknadsminne, von Törne, Munter och Wilhelm von Schwerin.

BilderRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Hofberg, Herman; Heurlin, Frithiof; Millqvist, Viktor; Rubenson, Olof (27 maj 1906). ”1. Adlercreutz, Carl Johan (Svenskt biografiskt handlexikon)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sbh/adlercca.html. Läst 15 november 2021. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Adlercreutz nr 125 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Adlercreutz_nr_125. Läst 15 november 2021. 
  3. ^ Smeds, Jonny Huggare. ”KBL: Historikern Herman Lindqvist berättar om Vörå och Österbottens historia”. www.vasabladet.fi. https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/503510. Läst 15 november 2021. 
  4. ^ Gilman, Daniel Coit (1905). The new international encyclopaedia. New York : Dodd, Mead. http://archive.org/details/newinternational01gilm. Läst 15 november 2021 
  5. ^ ”Officerarna grep kungen på Slottet”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/nyheter/officerarna-grep-kungen-pa-slottet/. Läst 15 november 2021. 

Externa länkarRedigera

Svenska adelstitlar
Ny titel  Greve inom ätten Adlercreutz(1)
1814–1815
Efterträddes av
Fredrik Tomas Adlercreutz
Anmärkningar och referenser
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adel-, friherr- eller grevskapet till primogenitur.
Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig, friherrlig eller greve efter faderns död.