Limonit eller järnockra är en malmmineral[1] bestående av en blandning av olika järnoxider och den innehåller som högst 62 viktprocent järn. Limonit kan anses som järn(III)oxidhydroxid FeO(OH) med varierande vattenhalt. Man har i limonit påvisat mineralen goethit, α-FeO(OH), och lepidokrokit, γ-FeO(OH), med samma sammansättning men olika kristallstruktur. Också ferrihydrit, Fe2O3·1,4H2O (äldre namn järn(III)-hydroxid), är vanligt i limonit.
| Limonit | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | Oklassificerad |
| Kemisk formel | FeO(OH).nH2O |
| Färg | Olika nyanser av brunt och gult |
| Bildningsmiljö | Finkornigt stenmaterial |
| Kristallstruktur | Monoklint |
| Spaltning | Förekommer ej |
| Brott | Ojämnt |
| Hårdhet (Mohs) | 4 till 5,5 |
| Glans | Jordnära |
| Streckfärg | Gulbrun till röd |
| Specifik vikt | 2,9 – 4,3 |
| Densitet | 2,7 – 4,3 |
Förekomst
redigeraLimonit återfinns i naturen som brun järnsten, järnsandsten,[2] sjömalm, myrmalm och rödjord. Malmen kan anta olika former, den kan se ut som kornig rödsand, som ärtor, penningar eller ta formen av stora tjocka skivor som helt kan täcka botten på sjöar. Mångfalden av namn visar var man kan finna malmen.
Jämte järnockran som finns i den rödmull som bildas vid mineraliseringen av kopparfattig malm, vid bland annat koppargruvor runt Falun, finns också kiselsyra. Den bedöms ha en viss konserverande effekt som verkar vara av mer mekanisk art. Denna effekt eller så kallat rötskydd är inte helt fastställd och inte heller specifik för den kända röda kulören som kallas falu rödfärg.[3] Rödmullens olika färgämnen finns bland annat också som ljusrött, svart, grått, ockra (ljusbrunt), brunt, grönt och går att få även i gult och violett.
Sjömalm
redigeraSjömalm räknas ibland som en hård typ av limonit, ibland som en malm med limonit som huvudsakligt innehåll. Malmen bildas ofta i kalkfattiga områden på botten av näringsfattiga (oligotrofa) sjöar.[4][5] Beroende på utseendet av sjömalmen så har den fått namn som ärt-, bön-, pärl-, krut-, hagel-, penning- och skraggmalm (kakformad).[6][4] Sjömalmen kan ofta innehålla en hel del inneslutna sand- och gruskorn som minskar järnhalten och ökar mängden slagg.
Historia
redigeraLimonit var viktig som råvara för järnframställning från järnåldern och framåt, i Småland ända in på mitten av 1800-talet. Först då slogs den ut som råvara av gruvorna framför allt i Bergslagen. Detta ledde till en järnbruksdöd i Småland, många järnbruk omvandlades till glasbruk, ett av de mest kända är Orrefors glasbruk.
Se även
redigeraReferenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 oktober 2011.
Noter
redigera- ^ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 128. ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ Dahlin, Pierre (2015-08-04). En författares skildring av stenar & fossiler i vår natur: Stenarnas vidunderliga värld. Books on Demand. sid. 34. ISBN 9789175698076. https://books.google.se/books?id=nmtNCgAAQBAJ&pg=PT34. Läst 7 januari 2019
- ^ Röda stugor (1990), s. 149 f f.
- ^ [a b] Bra böckers lexikon - bokförlaget Bra böcker AB - tryckt år:1979-del 21, sida:19
- ^ http://www.ne.se/sjömalm - Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se/ - läst datum: 15oct 2013
- ^ Liten Geologisk Encyklopedi Arkiverad 2 april 2018 hämtat från the Wayback Machine. - utgiven av: Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för mark och miljö.