Kantor

ofta körledare och/eller försångar
Den här artikeln behandlar kantorsämbetet i kristen tradition. För andra innebörder, se Kantor (olika betydelser).

Kantor (latin cantor, sångare) är sångledaren i en kyrkoförsamling. Kantorssysslan tillkom när kyrkosången infördes i gudstjänsten. Kantorn är kyrkomusiker med uppgift att öva och leda körer, spela orgel vid gudstjänster med mera.

Avbildning av Johan Kukuzelis som körledare.

Kantorer inom Svenska kyrkanRedigera

Kantor är även benämningen på en av de två typer av kyrkomusikertjänster som finns i Svenska kyrkan. Kantor kan också avse innehavare av den lägre kyrkomusikerexamen, kantorsexamen, som normalt erhålls efter två års eftergymnasiala studier på folkhögskola eller högskola. Examen kallas i det senare fallet högskoleexamen i kyrkomusik.

Utbildningen ges vid följande skolor:

På kantorsutbildningen studeras i princip samma grundämnen som på organistutbildningen, den högre kyrkomusikerutbildningen, men studietiden är kortare.

För att få ut sin kantorsexamen och därmed bli behörig för kantorstjänst i Svenska kyrkan krävs även att kantorsutbildningen kompletteras med pastoralteologisk utbildning för kyrkomusiker. Kursen läses parallellt som en del av utbildningen i folkhögskoleformen men läses separat under en termin vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut vid högskolestudier.

HistorikRedigera

I Sverige före reformationen var kantor en präst i en domkyrka som bland annat hade hand om körsången, läsningen och sången i koret (jämför med kantor i synagoga) samt skötsel av bokskåp. Sedermera blev kantor, eller rector cantus, liktydigt med den som såsom försångare ledde församlingssången, innan orgeln tog över den uppgiften; denna uppgift var först främst en lekmannasyssla. År 1881, då sysslan allt oftare hade kommit att vara förenad med klockar- eller organisttjänst, infördes kyrkosångarexamen (kantorsexamen från och med 1930) som krav för innehavare av sådan befattning. Kantor har också använts för att beteckna musiklärare, sångare och musiker i allmänhet.

Historiskt har dagens kantor föregåtts av klockaren, och, så småningom (1958), skol- och kyrkokantorerna. Skolkantorn hade heltidstjänst som vanlig lärare inom den obligatoriska skolans första sex år och dessutom upp till 15 veckotimmar kyrktjänst. Det visade sig rätt snart svårt att få tjänsteinnehavare till dessa tjänster och i början av 2000-talet gick de sista skolkantorerna i pension.

Dagens utbildningar och examen inrättades i början av 1990-talet. Dessförinnan fanns organist- och kantorsexamen, och för behörighet till kyrkokantorstjänst fordrades även att man därtill avlagt kyrkokantorsexamen.

En fullutbildad kantor i Svenska kyrkan förväntas behärska alla psalmerna, och välja ut vilken psalm som ska spelas under vilken gudstjänst. Dessutom förväntas de kunna liturgik, gregorianik samt arrangera och orkestrera musik. I kantorstjänsten ingår även körledning och musikundervisning.[1]

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Lina Johnsson (13 november 2006). ”Kantor – annorlunda yrke” (på svenska). Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/new-articles/kantor-annorlunda-yrke/. Läst 12 december 2017. 

Externa länkar till kantorsutbildningarnas informationssidorRedigera