Sjöfolken

Sjöfolken var de folkslag som under slutet av bronsåldern sägs ha orsakat förödelse och omvälvning i det östra Medelhavsområdet. Den främsta beskrivningen av sjöfolken finns i fornegyptiska texter och avbildningar. Det finns en rad olika teorier om sjöfolkens ursprung och senare bosättning.

Sjöfolken i östra Medelhavsområdet

Följande områden är de som i första hand förknippas med sjöfolkens framfart. Spekulativa teorier finns om att de även seglade till det västra Medelhavsområdet och där bosatte sig på Sardinien, Sicilien och i Italien som etruskerna. En koppling till etruskerna återfinns även i en teori lanserad av professor Kristian Kristiansen vid Göteborgs universitet, institutionen för historiska studier. I enlighet med Kristian Kristiansens modell kan floddalen kring Po i norra Italien vara det utvandringsområde från vilket sjöfolken ursprungligen skulle ha kommit. Kulturen hos etruskerna skall enligt denna modell då ses som framväxt av utbytet mellan detta område och östra Medelhavsområdet och ej av en invandring till Po.

Egypten

Sjöfolken kallades Haunebu av egyptierna och är ett gemensamt namn för de olika stammar som försökte invadera Egypten under Ramses III:s regeringstid på 1100-talet f.Kr. I "Harris 1-papyrusen" och på tempelväggarna i hans gravtempel i Medinet Habu i Thebe finns en skildring av hur sjöfolken besegras både till lands och till sjöss. De olika stammarna är listade som: Denyen, ekwesh, lukka, peleset, shekelesh, teresh, tjekker och weshesh. De sistnämnda var möjligen samma stam som meshwesh som med all sannolikhet var libyer. Vissa av stammarna är kända från andra, tidigare, egyptiska källor. Ett angrepp mot Egypten av sjöfolk och libyer hade genomförts några generationer tidigare när farao Merneptah regerade.

Anatolien

Hettiterriket gick under vid samma tid som sjöfolkens angrepp mot Egypten. Egyptiska texter lägger skulden för detta hos sjöfolken. Ett sjöslag mellan hettiterna och sjöfolken stod faktiskt utanför Cypern, varefter sjöfolken anföll den hettitiska vasallstaten Ugarit vid syriska kusten.

Egeiska övärlden

De egyptiska texterna beskriver hur sjöfolken bodde på "sina öar i havet", vilket troligen betecknar den egeiska övärlden. Ett av sjöfolken, ekwesh, har man föreslagit var de homeriska akajerna. De skulle då även ha varit ansvariga för förstörelsen av Troja. I det egeiska området låg vid slutet av bronsåldern de mykenska grekiska staterna, som även de förstördes vid samma tid.

Palestina

Sjöfolkens invasion och bosättning i Palestina har dragit till sig stort intresse av nutida bibelforskare. Det hävdas att ett av sjöfolken (peleset) blev de senare filistéerna, och även att vissa av de bibliska Israels stammar (bl.a. denyen identifierad som Dans stam) ursprungligen tillhörde sjöfolken.

Ifrågasättande av sjöfolkens betydelse

På senare tid har forskare börjat ifrågasätta den stora betydelse som man tidigare tillskrivit sjöfolken. De kan knappast ha varit ansvariga för all förödelse och alla rikens nedgång vid slutet av bronsåldern. Det är högst osäkert om sjöfolken verkligen invaderade det inre av Anatolien där den hettitiska huvudstaden låg. Staden Ugarits undergång tillskrivs vanligen sjöfolken, men kan lika gärna ha orsakats av ett lokalt uppror eller en jordbävning som drabbade området vid denna tid. Egentligen finns det bara en oomstridd beskrivning av sjöfolken som en samlad styrka, och det är beskrivningen av Ramses III:s seger över sjöfolken. Egyptierna framställde gärna sina fiender som ett större hot än de egentligen var. Deras egen seger över fienderna framstod då som mer betydelsefull.

Se även

• Lukka

Referenser

Webbkällor

• Sjöfolken i Nationalencyklopedins nätupplaga.

Tryckta källor

• Dothan, Trude och Dothan, Moshe: People of the Sea: The Search for the Philistines, New York: Macmillan, 1992.
• Noort, Ed: Die Seevölker in Palästina, Kampen: Kok Pharos 1993.
• Van de Mieroop, Marc: A History of the Ancient Near East ca.3000-323 BC, Malden: Blackwell Publishing 2004.

Externa länkar

• Dick Harrison: "Varifrån kom sjöfolken" Historiebloggen i Svenska Dagbladet 8 januari 2013