Skärborgare var en beteckning för fiskare i Trosa i ett skrå med vissa privilegier.

Lena Lerviks Skärborgare i Sjöpricken i Trosa, 1991.
Åbladsstugan på Östra Långgatan i Trosa, skärborgarhus från omkring 1719.

Skärborgare var indelade i skärlag[1] och flyttade under sommarhalvåret ut till kronofiskena i bland annat Askö, Landsort, Viksten, Mällsten och Gunnarstenarna[2] i Östersjöns skärgårdar för strömmings- och torskfiske. Framför allt fiskades strömming under de två lekperioderna i maj–juli och augusti–september.[2] Den fisk som inte genast konsumerades saltades i tunnor och såldes under vintersäsongen, då fiskarna bodde i Trosa, till städerna i Mälardalen.

I Trosa stads privilegiebrev från 1454 anges rätten för trosabor att fiska "i de kungliga allmänningsvattnen".[3][4] I ett privilegiebrev från 1610 anges privilegiet till fiskelägena mellan Oxelösund och Tälje.[4] Borgarna i Nyköping hade på motsvarande sätt rätt att fiska vid bland annat Furuholmen och Bjurshalsen utanför Oxelösund.[5]

Detta fiske upphörde 1878 .[4] Det ersattes med fiske med modernare båtar som kunde baseras i hemmahamnen Trosa.[1]

Referenser

redigera

Tryckta källor

redigera