Slaget vid Aquae Sextiae

Slaget vid Aquae Sextiae
	Del av Cimbrerkrigen
	; Teutonernas och cimbrernas migration.; Romerska segrar.; Germanska segrar.
Ägde rum	102 f.Kr.
Plats	Aix-en-Provence, Frankrike
Resultat	Avgörande romersk seger
Stridande
Germanska stammar; (Teutoner)	Romerska republiken
Befälhavare och ledare
Kung Teutobod	Gaius Marius
Styrka
Antika uppskattningar:; 280 000-290 000 man; (inklusive icke-kombattanter); Moderna uppskattningar:; 100 000 man	40 000 man; (6 legioner med kavalleri och hjälptrupper)
Förluster
Antika uppskattningar:; 200 000 döda; 80 000-90 000 tillfångatagna; Moderna uppskattningar:; 90 000 döda; 20 000 tillfångatagna	300-1 000 döda

Slaget vid Aquae Sextiae (idag Aix-en-Provence) var ett slag mellan Romerska republiken och de germanska teutonerna år 102 f.Kr., under Cimbrerkriget.^[5]

Historik redigera

Prolog till slaget redigera

Efter germanstammarnas stora seger mot romarna i slaget vid Arusio (Orange), där minst 80 000 romare lär ha stupat, gick cimbrerna i riktning mot den iberiska halvön, medan teutonerna stannade i Gallien. Det gav möjlighet för Caius Marius, konsul i Rom och den som hade tagit över ledningen av armén efter det katastrofala nederlaget vid Arusio, möjlighet att slå varje stam för sig. Marius ställde upp en armé som till stor del bestod av hans veteraner från krigen mot Jugurtha i Nordafrika och marscherade mot teutonerna.^[6]

Slaget redigera

Caius Marius ledde de romerska styrkorna.

Marius legioner, som med stödtrupper räknade cirka 50 000 man, marscherade för att möta cimbrernas allierade, teutonerna. Teutonerna hade cirka 70 000 man, och dessutom 35 000 allierade ambroner, men Marius ställning låg på en befäst kulle, vilket gjorde att ambronernas dumdristiga anfall förvandlades till ett blodbad och i stort sett alla ambroner dödades. Marius placerade därefter en mindre styrka på 3 000 man i en gömd ställning vid flanken, vilket gjorde att romarna kunde falla teutonerna i ryggen när de anföll.

Teutonerna kämpade med stor tapperhet, men när 20 000 man hade fallit tillfångatogs resten av stammen – däribland dess kung Teutobodus. Slagfältet blev så genomdränkt av blod att det bar exempellöst rik skörd året därpå, och Plinius berättar att invånarna i det närbelägna Massilia inhägnade sina vingårdar med teutonernas vitnade ben.^[7]

Epilog redigera

I stort sett hela teutoner- och ambronerstammarna utplånades vid slaget, där minst 100 000 germaner stupade eller tillfångatogs. De germanska kvinnorna ströp sig själva hellre än att låta sig tillfångatas. Däremot var romarnas förluster låga, förmodligen mindre än 1 000 man. Segern gjorde att Marius med ryggen fri kunde slå cimbrerna vid Vercellae året därpå.

Referenser redigera

^ [a b c] Plinio Prioreschi (1996). A History of Medicine: Roman medicine. Tomo III. Omaha: Horatius Press, s. 565. ISBN 978-1-88845-603-5.
^ [a b c d] Richard A. Gabriel (2011). Man and Wound in the Ancient World: A History of Military Medicine from Sumer to the Fall of Constantinople. Washington DC: Potomac Books, s. 18. ISBN 978-1-59797-848-4.
^ [a b] Francisco Marco Simón & José Remesal Rodríguez (2004). Vivir en tierra extraña: emigración e integración cultural en el mundo antiguo: actas de la reunión realizada en Zaragoza los días 2 y 3 de junio de 2003. Barcelona: Edicions Universitat Barcelona, s. 137 (citat 33). ISBN 978-8-44752-802-8.
^ Richard A. Gabriel (2002). The Great Armies of Antiquity. Westport: Greenwood Publishing Group, s. 266. ISBN 978-0-27597-809-9.
^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100822111000/http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=287. Läst 28 maj 2009.
^ ”Två kulturer som möts”. arkeologi.uu.se. Arkiverad från originalet den 6 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060206205116/http://www.arkeologi.uu.se/publications/GoR/2.pdf. Läst 27 oktober 2023.
^ Alf Henrikson,Antikens historier (1958) ISBN 91-0-046026-5

Vidare läsning redigera

Adrian Goldsworthy, Kejsare och generaler: männen bakom Roms framgångar, översättning Hans Magnusson, Historiska media, 2006. ISBN 0-7538-1789-6
Jürgen Deininger: Aqua Sextia. In: Johannes Hops: Reallexikon der germanischen Altertumskunde. Band 1: Aachen - Bajuwaren. 2. völlig neu bearbeitete und stark erweiterte Auflage. de Gruyter, Berlin 1973, 3-11-004489-7.
Theodor Mommsen: Römische Geschichte. Zweiter Band. Weidmannsche Buchhandlung, Berlin 1861, s. 186 f.

Externa länkar redigera

Theodor Mommsens redogörelse om slaget, skriven i slutet av 1800-talet

[Ref1-1] [a b c] Plinio Prioreschi (1996). A History of Medicine: Roman medicine. Tomo III. Omaha: Horatius Press, s. 565. ISBN 978-1-88845-603-5.

[Gabriel18-2] [a b c d] Richard A. Gabriel (2011). Man and Wound in the Ancient World: A History of Military Medicine from Sumer to the Fall of Constantinople. Washington DC: Potomac Books, s. 18. ISBN 978-1-59797-848-4.

[Ref2-3] [a b] Francisco Marco Simón & José Remesal Rodríguez (2004). Vivir en tierra extraña: emigración e integración cultural en el mundo antiguo: actas de la reunión realizada en Zaragoza los días 2 y 3 de junio de 2003. Barcelona: Edicions Universitat Barcelona, s. 137 (citat 33). ISBN 978-8-44752-802-8.

[4] Richard A. Gabriel (2002). The Great Armies of Antiquity. Westport: Greenwood Publishing Group, s. 266. ISBN 978-0-27597-809-9.

[5] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100822111000/http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=287. Läst 28 maj 2009.

[6] ”Två kulturer som möts”. arkeologi.uu.se. Arkiverad från originalet den 6 februari 2006. https://web.archive.org/web/20060206205116/http://www.arkeologi.uu.se/publications/GoR/2.pdf. Läst 27 oktober 2023.

[7] Alf Henrikson,Antikens historier (1958) ISBN 91-0-046026-5

[5]

[1]

[2]

[3]

[4]

[6]

[7]