Sivert Grubbe (1566-1636) var en dansk adelsman och länsherre, son till räntmästare och rikskansler Eiler Grubbe till Lystrup (1532-1585) och Else Björnsdatter Laxmand (1543-1575) til Hovdala, som han han ärvde av henne.

Grubbe undervisades först hemma och var senare hos lektor (senare biskop) Mogens Madsen i Lund vars teologiska föreläsningar han följde. Efter två års studier i Köpenhamn, där han bodde hos professor Anders Lauritsen skickades han 1580 till Wittenberg där han var i två år. Från Wittenberg reste Grubbe till Heidelberg, Strasbourg och Basel och 1583 till Genève där han i sällskap med andra danskar studenter lyssnade på den reformerade teologen Theodor Beza. 1584 lämnade han Genève, vars "sanna och korrekta religion" (Calvinism) och republikansk regeringsform han berömde i sin dagbok, och vände sig, med brev från Beza till sin far och Niels Hemmingsen, hem till Danmark. Några månader senare gick han dock ut igen och 1585 studerade i Basel och Altdorf, var hemma 1586-1587 på grund av sin fars död och reste sedan igenom Italien. 1588 var han i Padua, Siena och Rom, och sedan Österrike, Ungern och Böhmen.

Tillbaka i Danmark blev han september 1589 anställd som sekreterare i kansleriet. 1595 följde han med kansler Christian Friis till Stockholm till Gustav II Adolf:s dåb, och var samma år fram till 1602 utnämnd till högsta sekreterare. 1598 nämns ham som dekan i Roskilde och april-juli 1599 deltog han i i kung Kristian IV:s stora resa med åtta krigsfartyg till Vardø i Norge och längre österut in i norra Ryssland. Januari 1600 följde han med riksrådet Christian Holck till den dåvarande hertig Karl IX. 1601 nämns han som länsherre vid Jungshoved slott - där kungen fick en fast avgift och länsherren behöll resten av intäkterna - och 1602-1628 som hövitsman på Malmøhus, som han beviljadestilsammans med Dalby kloster, Lundegård på Lolland och Højby län, till vilken maj 1605 lades till Börringe kloster med Lindholms birk, bland andra. Han ärvde och fick i medgift gårdarna Hovdala, Torup, Høgholt i Jylland och Alslevgård i Fakse härad, med övertog en mycket stor skuld av sin svärfar och blev tvungen att avyttra en del av hans och hans frus gods för att klara det. Kungen hjälpte honom med ett antal krono och kyrko tionde i Skåne, men det var först 1620 att han fick kvittera för Knud Grubbes redovisning av Sölvesborg.

Han nämndes 1618 som sändebud till Stockholm för att förhandla med kung Gustav II Adolf om tvisterna mellan riken. Både kungen och hans mor Kristina av Holstein-Gottorp tog emot honom med stor välvilja och Gustav Adolf bjöd in Kristian IV till det nordiska kungliga mötet som ägde rum februari-mars 1619 i Halmstad.

Grubbe var vän till danske kungen Kristian IV och han blev gift 25 juli 1602 på Köpenhamns slott med Hilleborg Knudsdatter Grubbe (1577-1613) född i Halsted kloster, död i Malmøhus, dotter till Sölvesborgs hövitsman Knud Grubbe till Alslev (1542-1600) och Mette Gregersdatter Ulfstand till Torup (1554-1602).

Huvudkällan för Grubbes historia är hans latinska dagbok som bevaras i form av en 1631-1635 transkriberad kopia av originalet, försedd med några korrigeringar och tillägg i den åldrande författarens mycket skakiga hand. Inom den danska litteraturen som bevarats från denna tid är den unik i sina livliga skildringar och i sin belysning av författarens personlighet.

KällorRedigera